4 månader kräver konstant underhållning

Alltså det är en 4-månaders bebis vi talar om, som inte kan göra nåt på egen hand.. Det hade inte varit en bra överlevnadsstrategi att låta föräldrarna vila och ha egentid jämt. Vet man inte om innan man skaffar barn att i vissa fall (eller många) får man sätta sina egna behov åt sidan. Man sitter väl hungrig och kissnödig för att tillgodose sitt barns behov före sina egna?

Och att påstå att andra har glömt denna "jobbiga" tid är bara löjligt. Det handlar om hur man ser på saken. Om man tycker det är viktigt att barnet skall kunna "leka ensam" långa stunder redan från födseln och att det skall kunna somna ensam i ett rum och sova långa stunder så förstår jag att man blir utmattad och besviken över att det inte alls fungerar så. Antingen kan man skylla på att barnet jämt är i någon fas eller så kan du inse att ditt barn hela tiden kommer kräva nya saker av dig ju längre tiden går och det enklaste för alla är att tillgodose barnets behov. Eller så kan man ignorera detta beteendet och snart så förstår barnet att det inte är någon idé för föräldrarna kommer inte bära/kramas/gosa och då kanske det blir lite andrum.

Mitt barn var 4 månader i våras så minnet är färskt och jag bär fortfarande runt på hen hela tiden eller aktivt underhåller/leker men hör och häpna, barnet gnäller ändå, hela dagar ibland. Trodde att det hörde till..

Men det är väl skönt att veta som trött förälder att alla andra med barn upplever samma sak? Nästan alla barn funkar såhär, sen om man upplever det som jobbigt eller normalt är olika. Det är när trötta föräldrar vill gapa om att deras barn är värst och andra som vill berätta att det är såhär det är minnsann inte minns bebistiden eller inte hade lika krävande barn som man får räkna med att folk blir provocerade. Som att inga andra med barn vet hur det känns..