Varför kalla styvbarn för en bonus?

Ja, varför kalla styvbarn för en bonus?

Så vitt jag vet är en bonus en fördel och när man läser här (och även i mitt eget privatliv) så är styvbarnen definitivt ingen bonus!

Jag menar inte att styvisar måste vara pest och pina men för att kallas för just "bonus" borde de ju ändå vara ett positivt inslag i styvförälderns liv. Och hur ofta är de det?

Varför kan vi inte bara enas om att styvbarn generellt inte är en bonus utan något man får stå ut med? 
När ska (speciellt FL-) folk fatta att man inte har lust att bygga sitt liv runt en unge som skaffats med en annan person i partnerns tidigare liv?

Jag menar inte att det är något fel på själva barnen, men varför varför ska man kalla något som försvårar ens eget liv för en "bonus"?!?!?!

För mig är det ett ord som signalerar ett förhållningssätt. Vi går in i den här familjekonstellationen med förhållningssättet att vi ska se varandra som en bonus i livet. Jag blir en bonusmamma och min partners barn blir mina bonusbarn. Visst kanske det inte alltid känns som en bonus, men det är ju förhoppningen.

Ur ett barnperspektiv tror jag att det är viktigt att få höra att man är en bonus istället för plastbarn eller styvbarn.

Varför ska vi "enas" om att styvbarn generellt inte är någon bonus, utan något man "får stå ut med"?

Bara för att DU anser det?

Mitt styvbarn/bonusbarn är en underbar unge, som jag inte vill vara utan för allt i världen!

En kärleksfull, varm, omtänksam liten människa, vars existens definitivt berikar min tillvaro!

Och jag vet att jag tack och lov inte är ensam om att tycka så...

Är det så jäkla svårt och eländigt med ditt styvbarn/bonusbarn, så skyll dig själv om du stannar kvar!