Änglamammor, sorgen och ny graviditet

Jag beklagar verkligen sorgen. Det är så fruktansvärt ????

Jag och min sambo har också förlorat våran son, i v24 för 3 veckor sedan. Han var fullt frisk och välskapt och jag hade inga som helst problem under graviditeten. Han kom helt enkelt bara för tidigt pga navelsträngen mest troligt. Dom sa att hade inte navelsträngen varit påväg ut så hade dom kunnat stanna upp förlossningen lite längre och förberett honom på ett helt annat sätt. Men istället blev det sån chock för honom.

Eftersom hans blodcirkulation inte gick att stabilisera efter flertal försök så sa dom att det tyvärr inte fanns någonting mer dom kunde göra, då det heller inte gick att få in han i helikoptern som stod & väntade. Efter 7h dog han ????????

Vi är så ledsna och saknaden av honom är så enorm.

Som du säger, hur går man vidare efter en sådan sak då allt bara är kaos i huvudet. Jag vet varken in eller ut. Det är så svårt att förstå vad som hänt.

Jag och sambon har redan börjat tänka på en ny graviditet. Jag känner mig redo men lite smått rädd men vill såklart att min kropp och att snittet ska kännas någorlunda läkt och redo för en ny graviditet innan, men vi vill samtidigt inte vänta för länge. Vi vill ju inget annat än att ge vår lilla prins ett syskon trots att han inte finns bland oss på samma sätt. Men jag vet ju inte ifall det är okej att köra på som vanligt nu eller om och isåfall hur länge man helst ska vänta innan en ny graviditet.

Beklagar verkligen er sorg, man ska inte som förälder behöva planera sitt barns begravning.

Förlorade vår son på lucia jag var då i v36.

Hela graviditet har varit bra förutom sammandragningar vid ansträngning och foglossning.

Vattnet gick den 10 dec och då åkte vi in och blev inlagd pga av att jag var prematur.

Blev igångsatt på tisdagen och på onsdag fm kollade dem hur öppen jag var 4cm och huvud nedåt, dags att bege sig till förlossningen.

10min senare är vi på förlossningen, ska kopplas in för koll av fosterljud har svårt att hitta honom, ska då sätta in en elektrod direkt i huvudet men BM:an känner inye längre huvudet, ultraljud blir inkallad, då upptäcks att han vridit sig plus att pulsen är väldigt låg, det trycks på akutknappen och sen bär det av för urakut snitt, jag sövs och när jag vaknar igen får jag beskedet att lilla Loke inte klarade sig.

Dem preliminära Obduktions svaren visade att han hade en streptokockbakterie (GBS). En vanlig bakterie som oftast är ofarlig men obehandlad, och med långvarig prematur vattenavgång kan det leda till allvarliga konsekvenser eller dödlighet.

Vissa dagar är tuffa och andra lite lättare men man känner verkligen saknad av den lilla som man väntat och längtat efter.

Vi vill också skaffa en till och det gärna så fort man kan efter ett snitt, men jag tror att det kommer att vara en mycket ångestfylld graviditet och förlossning.

Hej tjejer.

Fick i dag konstaterat att hjärtat slutat slå på vår lilla tös. Ska föda fram henne i morgon och är riktigt rädd. Är i v 33+5.. så känns förjävligt..

Har inte orkat ta det med släkten. Men barnen i familjen och vi sörjer.. har ni något råd till mig???

Hej tjejer.

Fick i dag konstaterat att hjärtat slutat slå på vår lilla tös. Ska föda fram henne i morgon och är riktigt rädd. Är i v 33+5.. så känns förjävligt..

Har inte orkat ta det med släkten. Men barnen i familjen och vi sörjer.. har ni något råd till mig???

Beklagar att ni förlorat era barn i magen, jag har själv haft 6 missfall och kan förstå en del av hur det är.

Jag fick konstaterat utomlands att jag har en autoimmun koagulationssjukdom som heter Antifosfoliöid syndrom, som ger proppar i moderkakan, så jag får nu börja med både Trombyl 75mg och Fragminsprutor i magfettet i god tid innan jag försöker bli gravid.

De medicinerna samarbetar och förhindrar och löser upp blodproppar i moderkakan. Man tar Trombyl till v.36 och Fragmin till 6 veckor efter förlossningen om man har koagulationssjukdom.

Hej, för tre dagar sedan förlorade vi vår älskade son. Han hade bråttom till denna värld och kom redan i v.21. Lämnade oss kort därefter. Saknaden och sorgen är så stor att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Finns det någon grupp för liknande föräldrar som jag kan bli inbjuden till? Jag behöver verkligen få prata med andra som gått igenom liknande för ni är de enda som förstår. Andra människor jämför med tidiga missfall och liknande som gör mig så förtvivlad. Missfall innan v12 är väl fan inte samma sak. Jag födde min son. Höll honom men fick inte ta hem honom. Jag vet inte hur jag ska kunna ta mig vidare efter det här. Det va för övrigt det första barnet för oss.