Är jag okänslig?
Känner likadant. Att suga ut en tidig graviditet är inte värre än att döda några hudceller när jag kliar mig, rent känslomässigt. Betydligt värre fysiskt dock.
Inlägg från: Queennr1
|
-
-
Värst är det ju när de sitter och ylar om "änglabarn" eller "jag har dödat mitt barn"Anonym (Va) skrev 2018-01-05 17:38:05 följande:
Jag har aldrig förstått varför människor som gör abort beklagar sig. Det är ju något de valt och de borde resonera mer som dig om de väljer att göra en abort.
Vilket jävla dramatiskt trams. Om de VERKLIGEN hade sett graviditeten som sitt älskade barn hade de aldrig ens övervägt abort lika lite som man funderar på att avliva sin 4 åring för att det inte passar med arbetstiderna eller för att man gjort slut. -
Fast ge dig. Seriöst. Du fick ta ut ett DÖTT och önskat foster vilket är jävligt dumt att jämföra med en abort som man väljer att göra för att man inte vill behålla graviditeten.Anonym (***)) skrev 2018-01-05 18:11:13 följande:
Kom ihåg det du skriver här om du i framtiden tvingas abortera ett foster i v 18 pga fostret dött i din mage. Då är du nog inte så kall...
-
Förlåt du skrev uppenbarligen inte att DU gjort det, men kontentan är ändå detsamma att NÅGON tvingas ta bort ett dött önskat fosteri vecka 18 när man velat att det skulle stanna kvar och utvecklas till ett barn är liksom inte jämförbart med att man väljer att avsluta en graviditet för att man av någon anledning inte VILL låta fostret bli ett barn.Anonym (***)) skrev 2018-01-05 19:04:43 följande:
Ursäkta mig, var står det att jag har genomgått en abort?
Du har tydligen svårt att förstå att andra inte delar dina åsikter, och det är fine, men hoppa inte på folk för det.
-
Extremt stötande faktiskt.Anonym (Va) skrev 2018-01-05 19:12:11 följande:
Oförsvarligt beteende för mig som faktiskt har förlorat ett barn.
-
Märks ju i denna tråd om inte annat. Myter som att hormoner i samband med graviditet gör kvinnan "moderlig" underförstått då att de som inte blir ledsna av en abort på nåt vis inte är riktiga kvinnor.Zarch skrev 2018-01-07 12:11:47 följande:
Jag tycker inte att du låter knäpp på något sätt TS utan snarare resonerar du sunt och normalt.
För 10 år sedan så skulle den här frågeställningen inte ens dykt upp men har märkt av att vi under senare år har gått mot ett mer "amerikaniserat" jävla puritanskt abortmotståndssamhälle, oerhört provocerande och kvinnofientligt.
-
Problemet är att du applicerar dina egna känslor och tolkningar av dessa känslor på "alla andra"Anonym (r) skrev 2018-01-07 17:30:26 följande:
Vad menar du är en myt? Hormoner påverkar människor på extremt många sätt och det är väl inte så konstigt om de påverkar "moderlighet". För mig var det så i alla fall, trots att jag valde abort och inte blev emotionellt påverkad av det efteråt. Man kan knappast bortse från biologiska aspekter när det gäller mänsklig existens. För mig har det i alla fall inget med aborter i sak att göra, jag ser det bara som bra att vara lite ödmjuk inför att man KAN reagera annorlunda än man tror att man ska göra. Det betyder inte att alla gör det, eller att man på något sätt inte skulle vara en riktig kvinna om man inte sörjer en abort.
Alla kvinnor får vissa hormonpåslag i kroppen av en graviditet. Det är ett biologiskt fakta. Att dessahormonet däremot skulle göra kvinnor rent generellt moderliga däremot är inte sant. Din upplevelse av att det var sorgset och jobbigt kan ha berott på många olika saker.
Inte minst tror jag att många kvinnor FÖRVÄNTAS vara ledsna och upprivna efter en abort och om de inte är det så måste det vara nåt fel på dem, varför många nog intalar sig och ger uttryck för att de är ledsna. -
Jag är fullt medveten om att abort kan vara jobbigt av en mängd olika skäl. Det som är ett jävla hyckleri är dock att "sörja sin bebis" För jag vidhåller att OM man verkligen sett graviditeten som en BEBIS och ändå då valde att mörda bebisen så är man ju sjuk och borde sitta på rättspsyk. Vi kan ju inte ha folk gående fria på gatan som mördar bebisar. Då kan det ju rent krasst vara en 11 åring de tar livet av nästa gång.Anonym (N) skrev 2018-01-07 19:56:21 följande:
Eh, du gör ju samma sak fast tvärtom! Du diskvalificerar upplevelsen av moderskänslor med att man kanske intalar sig, och att folk ljuger om att de sörjer sin ?bebis? eftersom de valt abort. Bara för att det inte är samma sak som att avliva en fyraåring är det fullt möjligt att sörja.
Man kan sörja en graviditet som man inte kunde fullfölja absolut. Livet som aldrig blev absolut, men så fan att man kan sitta och benämna sig som "änglamamma" och annat trams som folk ogenerat slänger ur sig. -
Du ville ha ett barn, men kunde inte skaffa det barnet pga din sjukdom. Och blev tvungen att avbryta en påbörjad graviditet. Tråkigt. Men fortfarande inte samma sak som att sörja ett barn. Snarare jämförbart med att sörja en infertilitet.Anonym (Jag) skrev 2018-01-07 21:59:37 följande:
Jag har fått abortera ett högst önskat barn på grund av att jag var sjuk och åt starka mediciner, så du har fel. Livet är inte så svart-vitt. Det är flera år sen och jag sörjer det fortfarande ibland.