BF September 2018

Hej allihopa! Jag hakar på här tänker jag Har alltid velat vara en såkallat ung mamma och började därför försöka bli gravid redan i 20 års ålder, därför har jag och min sambo inte använt något preventivmedel sen dess och jag fyller 23 år snart. Vi hade nästan gett upp, man får hela tiden höra hur fertil man bör vara i ung ålder så man tog för givet att det skulle vara så enkelt. Känns som att det är ödet att det hände just nu, jag har under tiden hunnit skaffa körkort, få en stor fin nybyggd trea, förlovat oss och blir färdig med mina studier om bara en månad. Min sambo har en stabil ekonomi men då jag har studerat, har jag inte hunnit jobba ihop någon föräldrapenning men vi kan bara inte förmå oss med att göra abort nu när det efter så lång tid äntligen verkar ha fungerat, är i vecka 9 - bf 25 september. Självklart skapar det stress från min sida, vill inte att vi ska behöva vara stressade rent ekonomiskt på grund av mig. Nåväl, hur som helst är jag jätteglad att vi äntligen ska få bli föräldrar. Det har varit så viktigt för mig att få en egen familj då jag inte har någon ?egen? så mina föräldrar gått bort. Så äntligen..!

FrkMalin

Äldre 19 Feb 19:03

#1623

Orkide skrev 2018-02-19 06:42:08 följande:

Välkommen,

Jag börjar också bytt jobb i mars. Så himla olägligt bara att hoppas att man orkar jobba så länge som möjligt!! Dina tankar kring delad kärlek kommer jag ihåg från när jag väntade nr 2. Du kommer älska båda lika mycket helt galet hur kärleken kan delas och växa.

Jag väntar nu nr 3 och undrar mer hur jag ska hinna med tre barn och om det är orättvist mot de andra två som fyller 5 och 7 i vinter.

Jag börjar också på ett nytt jobb nu i mars, såklart att det är surt men man får försöka jobba på så länge man kan! Jag är nervös över att arbetsgivare/kollegor ska tycka att det är lite dålig stil men precis som alla andra har man ju samma rätt att jobba trots att man ska bli mamma :)

FrkMalin

Äldre 19 Feb 21:53

#1630

Otit skrev 2018-02-19 20:32:15 följande:

Skönt att vi är flera!! Håller med. Och känner mig så krånglig. Nu ska chefen lägga ut ny jobbannons igen liksom. Tänker att jag kanske inte får jobba kvar heller då min ersättare kommer jobba där längre än jag.

Ja verkligen! Förstår verkligen känslan av att känna sig besvärlig samtidigt som man måste se till sitt eget bästa och ha i åtanke att man som gravid faktiskt ska ha samma rättigheter. Kan de låta ersättaren jobba kvar och ta över tjänsten trots att man har en tillsvidare/fast tjänst?

FrkMalin

Äldre 20 Feb 15:25

#1641

Otit skrev 2018-02-20 06:36:09 följande:

Nej så kan dom inte göra. Men jag har en provanställning i sex månader med förlängning om allt går bra och jag är tjänstledig från mitt vanliga jobb. Så tänker att jag inte kommer få fortsätta då den som kommer i september på mitt nya jobb kommer vikariera längre för mig än vad jag har jobbat där. Är ju ingen ko på isen då jag har fast tjänst där jag jobbar nu. Men känns tråkigt bara.

Ja det förstår jag verkligen! Vi får kämpa på!

FrkMalin

Äldre 20 Feb 15:28

#1642

Johannana skrev 2018-02-20 11:38:23 följande:

Hej alla! Behöver lite råd. Går in i vecka 12 idag. I två dygn har jag haft extremt kraftig huvudvärk. Är fruktansvärt yr när jag står/går och mår illa efter en stund. Sova, äta, dricka vatten, vätskeersättning, panodil hjälper inte, inte ens lite grann. Är hemma från jobbet då jag bara kan ligga i ett kallt, mörkt, tyst rum, annars känns det som att jag går sönder. Ej förkyld, aldrig haft migrän, ätit extra järn och vitamintillskott sedan jag blev gravid. Inte druckit en droppe koffein sen jul. Äter inte mycket socker heller.

Har tid hos BM imorgon kl 13. Någon som haft liknande? Tips? Börjar bli lite läskigt att den håller i sig och är lika kraftig fortfarande.

Skönt att du ska till BM imorgon så du kan beskriva dina besvär så de kan kolla så du inte har högt blodtryck. Ring och rådfråga bm eller 1177 om du är orolig!

FrkMalin

Äldre 24 Feb 11:27

#1682

Snufflan skrev 2018-02-23 21:05:46 följande:

Ångest!

Jag har redan varit inne på detta en gång innan. Nytt jobb på måndag, går in i v.12. Arbetsgivaren vet inget. Min mamma tycker jag ska berätta på en gång. Jag tänker det också. Men fler avråder mig att säga något alls och vänta så länge jag kan. Har 6 mån provanställning. Alltså några veckor innan bf. Vet inte vad jag ska göra eller tar mig till. Mår jättedåligt av det här. Vill inte ljuga, men vill inte bli av med jobbet heller. Usch, alla råder mig till olika saker. Säga eller inte säga det är frågan?

Befinner mig i precis samma situation, är så jobbigt när det inte finns något rätt eller fel på hur man ska göra. Ska skriva på papper för min anställning nästa vecka, en del tycker att man ska berätta innan man skriver på, andra tycker att man ska berätta någon vecka efter påskrivning och andra att man ska vänta så länge som möjligt. Jag kommer inte ha provanställning dock vilket är en lättnad, det får ju dock en att vilja skriva på innan man berättar... men som sagt, man blir ju knappast klokare när man frågar om råd när man får olika från alla.. Jag kommer berätta någon vecka efter att jag börjat. Är i vecka 10 och har inte ens berättat för min omgivning än så jag hoppas att de förstår att jag inte ville berätta om det så tidigt.

FrkMalin

Äldre 20 Mar 10:48

#1892

Igår fick vi se vårt lilla mirakel, allt såg ut som det skulle och vi fick den lägsta sannolikheten så det känns skönt. Då jag är förstföderska har hela den här situationen känts svår att greppa, det är det fortfarande men nu vet man att det faktiskt är något där inne iaf! Har tidigare gått runt och oroat mig över att jag inbillar mig allt och att det är tomt där inne så det var betryggande att bara få se det lilla livet Bf blev 23 september!

FrkMalin

Äldre 23 Mar 17:20

#1911

Otit skrev 2018-03-23 06:17:41 följande:

Hur har det gått för er som fått nytt jobb? Har ni berättat för era chefer än? Jag började på mitt nya jobb i onsdags. Ska ha genomgång med chefen på tisdag och tänkte berätta då. Känns sjukt jobbigt. Känns som att jag ställer till det så plus att jag tycker jobbet verkar så roligt. Känns tråkigt att inte få jobba där så länge innan jag ska föda.

Jag är inne på min tredje vecka på mitt nya jobb, jag gjorde så att jag berättade för chefen när vi skulle skriva på anställningsavtalet... Kände precis som du gör, mycket ångest och oro kring hela situationen och hade inte planerat att berätta så tidigt men det blev så och jag är verkligen glad att jag gjorde det. Hon har dragit undan mig och frågat hur jag mår, om hur länge jag tänker att jag skulle vilja jobba och när/hur jag vill berätta för kollegorna. Vi har APT med all ordinarie personal om två veckor så vi tänkte berätta det då, det känns tryggt att ha någon att bolla med! Jag sa precis som du skrev på slutet, att man inte hinner jobba så länge men som min chef svarade så kommer vi börja jobba igen när ledigheten är över och att få barn är något som de flesta går igenom.

FrkMalin

Äldre 24 Mar 22:44

#1924

Måste fråga om man kan se någon mage på er än? Var tvungen att köpa gravidleggings idag för att jag inte kan ha någon av mina byxor längre, var inte redo för att köpa gravidbyxor än. Antar att det beror på att jag känner mig mer överviktig än gravid då magen inte är sådär fast och spänd som jag trodde Allt kanske låter larvigt men är första gången jag är gravid och jämför nog för mycket med andra... är i vecka 15.

BF September 2018

INNEHÅLL