En liten prick på 7,5-7,7 mm med ett hjärta som slår! =D
Blev en wow upplevelse, det är verkligen på riktigt det här!
Graviditeten kom från höger äggstock, därför jag har ont på höger sida ibland. Hon såg att blödningarna jag haft kommit från slemhinnorna nedanför, min graviditet sitter högst upp i livmodern.
Enligt bim är jag på 6+6idag...enligt ett digitalt gravtest så fick jag 3+ samma dag jag var i 5+0, enligt mm på embryot är jag 6+4. Hur hade ni räknat? Haha
Glömde skriva. Ringde bm nyss.... Hon fråga om jag vill göra ett tidigt ul i vecka 12-13. Det är något mitt landsting börjat med nu i januari. Då kollar dom hjärta, hjärna och organ bit för bit.
Har fått en tid nästa vecka. Dock skulle det bara bli blodprov, och ul ett par veckor efter.. Tråkigt att behöva vänta så länge på en bekräftelse att det finns något där inne.. Finns det förresten någon här inne som bor i Dalarna? :)
Klockan nio har jag tid för ultraljud. Mår så illa just nu, vet inte hur jag ska klara mig dit
Fick se en bebis med tickande hjärta!! Datumen verksr stämma överens.
Vilken vecka är ni i nu? Börjar ni också få det svårt att dölja magen?
Måste fråga om man kan se någon mage på er än? Var tvungen att köpa gravidleggings idag för att jag inte kan ha någon av mina byxor längre, var inte redo för att köpa gravidbyxor än. Antar att det beror på att jag känner mig mer överviktig än gravid då magen inte är sådär fast och spänd som jag trodde 
Allt kanske låter larvigt men är första gången jag är gravid och jämför nog för mycket med andra... är i vecka 15.
Vi var i helgen och beställde denna finnig.
Hos en butik som hade prismatchning, så vi betala bara 6600:- för chassi, liggdel och sittdel och med de nya färgerna som är tilläggskostnad. Supernöjd!
Vår tjej hade visst lite bråttom ut. Åkte in till förlossningen i lördags kl 13 för en kontroll pga att jag hade haft en liten blödning på morgonen. Hade även mycket sammandragningar dagen innan. När vi låg i undersökningsrummet med ctg gick vattnet och kl 17.19 var hon ute. 2345 gram och 45 cm lång, född i vecka 35+3. Nu ligger vi på neo eftersom hon behöver sondmatas, men hon känns i övrigt frisk och stark.
Grattis till sonen! Hoppas att ni återhämtar er snabbt. Vi ligger i Karlstad, ni då?
Vi fick vår bebis för 15 dagar sedan, å han kom 9dagar före Bf. Var beräknad 25/8 å jag var stensäker på att jag skulle gå över....
Vattnet gick på tisdagen vid 17:45 och han kom på torsdag kl 9:47.
Allt var jätte häftigt, coolt vad kroppen gör och vägleder en genom hela förlossningen. Jag är riktigt fascinerad av detta. Däremot tog de en drastisk vändning när han plötsligt sitter fast när huvudet kommit ut och dom inte får ut honom på nästa värk.
Akutlarm dras inne på vårt rum och in väller ett helt gäng med människor. Dom sliter och drar, jag försöker hjälpa till så gott man kan å man riktigt hör paniken som utbryter sig i rummet då dom inte får ut vårt älskade barn....
Han satt fast i 10 minuter, 10 minuter av kaos på rummet. När dom väl får loss honom efter invändig och utvändig våld är han helt livlös.....
Vi fick inte de där avslutet som man tror, att få höra bebisen skrika å sen får man upp den på bröstet. Utan dom springer iväg med honom till ett annat rum, de enda jag fick veta var att de blivit en pojke och att dom jobbar med honom.
Jag hamnar på operation för att sys i underlivet efter att dom klippt mm å visste inte mer då än att han låg i respirator. Bebis och sambo får flyga helikopter till annat sjukhus för vård av pojken som dom lyckligtvis fick liv i. Jag fick komma efter och träffa honom ca 8h senare.
Första dagarna var riktigt kritiska för vår lilla krigare. Men här ligger vi idag tillbaka på hemsjukhusets neoavdelning 2v senare och kämpar med vikten.
Så de blir inte alltid som man tänkt..... Men jag är sjukt lycklig att jag har honom här hos mig idag. Å trots detta hemska avslut på en annars häftig förlossning så är jag inte rädd för att bli gravid igen. Jag är garanterad ett planerat snitt ifall vi skaffar fler barn och jag kan lite sörja att jag aldrig mer får gå igenom en vanlig förlossning och denna häftiga resa som kroppen styr över totalt, samtidigt som jag inser att de jag psykiskt säkert inte skulle klara utdrivningsskedet utan av gripas av panik.
Jag vill inte skrämma upp någon med detta inlägg utan ist skicka med att de är en otrolig resa att föda barn och häftigt vad kroppen klarar av och vad den gör. Helt fantastiskt!! Åk med, var närvarande och ta vara på det, såklart att de gör ont och känns men man hanterar det och glömmer fort.
Skönt att något händer för dig
Här finns NOLL tecken till förlossning. Sååå trist.