BF September 2018

Jag hade egentligen tänkt vänta tills jag sett ett hjärta slå innan jag skriver något här, men nu kan jag inte hålla mej längre. Är i vecka 6+0 idag med bf 27/9.

Min förra graviditet slutade med ett MA som uppdagades då vi skulle göra KUB-UL i vecka 13. Embryot hade slutat utvecklas redan i vecka 6 så det blev väldigt jobbigt att få veta det så sent. Kände mej lurad av min egen kropp. Graviditeten avslutades sen med en kirurgisk abort och 2 månader senare sjönk HCG äntligen och 3 månader efter skrapningen kom ÄL igång igen. Den positiva delen av historien är att vi blev gravida snabbt igen och nu går jag in i vecka 7. Tyvärr har jag svårt att glädja mej denna gång, är så otroligt rädd att falla lika djupt igen. Alla graviditetssymptom försvann nu i mitten av vecka 6 och jag är så orolig att det går likadant som förra gången. Jag har tjatat mej till ett VUL i mitten av vecka 8 (mitt landsting erbjuder normalt inte UL innan RUL i v 19, men tydligen går det att få tid ändå, så våga ring och fråga ni som är i samma sits). Om 11 dagar får jag veta om den lever eller ej?

Jag vill bara tacka alla som delar med sig av sina historier. Jag hoppas såklart att det ska gå bra för alla andra men det känns bra att veta att jag inte är ensam att vara med om liknande!