BF September 2018

Stort Grattis! Mår själv jätte illa idag. Trots att jag äter ofta. T.om på natten vaknar jag flera ggr o äter.

Cocosboll: 1sept

Hugget i sidan av magen är med största sannolikhet ligamenten som töjer sig och är väldigt känsliga för vissa rörelser. Jag e i v 10+6 o har fått så ca 5ggr hittills. Gör skitont men går fort över. Oftast i samband med att jag ska resa mig upp tex. En gång fick jag det när jag nös..! :/

Det fanns inget hjärta som slog på ultraljudet idag. Fostret dog för en v sen enligt beräkningarna. Jag är så förtvivlat ledsen och besviken på att behöva gå igenom det här igen. V 10 (9+0 idag.)

Jag är helt förvirrad nu. Och jag hatar att vi måste tillbaka till ruta ett och sätta igång jakten på ägglossning igen. Fast än är jag inte ens på ruta ett. Fan också.

Jag fick inte tid för abort/framtvingat missfall förrän på tisdag. Om det sätter igång själv ska jag ringa gynakuten på Danderyd. Det här var den tidigaste tiden de kunde få fram på KS Huddinge. Jag ville ha en tid idag, men pga sjukdomstider var detta första möjliga. Jag står på väntelista om de får nåt återbud. Jag undrade om de kunde kolla andra sjukhus (Danderyd har också sån avdelning), men de sa att det inte går nu när remissen är skickad och Huddinge äger ärendet. Jag orkade inte tvinga dem att ringa ändå. Och så hävdade de att Danderyd ändå brukar ha längre kö. Fast det vet de ju inte. Hon var inte särskilt stark, sköterskan vi träffade, hon hade inte raka svar på särskilt mycket. Läkaren var så stressad så henne fick vi bara träffa en kort stund när hon kom för att dubbelkolla att hjärtat inte slog. Sköterskan svarade bara ?allt är individuellt? på alla mina frågor. Vad är vanligare - att man väntar ut missfallet eller att man sätter igång det? Hur lång tid brukar det ta innan det sätter igång själv? Vilket är bäst för kroppen? Gör det ena ondare än det andra? Så jag vet inte vad jag vill. Helst skulle jag vilja att det satte igång NU. Av sig själv. Jag är så rädd för de där tabletterna som sätter igång aborten/missfallet. Det gjorde så ont sist att jag svor att kräva att de söver ner mig om jag skulle hamna i samma sits igen. Det måste väl vara mindre smärtsamt om kroppen sköter det själv? Men jag vill ju inte gå runt med ett dött foster i flera veckor och vänta på att naturen har sin gång.

SÅ Jobbigt! Men fint du har en bra sånt! :) Hoppas på att det vänder snart! När brukar du börja må bättre?

Hej på er igen. Tack för alla fina ord. Igen. Jag bestämde att jag ger det tio dar för ma att komma ut på egen hand. Har tid den 26/2. I fredags kom det några droppar färskt blid, sen bara brunrosa flytningar sen dess. Idag kom en plötslig skvätt till, sen inget. Ni som har varit med om missfall - har någon lust att berätta? Vad kan jag förvänta mig? Jag förstår ju att det är väldigt individuellt, men ändå... v 7 dog fostret.

Dagen blev inte alls som planerad.

Vaknade kl 22 i går av världens smärta. Smärtan höll i sig hela natten och vid 01 så har det kommit pytteliten blod. Nu är det kört för det i huvudet.

Det lilla blodet avtog kl 05 men smärtan fortsatte. Ringde gym och fick komma in.

Suttit på akuten hela fm. Alla prover såg bra ut och ul hittade dom inget avvikande. Fostret var i rätt storlek, hjärtat slog. Äggledarna var normala. Inget som förklarade smärtan. Nu är det mest mensvärk. Fick orden att komma in igen om det händer igen.

Misstänker att det är pga alla lyft jag gjort på jobbet. Varit extremt mycket den här veckan.

Nu sova!

Känner mig också knäpp av oro trots att jag såg ett hjärta slå för ett par veckor sen. Inatt drömde jag dessutom att jag fick missfall. Kub blir om två veckor och det känns som en evighet!