Jag skulle aldrig flytta ihop med en man med barn om jag inte gillade barnen så pass att jag kunde benämna dem för bonusar. Om jag inte kan se dem som positiva inslag har jag inget i den familjen att göra.
Min inställning påverkar ju hela familjeatmosfären. Jag är den vuxne och det vore förmätet av mig att bete mig som en liten lort.
Om man blir kär blir man kär, alltid ska motsägare diktera om denna eviga kärlek. "Lämna, stick, dra, du är avskum..". Ett barn kan inte tinga sin förälder resten av livet, det kommer en tid när de växer upp flyttar hemifrån och har sitt - vad ska denna förälder göra då? Sitta ajour enligt dig? Inget liv, inget innehåll, ingenting. Sitta ajour ifall det vuxna barnet behöver dig och slänga ut alla andra som står vid dörren och vill in? Sålänge jag stryker mitt barn medhårs är jag toppen, annars är jag avskum!
Absolut inte, ett barn kan inte tinga dig. Du äger inte dom, dom äger inte dig. Du har rätt att ta in en partner som barnet inte gillar, sålänge denna partner INTE ÄR ELAK. Det är din fulla rätt och barnets skyldighet är att acceptera läget. Tror mest det är lata, oengagerande föräldrar som väljer den väg du nämner, för att de inte orkar ta sig an jobbet det är att parera partner och barn osv. Då väljer de den lätta vägen, gör barnen till primadonnor och lever genom sina barn och väl ute i samhället är barnen missanpassade pga att de fått sig en björntjänst, har ingen aning om hur de ska göra eftersom alla ju ska anpassa sig efter dom! Hur tänker man som förälder då? Inte alls! Me, me, me.. Men därför nya generationen beteende är så avskyvärt många gånger, respektlöst i samhället och skolan. "Du bestämmer inte över mig- attityder", det är den sortens föräldrar som skapat. Mina barn är iallafall inte såna. Jag sätter dem i första rummet, men i rätt rum och i rätt situation. Om de beter sig illa i skolan, får jag inte hålla med lärarna? För det betyder ju att jag håller med en annan vuxen och inte barn. Du hör ju själv..
Ditt samvete möjligtvis, för jag har inga styvbarn, men ser på världen med enligt mig sunda ögon. Borde du med göra. Mina barns styvmor gillar inte jag alls pga hur hon behandlade mina barn i början, men vad har jag med det att göra, hon var aldrig elak och det är mitt ex flickvän som jag mer än gärna lämnar över stafettpinnen till. Hon har all rätt att vara tillsammans med honom, mina barn ska inte lägga sig i det. Den dagen mina barn lägger sig i sin pappas kärleksliv så söker jag hjälp åt dem, någon att prata med. För då förstår jag genast att de behöver rätta vägledningen! Om inte jag själv lyckas ta itu med det. De ska inte behöva bära tyngder i den nivån, de ska vara bekymmersfria barn. Vuxnas problem och förehavanden är inte barns kors att bära. Got it?
Barn brukar väl dessutom ha kompisar hemma så mycket de vill? Skaffa hundar och partners jämför du mellan alltså? Ojoj .. Såhär är det, man lämnar inte en partner vind för våg åt barna att ta hand om, gosa med, föda, sysselsätta och åka till doktorn med???? Eller kanske du gör det, so be it. Men mentala stabila människor gör det inte, om du ingår där eller inte vet bara du, jag kan bara prata för mig jag gör det icke. Så att jämföra dessa två.. Host host, harklar.
Jaha se där! Men du kan "gissa" att jag är styvmor? Bra verklighetsuppfattning kommer inte på posten.
Du har nog svårt att stå bakom dina egna argument snarare än att jag är missanpassad socialt haha ????, för inte kunde du på nåt vis backa upp din egen jämförelse om hundarna där. Snälla fyll i om jag missat något om just det där hur ens barn tar hand om ens partner eller argumentet om kompisar, var träffas man annars, ute på stan, i gallerian, i tunnelbanan ? Kanske inte alls? Eller menar du mer att jag som förälder portar kompis från vårt hem?
Så det är ditt argument, har jag läst rätt då?