• Fnutte

    4 månader kräver konstant underhållning

    STYRKEKRAM!

    Jag har två barn som jag båda upplevt som krävande. Min yngsta sov aldrig (jag menar aldrig) längre än 45 min i sträck varken dag eller natt under hela första året. Jag var så slut att jag ville kasta in handduken. På dagarna var han superaktiv och lärde sig gå redan vid 8 mån och kaoset var ett faktum. Min äldsta var liknande och dessutom rätt tjurig i sin personlighet. Båda hade också kolik i 4 mån vardera.

    För mig kändes det lite lättare med båda när de blev ett år. Vid två år kändes det mycket lättare, och från tre år och framåt som piece of cake! Mina barn har inte passat som bebisar, då de bara varit enormt frustrerade över vad de inte klarade av.

    Jag vet att det här är en väldigt klen tröst just nu och att ettårsdagen känns väldigt avlägsen. Det som funkade bäst för mig vid extra klängiga perioder var att inte streta emot, utan att försöka ge de det de ville ha. En självklarhet för de flesta kanske, men jag behövde jobba en hel del med att släppa de rutiner jag försökt bygga upp.

    Stort lycka till! Och jag tycker absolut inte att du är en dålig mamma för att du känner som du gör!

  • Fnutte
    Anonym (Josefin) skrev 2018-01-05 20:20:56 följande:

    Jag kan ju bara tala för mig själv. Jag var förberedd på att min tid på många år inte skulle vara min egen och att ta om barn är en 24/7-sysselsättning. Men när man står där mitt i det och inte ens kan ta ett andetag utan att ågon kräver ens fulla uppmärksamhet VARJE SEKUND. Då är det lätt att tappa modet. Och då handlar det inte om att man vill sova halva dagen eller pilla på mobilen, utan andas, skita och dricka ett glas vatten.

    Det sista man behöver då är någon främling på internet som måste (för att själv må bättre, vad vet jag) trycka ner en med att man nog inte borde ha blivit förälder.


    Word!
Svar på tråden 4 månader kräver konstant underhållning