Hemlistjej

Äldre 27 Dec 10:42

27 svar

Sambon otrogen...

Finns det någon som lyckats reparera relationen trots mycket bråk efter otrohet? Hamnat i ett läge där jag valt att förlåta hans otrohetsaffär som han haft med en betydligt yngre tjej (hon 24 han 43) men nu tycker jag vi bråkar om precis slot samt att jag är misstänksam mot honom, litar inte riktigt på att det är avslutat med tjejen trots att han bedyrar detta. Hut går msn vidare så det blir så bra som möjligt? Vi har båda barn, dock ej gemensamma.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2017-12-27 20:28
Hoppas ni har överseende med mina stavfel. Skrev på telefonen och den är väldigt ivrig på att rätta. Fast fel.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2017-12-27 22:48
Pratade med sambon och berättade om att jag upptäckt att han fortfarande är oärlig mot mig. Sa att jag inte vet om jag orkar mer och att jag inte känner att jag kan lita på honom eftersom han vid flera tillfällen kommit med uppenbara lögner. Sa att jag inte vill leva med någon som ljuger och bedrar utan med någon som älskar mig för den jag är. BARA mig, utan andra vid sidan av. Berättad även om hur jag upplevde det med att han smiter undan sitt ansvar med att reda i röran när han vill sticka huvudet i sanden och få egen tid, vilket han i det här läget inte har rätt att ställa krav på. Berättade att jag funderar på att lämna men han såg inte så speciellt ledsen ut, verkade mest förvånad.

Hemlistjej

Äldre 27 Dec 11:29

#2

Tack för ditt svar, jag är glad för att du svarade på min tråd. Min fråga är vad du grundar ditt svar på? Egen erfarenhet?

Hemlistjej

Äldre 27 Dec 12:26

#5

Trodde aldrig jag skulle förlåta otrohet heller men jag älskar honom och kan inte stänga AB den känslan

Hemlistjej

Äldre 27 Dec 14:34

#8

Anonym (Jen) skrev 2017-12-27 12:37:54 följande:

Men älskar du honom fast han inte älskar dig?

Jag anser att otrohet kommer på frågan när man slutat älska sin partner, man bryter löftet att förhålla sig till sin partner man är mer motiverad att tänka på sin egen vinning än på hur ens partner känner man kör eget race.

I ytterst få fall leder otrohet till ett starkare band mellan två stycken, men det kanske är en relation på tusen. Det beror på omständigheterna och hur tilliten ser ut i övrigt och tidigare erfarenheter / i viken mån det skapar otrygghet i relationen/ hur man är villig att förlora och kunna gå vidare och acceptera eventuella sprickor.

Jag tycker personligen att har du valt att vara otrogen har du självmant valt att välja bort din partner, då har du inget förhållande längre för har du haft ett förhållande hade du förhållit dig - till den du älskar No matter what.

Vi har jobbat mycket med relationen sedan detta hände, avslöjandet kom i oktober och sedan dess har vi haft många samtal och diskussioner, gått i terapi och parsamtal på familjerådgivningen. Han säger att han älskar mig och bedyrar sin kärlek.Han säger att otroheten kommer av att jag var mycket arg tidigare och anklagade honom för saker han inte gjort eller på annat sätt var skyldig till. Den stora krisen som kulminerade i otroheten kom när jag på eget bevåg bestämde mig för att flytt tillbaka till min hemstad.

När vi träffades bodde vi 35 mil ifrån varandra och efter många om och men blev det hans stad som "vann" och jag och mina två barn flyttade in i hans hus. Jag började jobba på ett ställe jag vantrivdes på och efter 1.5 år där bestämde jag mig (efter övertalning från hans sida) för att säga upp mig från jobbet. Detta var i februari i år. Under hösten året innan bestämde sig ett av mina barn för att flytta tillbaka till pappa i vår tidigare hemstad jag bestämde mig då för att flytta tillbaka till min tidigare hemstad och jag berättade om mitt beslut för honom och att jag hoppades att han ville flytta med. Han sa att han ville det. Vi sökte båda nya jobb (och fick dom) i min tidigare hemstad och blev beviljade pengar från banken för att kunna köpa bostad. Sedan visade det sig att mitt andra barn som bor med oss inte vill flytta, eftersom hen lyckats få kompisar på den nya orten, vilket hen inte haft tidigare. Jag hade då inte hjärta att flytta pga av att jag inte ville förstöra detta för mitt barn, samt att vi inte hittade lämplig bostad efter ca 6 månaders letande och jag berättade då för sambon att vi kan inte flytta pga av detta. Han blev inte alls glad och trött på mitt velande samt att jag aldrig säger hur jag känner innan jag bara har bestämt något.

Hans förklaring till otroheten är att jagvarit sur och otrevlig varje dag när jag kom hem från jobbet under 1.5 års tid,samt att i jag våras körde över honom så han kände sig maktlös och otroheten var ett sätt för honom att "ge igen". Han säger att nu när vi börjat prata med varandra så är det annorlunda, för nu bryr vi oss om varandra istället för att ta varandra för givet och han säger att han vill att vi ska vara tillsammans och satsa på vår relation. Han säger även att han behöver tid för sig själv och tänka, vilket var exakt dessa ord han använde vid de tillfällen då jag vet att han varit med den här tjejen. Har påtalat detta för honom och då säger han att: Men skillnaden är att nu ÄR det ingenting, nu HAR jag ju inget med den här tjejen. Jag undrar då hur jag ska kunna veta det och han håller med mig och säger sig förstå att jag har problem med tilliten till honom. Vill att det ska fungera och hoppas ibland att jag ska vakna och upptäcka att det bara var en mardröm.

Hemlistjej

Äldre 27 Dec 15:15

#10

Richard1986 skrev 2017-12-27 14:39:19 följande:

Både jag och min fru har varit otrogna mot varandra. Vi har bråkat, grälat, diskuterat, fått utbrott på varandra och även haft en lång paus från varandra då vi allvarligt funderade på att skiljas. Vi är fortfarande gifta och idag har det gjort oss starkare. Det har verkligen inte varit självklart och vägen dit har varit allt annat än rak och enkel.

Det finns inga garantier för hur livet ser ut om 10 år men idag har vi det bättre än på flera år. Med rejält mycket vilja från båda så går det. Men man ska inte göra våld på sig själv för någon annans snedsteg. Har man kämpat tillsammans och känner ändå att man inte orkar stanna så ska man lämna.

Tack för ditt svar. Jag hoppas verkligen att vi kan få ha det så också. Jag känner djup kärlek till honom och trots hans svek så kan jag inte se att han är ensam skyldig till våra problem, vi har båda felat på olika sätt. Vad jag nu undrar är hur man går vidare, här och nu för att det ska bli så bra som möjligt.
Han säger att han behöver egen tid, jag känner tvärtom att åker han iväg själv nu mittemellan jul och nyår så känner jag inte tillit till det, då går mina tankar _"Jaha, ska han åka och fira jul och nyår med henne nu?, Är det inte över iallafall" Jag har berättat detta för honom och han bedyrar att det absolut inte är så, att han behöver egen tid eftersom vi ska iväg över nyår och han är rädd för att krassa om han inte får tid för sig själv.

Hemlistjej

Äldre 27 Dec 15:19

#11

Anonym (Erfaren) skrev 2017-12-27 11:35:15 följande:

Har han haft en relation med henne? I så fall har jag svårt att se hur ni ska kunna fortsätta monogamt. Är det ett one night stand kan det ju ha varit ett misstag i stundens hetta, då tror jag att ni kan komma över det, tillsammans. Vill han verkligen så måste han under en lång tid framöver bevisa att du kan lita på honom, samt måste du välja att du ska lita på honom igen.

Kram

Han hade med sig henne på olika hotel i samband med arbete och under en vecka tog han med sig henne på en jobbresa utomlands. Relationen har pågått under några månader, enligt honom ca 4 månader.

Hemlistjej

Äldre 27 Dec 16:20

#14

Anonym (Jen) skrev 2017-12-27 15:35:17 följande:

Hans senaste val visar att affären med den kvinnan pågår än, det är henne han vill fira nyår med jag är 97% säker.

Det är inte så att han har sagt att han tänker dra iväg nu mellan jul och nyår. Anledningen till att det kom upp är att vi diskuterade hur vi hanterade att man mår dåligt, när han mår dåligt vill han vara själv (så har det varit under alla år vi varit tillsammans, är han förkyld, ledsen eller vad som helst vill han vara själv.) Medans jag vill vara bland människor när jag mår dåligt. Han frågade då hur jag tycker att vi ska göra med den olikheten och jag hävde snabbt ur mig att han nog ville vara själv i mellandagarna för att komma undan mina frågor. Han replikerade då med att det kanske inte vore så dumt om han kunde få lite egen tid så att han kunde må bättre till nyår, jag rågad då om det var så att han tänkte köra hem sitt barn till hens mamma (30 mil bort) på kvällen för att ha en anledning att stanna borta över natten? Ha sa då att han hade ju inte ens föreslagit något sådant, men att han ju mår skitdåligt och har dåligt samvete och blir nervös när han är med mig gör att jag vet vad han har gjort och han skäms nått så fruktansvärt över detta. Vet inte vad jag ska tro.....

Hemlistjej

Äldre 27 Dec 18:45

#15

Han säger att han vill att vi provar att bo isär, eller att nån av oss åker och är någon annanstans för han vill sakna mig, han blir nervös när jag är nära för han har dåligt samvete. När jag säger, ok vi kan prova att jag flyttar hem till mitt ex (barnens pappa) en kort tid (vilket mitt ex sagt var ok) men jag tror inte att det kommer att bli bra, det blir nog isåfall dödsstöten för vår relation, så säger han att då vill han inte prova att bo isär ifall jag tror att det innebär att det skulle bli slutet för oss, för det vill han inte. Vet inte vad jag ska tro. Vad vill han? Hur pratar man utan att bråka hela tiden?

Hemlistjej

Äldre 27 Dec 19:35

#17

Akira Öken skrev 2017-12-27 19:02:17 följande:

...jobbigt när samvetet kommer ikapp och man tvingas stå till svars för sina val och handlingar.

Att smita undan det är att göra det väldigt enkelt för sig och att glida undan sitt eget ansvar.

Låter ju nästan som att han försöker ge dig dåligt samvete för att du inte är överlycklig över att han haft (har?) ett förhållande med en annan.

Den stora frågan är: Vad vill du?

Ja, jag kan faktiskt inte annat än instämma i det du skriver, den tanken har slagit mig också, att han vill ge mig dåligt samvete för sitt misstag.

Vet inte vad jag vill, känner mig tom...trött...önskar att jag bara kunde vakna ur den här mardrömmen och att allt var som när vi hade det bra tillsammans.

Hemlistjej

Äldre 27 Dec 20:20

#20

Akira Öken skrev 2017-12-27 20:06:33 följande:

Du kanske ska ta reda på det först?

Just nu verkar du helt fokuserad på vad han gör, vad han säger, vad han tycker och vad han vill.

Situationen är som den är. Han har inte bara varit otrogen utan haft ett förhållande med en annan under (minst) flera månader, samtidigt som han har levt tillsammans med dig som vanligt.

Kan du förlåta det?

Om du kan förlåta, vad behöver han förändra för att du ska vilja fortsätta leva med honom.

Du har så rätt....Jag är helt uppslukad av vad han gör, vad han vill, vad han säger osv....

Och precis som du säger, han har inte bara varit otrogen, han har haft en relation med en annan kvinna, samtidigt som han har levt med mig. Till saken hör dessutom att vi hade pratat om att gifta oss under sensommaren. Under den månaden lät han våra planer rinna ut i sanden och åkte iväg med den här unga flickan på jobbresa utomlands.

Jag har sagt till honom att jag förlåtit honom. Men inuti.....jag vet inte jag har gått sönder i hjärtat och vet inte vad jag vill.

Det han behöver förändra är att han visar att han vill förändra, han säger att han sökt ett jobb på hemmaplan för att inte vara iväg, men när jag frågar om hur det går visar han bara irritation och svarar att de inte hört av sig, detta trots att han känner rekryterades bästa vän som lovat lägga ett gott ord för honom. Har även upptäckt en del uppenbara lögner som att han säger att han inte vet var han ska vara på jobb, att han varit på annat hotel än han varit osv.
Känner mig psykiskt helt slutkörd och vet inte hur länge till jag orkar.

Hemlistjej

Äldre 27 Dec 20:23

#21

Anonym (Camilla) skrev 2017-12-27 19:44:49 följande:

Min sambo var otrogen, jag kom på honom för ett halvår sedan, då jag precis fött vårt gemensamma barn.

Valde att fortsätta med honom, men det är en lång och krokig stig, och jag vet inte ännu hur det kommer sluta...

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna fortsätta med någon som varit otrogen, men det var innan jag själv råkade ut för det.

Dömde mina vänner som förlåtit otrogna män...

Jag kan bara ge dig min medkänsla och hoppas att det ordnar sig för dig. Kan bara föreställa mig hur hemskt detta är för dig, nyligen fött barn och ha ett nytt liv att ta hand om och så behöva delar med det här.

Lider med dig.

Hemlistjej

Äldre 27 Dec 22:36

#24

Anonym (jag) skrev 2017-12-27 22:02:14 följande:

Tycker inte riktigt han tar ansvar över situationen. Han hade kunnat agera på ett annat sätt och inte lägga över detta på dig. Helt ärligt, han verkar inte helt övertygande med att han inte kommer att göra om detta. När han säger att han behöver vara ensam nu i mellandagarna skulle jag ta det som ett varningstecken!

Även om du skriver att det är så han brukar funka, kan vara så att han utnyttjar det. När jag och mitt ex gick isär, hade han träffat en annan bakom min rygg. Han sa att han mådde såå dåligt och hade ångest så att han behövde gå ut och ta luft osv. Då åkte han hem till henne och var där hela kvällen... Så även om du tror att du känner din kille så kan han agera på ett sätt som du aldrig skulle trott i en sån här situation. Var inte för naiv.

Han har gått över en spärr, och när man väl gjort det kommer man ha lättare att göra det igen... Detta var ett medvetet val från hans sida och det spelar ingen roll vad du har gjort "fel", han hade kunnat ta upp det med dig istället såklart.
Sen händer det som händer, ingen är perfekt.

Hur länge har ni varit ihop?

Tack för ditt svar. Du beskriver precis den känsla jag har i detta, att han säger att han mår så dåligt och behöver egen tid. Men vet inte om jag tror på det. Kan vara så att han bara vill ha egen tid för att hålla på med sitt snusk.

Vi har varit ihop i fem år.

Hemlistjej

Äldre 27 Dec 22:39

#25

Richard1986 skrev 2017-12-27 21:18:51 följande:

Inte ovanligt att man älskar varandra ändå även fast man får reda på otrohet. Djup kärlek försvinner sällan på stört. Visst är man 2 om att gräla och det är sällan enbart den enas fel att 2 trätar. Men du ska absolut inte "ta över" hans problem och börja skuldbelägga sig själv för att han valt att fly problemet genom att vara otrogen istället för att ta tag i det som han upplevt inte varit bra. Det är ett val man gör och hans val är han ensam ansvarig för. En vanlig "flyktreaktion" är att man försöker ge den andre dåligt samvete så var observant på det. Om han skäms och har svårt att se dig i ögonen pga skammen så är det hans problem och något han måste jobba professionellt med för att hantera. Det ska inte läggas över på dig. Egentid behöver vi alla i olika utsträckning och vi kan inte och ska inte behöva kontrollera varandra in absurdum. Men han måste varför han kan litas på.

Det är inte ett dugg konstigt att du känner att du har problem att lita på honom, blir misstänksam och undrar om han är helt igenom ärlig mot dig. Ni måste prata, prata och prata med varandra. Det blir jobbigt men det kräver tålamod, träning och total öppenhet för att försöka bygga upp tillit och förtroende igen. Han får inte väja för dina frågor och funderingar och måste bevisa att du kan lita på honom. Det blir svårt men inte omöjligt. Kanske går det. Kanske går det inte. Psykoterapi både tillsammans och enskilt kan vara en god idé för att sortera röran av tankar och känslor man bär på. För du behöver också fundera på vad du innerst inne vill och om du orkar satsa vidare.

Som sagt, gör inte våld på dig själv. Kämpa för kärleken om du vill men då gäller det att han också vill och verkligen är beredd att visa det. Annars är det ingen idéJag har gjort precis det du beskriver och tagit över hans problem. Fått lägga både tid, pengar och tårar på terapi och ensamma ledsna stunder.

Hemlistjej

Äldre 27 Dec 22:40

#26

Hemlistjej skrev 2017-12-27 22:39:33 följande:

Precis som du skriver så har jag tagit över hans problem och köpt hans förklaringar. Vilket fullständigt dränerat mig.

Sambon otrogen...

INNEHÅLL