Varför kalla styvbarn för en bonus?

Den lilla tjej jag 'fick på köpet' när jag träffade min fru är verkligen en bonus! Utöver att hon inte kallat mig pappa har jag svårt att se hur vår relation skulle vara annorlunda om jag vore hennes riktiga pappa. Jag har bidragit till hennes personliga och intellektuella utveckling och hon lyser upp min dag med sina underfundigheter.
Hon är den dotter jag inte fick!

Varför ska vi "enas" om att styvbarn generellt inte är någon bonus, utan något man "får stå ut med"?

Bara för att DU anser det?

Mitt styvbarn/bonusbarn är en underbar unge, som jag inte vill vara utan för allt i världen!

En kärleksfull, varm, omtänksam liten människa, vars existens definitivt berikar min tillvaro!

Och jag vet att jag tack och lov inte är ensam om att tycka så...

Är det så jäkla svårt och eländigt med ditt styvbarn/bonusbarn, så skyll dig själv om du stannar kvar!

Fyfan, stackars barn som får såna som dig som styvförälder. Man kan inte komma överens med alla, men varför måste man påstå att ett bonusbarn försvårar? Fruktansvärt jävla elakt sagt! Det är BARN vi pratar om. Ändrar du inställning så kanske du inte upplever det som att barnet försvårar mer.. Utstrålar du sån negativitet så får du skylla dig själv om barnen hatar dig.

Jag levde med ?bonusar?. Två av dem var/är underbara dvs äkta bonusar, MEN en av dem var/är förskräckligt krävande och absolut inte någon bonus utan börda rakt genom!

Uppmärksamskrävande dramaqueen som ska bara HA allt oavsett.

Min tes där är att vederbörande (dvs icke bonus) utnyttjar den ene förälderns dåliga samvete och är påverkad av den andra förälderns krävande, hämndlystna attityd. Hen kör dessutom över sina syskon utan att föräldrarna reagerar. Sorgligt.

Spelar det någon roll om barnen gillar eller hatar en?
Tycker man att de är en belastning man helst vill slippa så skiter man ju i vad de tycker och tänker, det är bara bra om de håller sig borta.

Det är rätt svårt att ogilla barn. Så de som lyckas vara så jävliga att man inte vill ha med dem att göra tillslut får faktiskt skylla sig själv. Man kan inte bete sig hursomhelst och sen vänta sig några glada miner..

Med denna inlägg förlorar du all din trovärdighet.

Mina 4 bonusbarn är verkligen inget annat än just en gigantisk bonus. Så mycket så att jag inte ens kallar de för bonusbarn utan bara barn, rätt och slätt. De är mina förbankade ungar också, som lillan sa.

Tack. 

Med 4 barn som man ogillar så sätter man sig inte i den situatiuonen, anser jag. Man lär lista ut vad man tycker om barnen år och dar innan man flyttar ihop.

Jag har inga barn sedan innan. Vi kallar vår yngsta gemensam, för det var ett gemensamt beslut mellan oss, och mellan oss och hennes mammor. Å andra sidan gör vi ingen åtskillnad mellan henne och hennes storasyskon heller, så de är lika gemensamma egentligen.

För mig är de helt klart en riktig bonus så tala för dig själv, du- 

Vill man vara tydlig med att man ger "sin" syn på saken är det nog en bra idé att INTE skriva: "Varför kan vi inte bara enas om att styvbarn generellt inte är en bonus utan något man får stå ut med? 

När ska (speciellt FL-) folk fatta att man inte har lust att bygga sitt liv runt en unge som skaffats med en annan person i partnerns tidigare liv?"

Ordet GENERELLT betyder nämligen just det - generellt. Inte din egen åsikt.. Och "man har lust" betyder inte heller det att DU har en åsikt...

Självklart ifrågasätts din åsikt som generell när det är vad du skriver...

Skojar du eller?

Inte för att jag håller med TS i vad hon skriver men allvarligt - håll dig till vad hon faktiskt skriver och bemöt det istället för att hitta på saker.

:)

Man kan inte ta bort men göra ett tillägg i sin TS - som ett förtydligande.

Att barnet med stigande ålder själv blir mer och mer ansvarig för hur andra uppfattar det, är ingen anledning för att berättiga misshandel. Det berättigar däremot att man får tycka illa om det och ta avstånd, dvs lämna alla former av ansvar till föräldern som (förhoppningsvis) älskar sitt barn.

Det finns väldigt många på forumet som drar likhetstecken mellan att man inte tar något ansvar för partnerns barn, med att man totalt nonchalerar dessa och tittar förbi dem. Det är ytterligheter hela tiden.