4 månader kräver konstant underhållning

Det brukar bli bättre ett tag när de lär sig något nytt som tex sitta, ställa sig upp mot möbler, gå etc.

Har du provat babysitter med leksaksband, babygym, babygunga?

Har haft exakt samma och pågår ännu vid 8 månader även om det är lite bättre, blev bättre när han kunde sitta i sin barnmatstol och hoppa och leka lite. Men enligt vänner med barn så blir det bättre när de börjar krypa, ytterligare bättre när de börjar gå och ännu bättre när de börjar kunna prata. Vill dock varna om gåstol, det påverkar den motoriska utvecklingen negativt. En hoppgunga kan vara bra att använda, vet dock inte från vilken ålder man kan använda den, min son var så nära maxvikten innan han blev tillräckligt gammal för den så vi köpte aldrig någon (är väldigt stor för sin ålder).

www.svt.se/nyheter/lokalt/smaland/forskare-varnar-for-gastolar

Detta är en jobbig fas som höll på att knäcka mig. Det som underlättade var bärsele där hon satt framåtvänd, alltid helnöjd då (när hon var tillräckligt stabil i nacken), gungandes i babysitter (kunde gunga med foten när jag satt framför tv:n), också oftast nöjd då. Lite tv som är för små barn, t ex babblarnas musikvideor, gillade mycket. Det blir bättre när de kan sitta och greja med saker.

Har jag förstått det rätt? Du är trött på att vara förälder efter fyra månader för att ditt barn vill ha din uppmärksamhet?

Antingen har du aldrig varit med om det ts beskriver eller så har du glömt. Denna fas återkommer ej. Det blir andra bekymmer men aldrig såhär. Att ha en ettåring eller tvååring eller treåring eller tioåring är sju gånger lättare än den fas ts beskriver, man blir aldrig så låst och bunden igen.

Jag är ledsen att säga det men välkommen till föräldraskapet! Det är så här det är att ha barn, de kräver din uppmärksamhet för att du ska lära dem allt du kan. Du ska ge dem världen när de är för små att nå den själva. Du ska spegla samhällets normer, regler, värden osv så att barnet kan tolka å förstå sina omgivningar... Du hat 18 år kvar av detta. Kanske ska du lägga det gamla talesättet på minnet: små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer...

Men du kan ju inte på allvar mena att du inte visste att barn är krävande och uppmärksamhetstörstande? För du verkar förvånad över att ditt barn på Fyra månader inte kan underhålla sig själv.

Om dina barn behövde samma uppmärksamhet som ts barn just nu skulle du inte kunna jobba eller ha flera stycken. Problemet är inte att barnet vill ha uppmärksamhet utan att barnet kräver så mycket att ts inte kan göra något annat, i bland behöver man gå på toa och äta också. Då barnet börjar på förskolan är den här fasen över.

Jag har tre barn och barn kräver uppmärksamhet! Varför skaffa ett år om man efter några månader inte orkar ge hen den uppmärksamhet hen behöver?

Jag har tre barn och barn kräver uppmärksamhet! Varför skaffa ett år om man efter några månader inte orkar ge hen den uppmärksamhet hen behöver?

Sådär är vår son också, och har varit sedan dag ett. Skillnaden är att han inte gnäller, utan han gapskriker, och har en mycket kraftull röst.

Mycket tröttsamt.

Har dock blivit lite bättre senaste tiden

TS, denna fas gick så småningom över hos min son, efter typ tio år ... När han var baby funkade långa promenader med hundskådning bra (där dom rastar hundar i parken alltså, han älskade att titta på det), annars så sjöng jag så att jag tappade rösten (låter hemsk, men han var nöjd) eller ?dansade?, dvs han tittade jag på när jag städade/diskade till musik, med lite handklappning, huvudskakning och grimaser ... ja utsliten blir man, han ville bli road non-stop, annars skrek han.

Båda mina var så också, det höll i sig i ett par år eller så. Men när de var bebisar så köpte jag en babygunga att hänga i dörröppningen som gick att studsa lite upp och ner i (när nacken var stabil nog), en elektonisk babyvagga med tillhörande mobilgrej att titta på, en annan mobilgrej som man kunde vrida upp och som spelade i en halv minut eller så, ett babygym, en babysitter som rörde lite på sig när bebisen sprattlade. Någon spegel som inte var av glas som bebisen kunde titta i, olika bjällrande och rasslande leksaker. De hade också en sen där läragå-sitter som de fick använda ibland, men inte så ofta, för jag hade läst att det inte var bra för ryggen då. När de var lite äldre än bebis så hade de en elektronisk häst som snurrade och blinkade och spelade musik när det lilla barnet sköt ifrån i golvet med fötterna. Och så gick vi runt till dessa olika saker och bebisen var typ nöjd i en halv minut-3 minuter på varje ställe/med varje leksak och det gav mig lite andrum. Som jag faktiskt uppskattade jättemycket! Resten av tiden bar jag runt i sele/ lekte tittut/ammade/grimaserade och höll jag på hela tiden. 

Jag beklagar alla rövhatts-svar du har fått. Tydligen förvandlas en del till subbor när de blir föräldrar.

En liten fyramånaders behöver säkert inte så mycket uppmärksamhet som du själv upplever, men alla barn är givetvis olika. För det första: är bebisen riktigt härligt mätt när du lägger ned den? Och då menar jag riktigt riktigt mätt, för det är först då som man kan upptäcka världen i lugn och ro på egen hand. Har bebisen ett mjukt och varmt ställe att ligga och greja på? Babygym? Finns där trevliga saker att titta på, känna på och konversera med? Det brukar vara tillräckligt, i kombination med matstunder, promenader i vagnen, samtal i famnen och eventuellt omkringbärande i en sjal eller sele. Försök att betrakta det lilla livet som någon som hänger på i det dagliga livet och som behöver lite pyssel mellan varven.

Min fem-månaders kille gillar babygymmet. Han gillar inte riktigt sakerna som fanns där från början så jag har hängt dit saker han gillar.. exempelvis en strumpa :)

Jag brukar ofta ha honom med i babysittern då jag lagar mat eller bakar. Så sätter jag upp något han kan leka med (min babysitter har en båge) och jag sjunger och pratar med honom hela tiden och så ser han mig. Ibland tar jag in vagnen i köket och så får han bli vaggad i vagnen medan jag håller på i köket.

När han är som värsta plåstret och driver mig smått till vansinne så brukar jag tänka på att han någon gång kommer bli tonåring och tycka att morsan bara är jobbig. Då känns det lite bättre att ha en fem-månader gammal son. :)

Jag tror inte att du har haft barn som kräver uppmärksamhet på samma nivå som Ts dotter gör nu och som är lika gnällig, för då hade du inte kommit med dina självgoda svar här. Hade de varit så krävande så hade du nog inte skaffat dem så tätt heller. Vad är vitsen med att sitta och kritisera Ts när hon bad om tips och råd?