Dålig föräldrakontakt
Jag har alltid saknat en nära relation till mina föräldrar. Nu är jag 45 och känner fortfarande en djup sorg över vår dåliga kontakt. Min mamma pratar mest om sig själv när vi hörs, kommer ständigt med nedlåtande kommentarer om hur jag lever. Jag är ensamstående med tre barn på heltid. När jag tidigare försökt förklara varför jag blivit sårad har hon sagt att jag är överkänslig och slutat höra av sig, så det har inte fungerat. Hon har aldrig tagit mina känslor på allvar. Min pappa lyssnar inte heller på mig, han kan inte ta in det jag säger utan pratar bara på om det som intresserar honom. Det känns som att ingen av dem är genuint intresserad av mig. Ett av oss syskon blir likadant behandlat som mig, ett annat har alltid varit favoriserat. Jag har i perioder velat bryta kontakten med mina föräldrar eftersom de gång på gång fått mig att må dåligt. Som det är nu ses vi några få ggr per år och har gles telefonkontakt. De verkar inte reagera på att jag hör av mig sällan. När vi ses är det spänt och stelt mellan oss.
Är det någon som har liknande erfarenheter? Går det att nå fram till sina föräldrar på något sätt och få en bättre relation, eller ska man sluta hoppas?