4 månader kräver konstant underhållning
Har jag förstått det rätt? Du är trött på att vara förälder efter fyra månader för att ditt barn vill ha din uppmärksamhet?
Har jag förstått det rätt? Du är trött på att vara förälder efter fyra månader för att ditt barn vill ha din uppmärksamhet?
Antingen har du aldrig varit med om det ts beskriver eller så har du glömt. Denna fas återkommer ej. Det blir andra bekymmer men aldrig såhär. Att ha en ettåring eller tvååring eller treåring eller tioåring är sju gånger lättare än den fas ts beskriver, man blir aldrig så låst och bunden igen.
Bebisar har faser när de behöver mycket uppmärksamhet stor del av dygnet. Det vet du väl om du har tre barn. Att man som förälder blir trött är inte konstigt och även en mamma som älskar sin bebis behöver återhämta sig och ha pauser för att orka ibland. Helt övertygad om att även du behövt det men det vill du väl inte erkänna utan istället hellre trycka till ts.
Du har förstått det fel. Tråkigt med dömande och förutfattade meningar. Jag är bara sliten, som vilken helst kan bli. Första barnet och inte van /beredd på detta. Alla känner nog så ibland, som har barn, ett eller flera. finns dessutom andra omständigter i mitt liv som tynger vilket gör det lite extra jobbigt för tillfället. Jag älskar att vara förälder. Bästa som hänt mig. Ville bara ha lite tips från andra föräldrar, som varit med om liknande .
Och alla dina barn har varit lugna och glada och du har aldrig känt dig trött och utmattad?
Jag tror inte att du har haft barn som kräver uppmärksamhet på samma nivå som Ts dotter gör nu och som är lika gnällig, för då hade du inte kommit med dina självgoda svar här. Hade de varit så krävande så hade du nog inte skaffat dem så tätt heller. Vad är vitsen med att sitta och kritisera Ts när hon bad om tips och råd?
Härligt att du är en sån mamma som aldrig blir lite trött och sliten. Jag menar det verkligen utan ironi, roligt för dig! Ge dig själv en klapp på axeln. Men jag förstår inte varför det hindrar dig från att visa andra människor lite empati och förståelse? Eller, om du känner att empati är för krävande, bara låta bli att vara otrevlig?
Ok, nu fick du äntligen sagt vad du ville med dina inlägg i tråden, nämligen att du är helt enkelt är en bättre förälder än vi som vågar uttrycka att det ibland kan vara lite jobbigt. Kul för dig!
Men jag förstår fortfarande inte varför det hindrar dig från att vara empatisk och förstående. Om du är en bättre förälder, kom med bra tips, knep och praktiska råd istället för att vara nedlåtande.
Om du själv också tycker att det kan vara jobbigt, varför känner du då en så trängande längtan efter att trycka till andra som tycker detsamma?