Styvbarn kommer helt plötsligt hem under julen!

Är dina barn yngre än din mans barn? Hur gammal var den förskräckliga piedestalsatta primadonneprinsessan när du började uppfostra henne rakt, bestämt men rättvist?

Det är ju inte säkert att han är så intresserad av det. Det kan ju mycket väl vara så att han är villig att offra relationen till sextonåringen (som tydligen snart är myndig, såg jag i tråden - besvärliga bonusbarn kan kanske väntas få myndighetsåldern sänkt om lobbyrörelsen av styvmödrar får igenom sina krav) till förmån för sin snälla partner som bränt ut sig av ansträngning att vara bussig mot sadisten till tonåring. 

Varför sa du att du ville skiljas? Du och din man delar ju samma inställning till detta? Det låter obehagligt och manipulativt, tycker jag, Var du alls orolig över att din man skulle vilja att han 16-åring skulle bo hos er igen? Och fanns det någon som helst anledning att tro att hon skulle vilja det med tanke på att hon inte ens hälsade på dig i kön (som du ju betonar att hon inte gjorde)?

Att han inte ska inkludera dig i deras umgänge låter vettigt.

Men det är ju den icke fungerande relationen till din mans äldsta dotter som fick dig att starta den här tråden? 

Är du säker på att du vill ha konstruktiva råd? Det du framför är väldigt motsägelsefullt. Du har varit en jättebra styvmamma som sträckt dig väldigt långt för att få det att fungera med dina styvbarn. Du har tagit ett stort ansvar och uppfostrat dem och stipulerat regler i ditt hem för dem. Men du har samtidigt ingen del i att det gått så fel att 16-åringen inte vill komma hem annat än för att plocka upp sina julklappar? Inget ansvar alls för hur snett den intialt goda relationen sedan gick? Så fungerar det inte i verkligheten.

Att du intagit den hållningen menar jag ger vid handen att du inte vill ha konstruktiva råd, eftersom du frikopplat dig från allt annat än att du gjort rätt, varit rätt, sagt rätt och så vidare. Destruktiviteten handlar enbart om att flickan har en förstörd personlighet och att mamman underhåller och applåderar det dåliga beteendet. 

Du säger också att (ett av många antar jag) beviset för att du är alltigenom god är den fungerande relationen till ditt andra styvbarn. Samtidigt så säger du ju att den biologiska mamman inte har några regler och till stor del är ansvarig för sönderfallet i relationen till den äldre flickan - det i sig visar ju i så fall att någon kan bete sig exakt lika mot flera barn men att utfallet blir ett helt annat hos något av dem. Det tillbakavisar du hela tiden. Du har varit bestämd och haft regler, men att det skulle ha fungerat sämre med det äldre barnet än det yngre av anledningar som naturligtvis har med dig att göra också, det vill du inte ta in. 

Du vill heller inte förstå vad det är människor försöker förklara för dig angående hur du ser på din informationskälla som är ditt eget barn. Du tycker att ni pratar och är nära varandra när hen berättar om vad 16-åringen senast hittat på och vilka hemskheter hon sagt och/eller skrivit. Du ser inte alls hur det förhållningssättet som du då intar påverkar hela dynamiken i er redan svajiga familjesituation. Om du velat ha konstruktiva råd hade du förstås sett till att fråga om det du inte förstår och bett människor att utveckla sina tankar kring detta (som förstås har stor betydelse för hur det blivit och hur det kommer att fortsätta vara). 

Och, jag har inga styvföräldrar. Jag är däremot bio- och bonusmamma. 

Ni köpte? Du skrev att pappan hade köpt. 

 "Men han hade faktiskt redan köpt julklappar ändå till henne, så det var ju tur det!"Vad? Att hon är en usel människa? Ja, det måste ju verkligen ha förvånat dig så gott som du är villig att tro, tycka och tänka om henne.