Mitt ex ploppar upp i mina tankar nästan varje dag!
Snälla ni, hjälp! Jag vet att det finns en hel del liknande trådar här på FL men jag bara måste skriva av mig och tror det skulle hjälpa mycket med svar från er som är i liknande situation... Hoppas ni orkar läsa.
För att börja från början: På gymnasiet träffade jag en helt underbar person, vi blev tillsammans och jag hade aldrig varit så lycklig! Han var allt jag hade önskat mig och jag var SÅ kär. Var säker på att det skulle vara han och jag reste än av livet. Vi hade helt underbara år tillsammans, flyttade ihop efter gymnasiet och när jag var med honom kände jag mig alltid glad och levande. Så till ?problemen?... Han höll på med en väldigt tidkrävande sak, ett område där han satsade allt och också var väldigt framgångsrik inom. Han lämnade dock alltid tid till mig och oss men jag ville ha mer kände jag då. Kände ändå litegrann att jag inte hade förmågan att stötta helhjärtat och det gjorde nog att vi gled isär litegrann. Tankar på att lämna honom kom ibland då han var iväg och jag var ute och festade med vänner. Då vi var tillsammans tvivlade jag dock väldigt sällan... Jag beundrade min pojkvän väldigt mycket för hans driv, glada sinne, kärleksfulla sätt och godhet. Men jag pallade helt enkelt inte att han var borta så mkt. Det blev att vi lite halvdant gjorde slut.. vi sålde vår lägenhet och jag flyttade hem till mina föräldrar igen. Kände det nog mer som en paus och jag ville ju någonstans att han skulle komma efter mig igen. Men det hände inte. Vi hördes litegrann och veckorna gick. Sen ringde han mig en dag och berättade att han skulle träffa en annan tjej. Det högg till men någonstans kände jag att nej det var inte äkta, han ringde för göra mig svartsjuk... Jag ville gå vidare fast ändå inte, var väldigt kluven men kände att jag behövde leva ett annat liv. På en fest träffade jag en kille som fångade mitt intresse. Det kändes spännande och jag tyckte om honom men det var aldrig himlastormande...
Jag och den nya killen började träffas och jag upptäckte att han levde ett sådant liv jag hela tiden önskat att mitt ex hade gjort. Vi hade även gemensamma vänner vilket gjorde allt väldigt lättsamt. Jag började tycka mer och mer om honom, men handlöst förälskad blev jag ej. Antagligen pga av att mitt ex fortfarande levde kvar inom mig. Tiden gick dock och jag och exet hördes då och då. Sedan upphörde dock detta och jag förstod att han nog träffat någon. Ja så var det. Jag höll fortfarande ihop med ?nya? killen och känslorna växte sig starkare. Jag insåg att mitt ex blivit seriös med sin nya tjej och att jag var tvungen att välja. Göra slut med killen jag träffade eller stanna? Mitt beslut föll på att stanna då det kändes fel att lämna, dels för att jag hade starka känslor men kanske också för att inte bli själv tyvärr.
Nu sitter jag här, ganska många år senare, med två barn och hus tillsammans med killen som nog var en ?rebound? jag aldrig släppte och undrar lite vad fan som hände. Jag har varit säker i perioder på att detta varit rätt. Självklart har jag det, annars skulle jag aldrig stannat och skaffat barn osv. Mitt ex har nu barn och är förlovad med tjejen han träffade. Nu kan jag inte få honom ur skallen. Tänker på alla mysiga stunder vi hade, hans underbara skratt, hans fina hår och goda doft. Saknar hans fina familj och den styrkan de alla gav mig. Kan inte låta bli att känna att jag valt fel! Trots att jag samtidigt känner att jag gjorde rätt för annars hade jag ju inte haft mina underbara barn. Och som sagt, jag har ju inte alltid känt såhär även om exet alltid haft en bit av mitt hjärta ända sedan vi gick isär. Jag vet att det inte kan bli vi igen men hur fan ska jag tänka göra och tänka för att kunna vara lycklig med det som blivit!!?? Hjälp!!!
Tack för att ni tagit er tid att läsa. Hoppas jag ska slippa hårda ord för jag är bara en vanlig människa med känslor och ett hjärta som inte kan glömma.