Planerar jag FÖR mycket?

Jag är 32 år och har tre barn varav det yngsta snart är 10 år så som ni förstår blev jag förälder i ung ålder. Jag har gjort alla misstagen som går att göra, skaffat barn för tidigt, i en dålig relation med en psykiskt misshandlande man, levt på socialbidrag, ingen utbildning, fruktansvärd separation då jag blev lämnad för en annan då jag ännu var gravid med yngsta barnet, psykisk ohälsa osv.

Spola fram till idag. Jag är idag psykiskt frisk, lever med en man sedan sex år, gift med honom. Jag har haft fast arbete mellan 2010 - 2017 då jag valde att säga upp mig för att utbilda mig så idag studerar jag och kammar hem högsta betyg i kurs efter kurs. Maken arbetar och är fast anställd sen flera år. Vi har god inkomst och besparingar, låga lån. Gemensam villa sen 3 år, husdjur, jämställd relation, maken är en fantastisk bonusförälder och tar lika mycket ansvar som jag för dem, allt från den "dagliga markservicen" till vab. Det går fantastiskt bra för alla barnen i skolan, med kompisar, fritiden, vi har alla en jättebra relation, nästan aldrig tjafs, mycket familjetid. Kort sagt, mitt liv har gått från djupaste ångest och skam över det liv jag kastade in barnen i till en drömtillvaro.

Så har det där med ett till barn sakta smugit sig på. Vi har pratat fram och tillbaka, stött och blött. Kommit fram till att vi vill nog ha iaf ett gemensamt barn. Vi är fortfarande unga och har börjat inse att barnen närmar sig vuxen ålder med stormsteg och känner inte att vi är sugna på att leva barnfritt redan vid 40. Men jag vill studera färdigt först och få en anställning. Göra färdigt lite renoveringar på huset för vi minns ju hur det var med köksrenoveringen då vi frågade oss hur i hela friden folk klarade det med småbarn när vi tyckte det var tungt med tre stora självgående? Nej, större projekt ska vara klara innan! Också borde jag träna målmedvetet innan! Vara i bra form, det tog trots allt fyra år efter förra graviditeten innan ryggen slutade värka! Och vi har redan diskuterat delad föräldraledighet, hur vi ska dela upp nätterna, vi har pratat om sömnbrist och sexbrist och relationssvackor och parterapi och kostnader och vab och allting.

Och jag börjar känna att jag vet inte riktigt om jag är rimlig eller om jag borde lugna mig lite och slappna av. Jag inser ju att jag är rädd för att det ska bli som förut, jag vill ha kontroll, jag vill inte göra samma misstag, jag vill inte lämna något åt slumpen för det är barnen som blir lidande om jag kastar mig huvudstupa in i någonting utan att tänka efter.

Jag har ett par år på mig innan det blir aktuellt att börja försöka. Hur tänker ni kring det jag berättar, rör jag mig inom rimlighetens gräns i planering och kontroll? Har liksom ingen att prata med för de flesta tycker att planering låter tråkigt och stelt och allt löser sig bara man älskar varandra, man kan inte ångra något osv och jag håller väl inte riktigt med där.

Walter888

Äldre 26 Dec 01:29

#1

Du bör absolut inte vänta längre eftersom du redan är 32. Det är sista chansen för att inte överföra skadliga gener till sitt barn. Det är nu för dig. Istället för att vänta och se, kör nu. Menar, skulle det köra sig senare så rämnar mycket av det du jobbat för.

Nicco123

Äldre 26 Dec 01:48

#2

Walter888 skrev 2017-12-26 01:29:12 följande:

Du bör absolut inte vänta längre eftersom du redan är 32. Det är sista chansen för att inte överföra skadliga gener till sitt barn. Det är nu för dig. Istället för att vänta och se, kör nu. Menar, skulle det köra sig senare så rämnar mycket av det du jobbat för.

Men lägg av, hon är 32 inte 39! Hon har faktiskt precis som hon skriver ?ett par år på sig?.

I övrigt så tja... det märks tydligt att du har präglats av det, ?kaos? du upplevde tidigare med relationer och barn... slappna av litegrann skulle jag säga, hur lång tid är det kvar på plugget? Kanske inte heller det bästa att bli klar, få ett jobb och sex månader senare va gravid? Många skulle ju då förespråka att man får barn innan studierna är slut men jag kan ändå förstå att du efter allt detta vill bli klar... Men jag vet inte, värt att tänka på iaf.

Celaena

Äldre 26 Dec 10:17

#3

Nicco123 skrev 2017-12-26 01:48:45 följande:

Men lägg av, hon är 32 inte 39! Hon har faktiskt precis som hon skriver ?ett par år på sig?.

I övrigt så tja... det märks tydligt att du har präglats av det, ?kaos? du upplevde tidigare med relationer och barn... slappna av litegrann skulle jag säga, hur lång tid är det kvar på plugget? Kanske inte heller det bästa att bli klar, få ett jobb och sex månader senare va gravid? Många skulle ju då förespråka att man får barn innan studierna är slut men jag kan ändå förstå att du efter allt detta vill bli klar... Men jag vet inte, värt att tänka på iaf.

Det är bara 1.5 år kvar på studierna (yh-utbildning). Jag hade nog resonerat annorlunda om det var en 5-årig universitetsutbildning med 4 år kvar men som det är nu så handlar det om en kort tid och mycket hög chans att få anställning redan innan examen. Så om två år är det stor chans att jag har både examen och har arbetat ett tag. Det handlar lite om att det här är första gången jag gör något för mig själv också, jag har inte vantrivts med mitt tidigare jobb men det har inte varit det jag vill göra utan jobb har främst handlat om försörjning och spara pengar till en kontantinsats.

Annars håller jag nog med om att jag borde slappna av lite. Jag har svårt att landa i att jag har det bra nu trots att det gått snart 8 år sen jag började tjäna en bra fast lön, det sitter i ryggmärgen fattigdom och trauman. Det tog två år innan jag vande mig vid att det kommer in pengar på kontot varje månad och att de räcker till både räkningar, mat och att det blir över.

Seven Costanza

Äldre 26 Dec 10:36

#4

Åh va starkt jobbat av dig att ta dig upp och reda ut ditt liv och ha så fina välmående barn! Med tanke på att dina barn redan är så stora så gör det ju ingen direkt skillnad om det blir elva år mellan de yngsta barnen eller tretton år så då tycker jag att du lika gärna kan vänta tills du börjat jobba, men då får man ju ha i bakhuvudet att det kan ta tid att bli gravid runt 34-35. Jag fick själv första barnet vid 32 och vet inte om jag vill ha fler men i så fall blir det nog att försöka runt 35.

Celaena

Äldre 26 Dec 12:14

#5

Seven Costanza skrev 2017-12-26 10:36:28 följande:

Åh va starkt jobbat av dig att ta dig upp och reda ut ditt liv och ha så fina välmående barn! Med tanke på att dina barn redan är så stora så gör det ju ingen direkt skillnad om det blir elva år mellan de yngsta barnen eller tretton år så då tycker jag att du lika gärna kan vänta tills du börjat jobba, men då får man ju ha i bakhuvudet att det kan ta tid att bli gravid runt 34-35. Jag fick själv första barnet vid 32 och vet inte om jag vill ha fler men i så fall blir det nog att försöka runt 35.

Tack!

Håller med dig om åldersskillnaden! Den är ju redan nu så stor så de kommer ju inte gör varken till eller från med ett par år till.

Vi har pratat om det där med minskad fertilitet och hur vi ska tänka om det inte vill sig. :)

blomman 2

Äldre 26 Dec 12:39

#6

Tycker att du resonerar klokt. Har man en gång lyckats ta sig ur botten så vill man inte hamna där igen. Angående barnlängtan så är du ju definitivt inte för gammal!! Många säger att det är svårare att skaffa barn senare i livet, risk för skador mm. Men inga av alla de jag känner har haft problem med det efter 32 års åldern. Är du orolig så kan du ju gå och få din äggproduktion testat. Lycka till<3

Celaena

Äldre 26 Dec 12:47

#7

blomman 2 skrev 2017-12-26 12:39:15 följande:

Tycker att du resonerar klokt. Har man en gång lyckats ta sig ur botten så vill man inte hamna där igen. Angående barnlängtan så är du ju definitivt inte för gammal!! Många säger att det är svårare att skaffa barn senare i livet, risk för skador mm. Men inga av alla de jag känner har haft problem med det efter 32 års åldern. Är du orolig så kan du ju gå och få din äggproduktion testat. Lycka till<3

Tack!
Nej, jag känner också att jag inte är för gammal. De flesta av mina jämnåriga kamrater har ju börjat skaffa barn nu senaste åren och det "ploppar ut" bebisar både här och där. :)

Planerar jag FÖR mycket?

INNEHÅLL