BF September 2018

Första inlägget här faktiskt. Gjort två test nu och har BF 16/9 (4+2 idag) med första barnet. Fick MF i början av oktober och är såklart väldigt nervös den här gången att det ska bli så igen men försöker tänka positivt. Kommer göra ett tidigt ultraljud den här gången.

Känner väl nästan inga symptom ännu förutom att jag är ganska trött.

Lägger till mig i listan.

BF SEPTEMBER 2018

1. Jasminefjellberg 2:a barnet

2. LilacAm, 1:a barnet

3. Malin1809, Labolina , Lisa1986 1:a barnet, Hanna8911 1:a barnet

4. Fhkb (ts) 1a barnet, Alvaaa 2:a barnet, KLindqvist 1:a barnet

5. Cocosboll 1a barnet, Josefinnor 1a barnet

6. Magneten1 1a barnet

7. Schneckan 1a barnet, Wictoria90

8. Erikasöder 1a barnet

9. Millannn 1a barnet

10. Evianna 3e barnet

11. YourNOTsotypicalmommy 1a barnet , Mawie 3:e barnet

12.

13.

14.

15. Cheerful 1a barnet, ankmamma 1a barnet

16.Boggielo 3e barnet, Annnno 1a barnet

17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30

Efter MA i oktober är jag nu 7+1 med andra försöket. Har varit oroligt såklart när det var så jobbigt sist. Jag var på privat UL idag eftersom det kändes värt pengarna att få lite lugn i kroppen. Små snabba hjärtslag och det var så härligt att se. Självklart är det fortfarande tidigt och mycket kan hända men helt underbart att det än så länge går bra. Har mått lite illa från förra veckan men inte så jättefarligt. Lite ömma bröst och trött är man ju. Alla symptom är ganska milda om jag jämför med det jag läser andra verkar ha. Håller tummarna för att allt fortsätter enligt plan för oss alla.

Jag är också hemskt nojig just nu. Jag hade MA i oktober. Fostret levde till vecka 9 och blödningarna började precis efter v 12, innan kub. Jag har också fått problem med mina värden med sköldkörteln vilket såklart oroar mig mycket. Jag har varit på privat ultraljud i vecka 8 och allt såg då jättebra ut. Men vet ju att det var senare det gick illa förra gången. Det var så jobbigt att gå igenom. Idag är jag 10+1. Nu precis som förra gången känns det som att mina symptom nästan försvunnit. Känns inte som jag blivit större, brösten inte lika ömma. Allt har liksom mattats av eller försvunnit helt. Kan inte låta bli att dra paralleller till förra gången men hoppas det inte är någon fara. Inget blod och ingen smärta än iallafall. Vill bara att det ska gå bra såklart.