Nu behöver jag lite hjälp!!!

Åh hade verkligen velat höra era åsikter!

Vist fixar man att vara ensam mamma!

Han är tyvärr fast med miljon skulder till banken.

Och som du säger så märks det väl ingen skillnad om vi drar tyvärr.

Men längtar du inte efter kärlek!

Jag vill inte leva själv, jag vet att jag fixar det men saknar kärleken så.

Så du menar att jag ska ge upp tanken på kärlek?

Alltså men känslan, det blev inte kärlek för mig i livet för jag skaffade barn med en man som inte ville hjälpa mig med ansvaret.

Det är väl självklart att den man som ändå kan tänka sig att på nåder att vara tillsammans med mig, är tillsammans med mig i en vuxen relation.

Men jag inser ju att jag inte riktigt kan välja och vraka direkt.

Men hoppet finns fortfarande trots att lågan lyser ganska svagt????

Barnen har samma pappa.

Av den enkla anledningen att jag ville att dem skulle ha varandra.

Platsen är extremt begränsad på en ö

Jag kanske skulle kunna få jobb inom hemtjänsten efter några års studier kanske konkurrensen är jätte stor om de få jobb som finns. Och antagligen skulle jag behövs pendla 5 mil enkelväg till jobb.

Och sänka min lön till ca hälften.

Pappan tjänar fortsatt inte något utan jobbar för att hålla konkursen borta.

Det är igenligen inga problem för mig att klara mig med mina barn men när man har left ensam i en relation i tio år börjar man längta till någon att prata med som inte bara är baby.

Jag har ett bra liv i övrigt brukar vara den som fixar festerna och ser till att alla har det bra och känner en meningsfull vardag. Men jag har väl inte så mycket mer att erbjuda än en stadig ekonomi och en ganska hårt härdad Kvinna som inte är bortskämd med hjälp eller uppmärksamhet.

Tack för dina ord förresten klart jag ska ta hand om den fina tid jag har framför mig med baby jag älskar det jag är ledig fram till augusti så lite tid att spela på.

Jag längtar helt enkelt efter en riktig relation

Och är lite rädd för att mina barn inte ska få den kontakt deförtjänar med sin frånvarande far.

Obs när jag föder mitt först barn befarade jag detta men valde att lita på att allt ordnar sig. Det ordnade sin tyvärr inte utan blev 7resor värre. Jag har helt enkelt tänkt snart snart snart nu blir det bättre men nej. Jag har erbjudit honom att jag skulle försörja honom osv.

Det jag menar är att jag har varit singel länge.

Som ni förstår är vi inte gifta som tur är.

Mmm det låter som jag är dum i huvet=tråkigt jag är naiv tyvärr.

Jag agreade i godtro, försöker ju ordna upp allt nu.

Lätt att bli synda boken eftersom barnen inte fattar ekonomi precis.

Det är även svårt att lämna någon som bakbinder en helt både känslomässigt och ekonomisk och geografiskt.

Förtydligar föregående inlägg

Mmm det låter som jag är dum i huvet=tråkigt jag är naiv tyvärr.

Jag agreade i godtro, jag försöker ju ordna upp allt nu.

Lätt att bli syndabocken eftersom barnen inte fattar ekonomi precis.

Det är även svårt att lämna någon som bakbinder en helt både känslomässigt och ekonomisk och geografiskt.

Ja det är tufft men det måste gå

Tufft att värja sig från all skuld man känner

Tack dina ord värmer!

Jag har inte jätte bortom i en ny relation och jag har lätt att få uppmärksamhet från eventuellt nya partners. Bara det att dem ska palla min livs siuvation

Men jag känner som sagt mycket skuld och skulle verkligen vilja dela livet.

Jag bor redan själv med barnen det har jag i princip gjort hela tiden,förutom lov och så.

Sedan min minsta kom har jag bott 6 månader på gården och snart 5 månader med mina barn ifrån gården.