Gör narr av min bebis

Säg till svärfar att sådana kommentarer gör dig bara ledsen och be honom sluta säga sådana kommentarer.

Säg samma till din sambo så han kan förstå. För det spelar ingen roll om en person skämtar om "publiken" blir ledsen då var det ett dåligt skämt och en ursäkt är på sin plats. Så tänker jag

Men herregud, det har alltså gått så långt med utseendefixeringen kring flickor att man till och med börjar på det sättet med bebisar? Det är ju helt sjukt! Du får ju förklara för dem hur dessa kommentarer följer en flicka och kvinna genom livet och ständigt påverkar hennes självförtroende negativt. Önskar de verkligen detta åt sin dotter och sitt barnbarn? Det finns vissa saker man inte skämtar om, utseendet hos ett barn är en av dessa saker.

Håller med ovanstående. Har också haft det problemet och sagt att jag vill inte att vi pratar utseende alls, vare sig barnens eller andras och då både ?skitsnack? och hyllningar. Finns ingen som helst anledning. Vill fokusera på annat.

Hade bett dom lägga av och sagt hon är världens vackraste! Sen hade jag skrattat bort det! Alternativt sagt att hon hör vad ni säger med hennes stora öron och kommer att straffa er för det när hon växt om er båda mentalt vilket lär bli om en si sådär 3 år!

Svärfar är en skit. Din man också.

Så länge barnet inte förstår vad som sägs är det ingen fara även om det är rotalt korkat och idiotiskt givetvis. Fråga svärfar om han tänker sluta nu eller när barnet förstår vad han säger, för du som förälder vill INTE att ert barn ska förstå att farfar är en mobbare! 

Vad elakt! Men du kan ju hävda att öronen har hon ärvt efter honom, inget hon kan rå för?! 

Oj, så gör man ju inte!

Jag hade också blivit sur och sagt något om att bebis kan (eller kommer i framtiden) förstå och du vill inte att utsätts för mobbning eller utseendehets.

Jag förstår din känsla. Fick höra samma sak om min dotter gällande att tejpa öronen. Jag blev oxå vansinnig och relationen till sen släktingen försämrades.

Du kan hälsa dom att det där sätter jävliga spår hos en jag fick alltid höra det när jag var liten, alltid på skoj med massa hihi haha men det satte sig stenhårt. Jag var 25 när jag satte upp mitt hår första gången så någon såg det, hela högstadiet/ gymnasiet gick jag med en jäkla bandana för att ingen skulle se mina öron. Skyllde på att är man rockare så... hade tom bandanan under studentmössan för att öronen inte skulle sticka ut. Min älskade sambo hjälpte mig att inse det som många hade sagt tidigare det var inget fel på mina öron, dom står inte ut särskilt mycket men så dåligt jag har mått i onödan

Jisses vad lättkränkta folk är idag.

Den där jargongen har min man och hela hans släkt. Allt är på skämt och man blir hårdhudad och lär sig att skämta tillbaka.

Orka bli ledsen och känna sig kränkt över ett skämt.. 

Din avsaknad av självkänsla hade ingenting med de kommentarerna att göra.

Jag har aldrig förstått vad det är som är roligt med att vräka ur sig elakheter, du får gärna förklara.

Och bara för att du, din man och hans släkt saknar empati och respekt för andra människor så ska alla göra Det?

Det krävs inte så mycket iq för att räkna ut att alla är olika och att man måste respektera folk för det.

Känns som att om du har barn så kan det bli problem i framtiden.. kanske de tar åt sig av "skämten" alternativt får svårigheter i skolan pga dåligt beteende och elakheter..

Så du tror inte dagliga påpekningar om utstående öron och kommentarer som vingmuttern sätter sina spår??! Det är det enda komplex jag har haft och någon dålig självkänsla för övrigt har jag inte. Är långt ifrån lättkränkt men att påpeka sånt till ett barn är inte ok.

Usch. Det är ju respektlöst att skämta om någon som inte kan försvara sig, lite som att klä ut en hund och skratta åt den eller håna någon i koma, och sunt av dig att reagera på det kränkande beteendet.

Det viktigaste är inte hur en öron ser ut utan hur man är i hjärtat och huvudet.

Säg till svärfar att det är synd att han själv inte hade så omtänksamma äldre släktingar när han var bebis för nu är det väl för sent att göra någonting åt hans fula näsa/öron/tänder/infoga valbar kroppsdel

Bit i från och slåss för ditt barn. Min pappas familj har alltid gjort en stor sak av min blyghet. Även nu när jag kommit över blygheten så är det jobbigt att de jämt ska prata om den och göra sig lustig över den. Jag mår dåligt av det och känner mig värdelös och trampad på.