Feminism

Nyfiken på hur du menar med det?

Vilka tankar som berör jämställdhet skulle inte finnas beskrivna inom feministisk ideologi och sedan länge?

Vågar påstå att alla tankar mellan politisk himmel och jord - berörande jämställdhet - finns att finna inom följande ideologier; liberalfeminism, särartsfeminism, socialistisk feminism samt anarkafeminism. Och exempelvis liberalfeminism är en ~300 år gammal ideologi.

Det hela blir ganska klart och tydligt när man poängterar att både hållningen för och emot kvotering, är feministiska. Det är alltså liberalfeminister som röstar ner vänsterblockets (socialistiska feminism) förslag om kvotering, inte "antifeminister" eller "icke feminister" eller vad man nu kan få för sig.

Det handlar dock inte om patent utan om att särskilda idéströmningar som har fått ett namn. Precis som demokrati - något patent på fria folkval där en majoritet är avgörande handlar det inte om, utan det är vad idéen om att ha fria folkval där majoriteten är avgörande heter.

Både Svenska Akademien och Nationalencyklopedin definierar feminism som en "Social rörelse för jämställdhet." - det vill säga våra högsta och mest ansedda instanser för språk och vetskap i Sverige.

Hela högerblocket för liberalfeministisk politik och till stor del även Sverigedemokraterna. I övrigt är det inte rörigare än övrig politik, som huvudsakligen delas in i liberalism, socialism/marxism, anarkism samt konservatism.

Liberalfeminism, socialistisk feminism, anarkafeminism samt särartsfeminism (som då är den konservativa hållningen). Kan dock tillägga att anarkafeminism inte är aktuellt att prata om politiskt och i Sverige.

Det är enbart - och som du påpekar - i mediala sammanhang som en entydig bild av feminism uppstår.

Problemet med att överge sådant här på folklig nivå är att folket slutar att kommunicera med politiken - politikerna har idag ingen aning om vilken feministisk politik det är som folket vill ha, när ~75% av befolkningen verkar ta avstånd från hela området.

Det är då vi får - precis som idag - en feministisk politik som blott ~25% av befolkningen ställer sig bakom. En situation som borde vara omöjlig i en annars fungerande demokrati.

Om du inte är nöjd med dagens feministiska politik så är det vänsterblocket du ska kritisera för den och största aktör är Socialdemokraterna.

Om du dock är nöjd med kvoteringar, en centrering av jämställdhetsarbetet till myndighetsnivå - så en allt mindre grupp av självvalda figurer, håller i alla trådar - och anser att högskolorna ska tvingas ha 40% av kurslitteraturen skriven av kvinnor  oavsett omständigheter och konsekvenser; då är det bara att luta dig tillbaka och njuta.

Självklarheter. Deras ideologiska orientering är dock socialistisk radikalfeminism hur du än vänder och vrider på det.

Har aldrig sagt att den är identisk, radikalfeminismen är som sagt inte lika extrem och genomsyrad som i Feministiskt Initiativ. Att två partier har en likadan ideologisk orientering betyder inte att partierna för likadan politik, de hämtar bara stoffet till sin politik ur samma tankar och idéer (det vill säga ideologier).

Du lever i en villfarelse när du inbillar dig att Socialdemokraterna inte är radikalfeministiska. Det här går att läsa i partiets egna stadgar för 2017 och under partiets utskrivna ändamål;

"Vårt mål är ett samhälle utan över- och underordning, utan klasskillnader, patriarkat, rasism eller homo- och transfobi, ett samhälle utan fördomar och diskriminering."

tinyurl.com/yazq57gl

Liksom andra ideologiska frågor påverkar det de politiska val jag gör.

Yrkesmässigt arbetar jag också delvis med jämstälödhetsfrågor (exakt hur vill jag inte gå in på här eftersom jag vill upprätthålla en viss anonymitet på FL)

Dessutom påverkar ju det liksom andra idelogiska frågor vanliga vardagsval, hur jag lever mitt liv, tex barnuppfostran, hur jag bemöter män och kvinnor i vardagen (jag reflekterar mycket över vilka förväntningar jag eventuellt har på män och kvinnor utifrån kön) osv.

Men jag är inte en aktivist på något sätt, jag är för närvarande inte politiskt aktiv eller engagerad i npgon intresseförening. Jag ser mycket upp till de som är det, då det verkligen är något som behövs. Jag är inte aktiv i andra politiska frågor heller, tex jämlikhetsfrågor eller annat som jag står bakom rent ideologiskt. Jag är lite vanligt Svenssonloj för närvarande. Står naturlogtvis bakom vissa frågor och har en politoskt ideologi men kämpar inte aktivt, utan föehåller mig mer till ideologin i mitt vardagsliv, genom att jag röstar i politoska val osv.

Ser att jag missade frågan men förstår inte vart den kommer ifrån. Det finns ingenting som stoppar dem men vad som skulle motivera till att rösta på sin ideologiska motpol är svårt att se.

Det finns dock anomalier värda att ta upp. Liberalerna röstade exempelvis för det senaste förslaget om en tredje öronmärkt månad i föräldraförsäkringen/för den tredje så kallade "pappamånaden". Liberalerna var dock partiet som införde den allra första och de har hela tiden haft liberala motiveringar i frågan, både då som nu senast. De vill dock inte ha fler, inte i dagsläget iallafall, medan vänsterblocket pratar om att öronmärka hela föräldraförsäkringen.

Jag tycker självklart synd om alla (oavsett kön eller icke-kön, härkomst, ålder osv) som far illa, men då bryter man ner det till individnivå. Feminism för mig är att kvinnor som grupp ska få samma förutsättningar som män som grupp redan har.

Särartsfeminism är aktuellt både inom politiken och folkligt. Sverigedemokraterna är inget teoretiskt parti. Kristdemokraterna är inget teoretiskt parti. De som ger röst åt åsikter som att de traditionella könsrollerna allra främst springer ur människans biologi och att vi bör ta hänsyn till dessa könsroller istället för att försöka sudda ut gränserna för dem, är inte teoretiska. Dessa människor kan du observera i flertal utan att lämna Familjeliv.

Jag har följt riksdagsarbetet i det här ämnet i flera år - sedan 2011 sporadiskt och sedan 2014 definitivt - medan du hänvisar till vad folk förknippar feminism med. Kom med i matchen.

Saker avgörs inte av vad partier och folk kallar sig för. Sådant avgörs genom politiken de för, åsikterna, idéerna och tankarna de uttrycker samt handlingarna de utför. Skulle sådant avgöras på det första viset så vore inte Daesh några landslösa terrorister som ockuperar mark med våld utan en faktisk islamisk stat, för det är vad de kallar sin rörelse för, och Kim Jong-Un vore inte en diktator i en diktatur utan presidenten i den Demokratiska Folkrepubliken Korea, för det är vad han kallar sig för. Och en rasist som inte kallar sig för rasist, skulle inte vara en rasist. Ad absurdum.

Flertalet sätt men saker som löneskillnader kan väl knappast undgått någon? Det finns stora skillnader i hur man bemöter folk och vad man har för förväntningar utifrån personens kön osv.