Är jag okänslig?

Jag har aldrig varit gravid/gjort abort men om jag i framtiden skulle behöva råka ut för en abort så skulle jag bara se fostret som just ett foster. Har läst att man ibland begraver eller ger det ett namn, men jag känner att det skulle vara som att begrava och namnge sin utopererade njure typ. Isådana fall så skulle man också behöva känna nåt för alla ca 500000 eventuella personer som man har i äggstockarna. 

Är det fler som känner såhär, att fostret liksom inte är någon person än, även om den har ett hjärta, rör på sig osv? Eller kommer det en känslostorm automatiskt orsakad av hormoner när man genomgår abort, som man inte kan styra över? 

Ibland känner jag mig lite kall och okänslig, men samtidigt så ser jag inte hur jag skulle kunna hysa några speciella känslor för ett foster. Man känner ju inte den blivande personen än och har inte ens sett den. Det kunde lika gärna ha blivit en annan kombination av könsceller, finns ju flera miljoner eventuella kombinationer. 

Jag tycker inte att du låter knäpp på något sätt TS utan snarare resonerar du sunt och normalt.

För 10 år sedan så skulle den här frågeställningen inte ens dykt upp men har märkt av att vi under senare år har gått mot ett mer "amerikaniserat" jävla puritanskt abortmotståndssamhälle, oerhört provocerande och kvinnofientligt.