BF September 2018

Jag vill vara med! Plussade igår, helt ställd. Jag var inte beredd på det och visste inget om Äl i dec. Hade dålig koll. Vi hade någon månad innan lagt ner äl-test för det va så dyrt ochbsyressande.. Men tydligen så gick det bra ändå. Testade av någon anledning igår. Jag trodde inte jag var gravid. Men oj det var jag! Enligt uträkning är jag gravid i v 7 (6+6). Gissning att bebis kommer 15 september.

Kommer ni berätta för någon än? Jag har berättat för närmsta vännerna. Och sen ska familjen snart så veta. Resonerar att man ska glädjas åt graviditeten. Inte förvänta ett missfall. Dessutom vill jag att familjen ska veta om det blir missfall. För då kan man få stöttning.

Idag går jag in i vecka 9 (8+0). Känner mig inte så gravid. Slutat må illa. Haft lite "mensvärk" senaste dagarna. Jobbigt när man typ inte känner några tecken alls. Usch! Kan inte veckorna gå så man får veta att det är bra och att det finns ett barn i mig? Orolig! Nästan så man ska göra ett gravtest igen för att se om det fortfarande står plus!

Gravid vecka 9 (8+4).

Och nästa vecka ska jag börja nytt jobb. Skulle kunna vara helt fatalt korkat att hoppa på nytt jobb nu. Men avlastningen det kommer innebära är också så stor. Inga långa bilresor på 2 timmar om dagen. Inget kvällsjobb. Mindre stress. Har inte sagt till nya arbetsgivaren om att jag är gravid. Får se när jag säger det. Känns som jag luras lite. :-/ Men vad gör man.

Jag har fått ultraljud för KUB om två veckor. Den 6/3. Jag är lite nervös. Jag är ny på mitt jobb och vet inte vad jag ska säga till chefen att jag ska göra. Det är ont om personal. Men de kan väl inte neka om man säger att man ska på läkarbesök.

Jag känner mig så förvirrad och känslig. Jag är lärare men bytte precis yrke till Daglig verksamhet för funkarionsnedsatta personer. Bytet skedde egentligen för att jag pendlat 3 timmar om dagen till och från jobbet. Det är ingen jag kan eller vill som gravid eller förälder. Jag hade egentligen önskar att jag fått en lärartjänst men nu fanns inget. Det är så främmande för mig att jobba med målgruppen och inom vården. Det är så läskigt med allt nytt, nya sätt att jobba på och målgruppen i sig.

Är också så himla orolig över att berätta att jag är gravid. Jag har ju i princip lurat arbetsgivaren för jag visste om graviditeten när jag skev på kontraktet. Är ju i v.11. Tänk om jag inte får ha kvar jobbet eller om dom blir jättesura. En sida av mig tänker att om dom sparkar mig är det bra för då slipper jag konfronteras med mina rädslor för det nya jobbet. Men det är ju bara en flykttanke. Klart det inte är bra.

Men mycket oroar mig nu. Nytt jobb, ny bransch, hemligt gravid. Mår inte bra av det här.

Någon som kan ge lite råd och stöd?

Ångest!

Jag har redan varit inne på detta en gång innan. Nytt jobb på måndag, går in i v.12. Arbetsgivaren vet inget. Min mamma tycker jag ska berätta på en gång. Jag tänker det också. Men fler avråder mig att säga något alls och vänta så länge jag kan. Har 6 mån provanställning. Alltså några veckor innan bf. Vet inte vad jag ska göra eller tar mig till. Mår jättedåligt av det här. Vill inte ljuga, men vill inte bli av med jobbet heller. Usch, alla råder mig till olika saker. Säga eller inte säga det är frågan? 

v.12 (11+1)

Känner mig ogravid.. det enda jag känner är ryggont och "mensvärk". Inget illamående eller andra tecken. En vecka kvar till kub-ultraljud... Är så rädd att det inte finns något där inne. :(

Jag är knäpp, jag vet. Men idag var jag tvungen att ta ett gravtest igen. Är i v.12 (11+2). Pinsamt dumt men behövde stilla min oro. Ultraljud om exakta en vecka. Starkt plus så klart..