Birkahemmet

Ett hem för mammor som inte sköter sig?

Samla historier och vittnen till vad?

Dessa hem har enbart ett syfte. Det är inte att hjälpa familjer med "bristande föräldraförmåga", utan de är till för att samla "bevis" till soc för att kunna omhänderta barn.
Soc är osäkra på att vinna ett LVU i rätten och då gör de såhär.
Det är tragiskt och många familjer krossas på dessa hem.
Har själv bott på ett sånt hem med mitt barn ett tag (ett annat hem dock), men i mitt fall hittade dem (tyvärr för soc) inte en enda sak att klaga på. Till slut fick dom inse att det bara var att ge upp och skicka hem oss. Men alla har tyvärr inte samma tur som vi hade.

Vad har hänt ts?

Men om det gick bra för dig, det bevisa väl snarare motsatsen? Dvs att de INTE har som syfte att hitta anledningar till att ta barn, de hittar mammor som klarar det bra och då får de bevis för att det är rätt att mamman behåller barnet. 

Sen får man väl tänka att den promille av alla som hamnar på ett sånt hem (för det är ju väldigt få, om man tittar på alla som föder barn), hamnar där av en anledning. Då är det inte så konstigt om vissa av dem bedöms inte klara av sitt barn. 

Eller menar du att alla är felhanterade och att alla skulle klarat av att ta hand om sitt barn?

Att jag/vi klarade oss beror på att vi aldrig skulle blivit ditskickade från början då det aldrig funnits någon problematik.
Jag hade bra kontakt med personalen och alla var lika förvånade vad vi gjorde där.
Men det finns många soc-ivrare här på fl och irl som inte i sin vildaste fantasi kan förstå att soc ofta tar felaktiga beslut baserat på outgrundad "oro", alternativt rena fantasier.

Att jag/vi klarade oss tillhör dock (tyvärr) ovanligheter och bevisar inget om vad jag inledningsvis skrev att syftet med dessa hem är!

Alla familjer utom en på det hem jag var på klarade sitt föräldraskap utmärkt i mina ögon. Men kan inte uttala mig något om hur det gått för dessa efter jag/vi åkte hem. Troligen förlorade alla barn sina familj, föräldrar, trygghet...

Min syster var på Birka under slutet av sin graviditet och var där ett tag efter att pojken var född. Hon var i tungt missbruk sedan många år innan dess, och även under graviditeten. Hon fick hjälp och stöttning, tog sig ur sitt missbruk och fick behålla sonen, tack vare att hon var där och lärde sig ta hand om sig själv, och sin son. Detta var det bästa som kunde hända henne i den situationen hon befann sig i. :)

Jag är glad det har hjälpt vissa, men för mig känns det som jag lever i ett helvete. Dom kränker än och bedömer än, även när man gör rätt så gör man fel i deras ögon. Jag kom hit i hop om att lära mig och få hjälp som en ensamstående mamma men fick bara motsatsen. Dom har tagit ifrån mig 5 månader av mitt liv med min son, denna tid som skulle vara positiv och glad har bara blivit rena mardrömmen. Är helt knäckt över hur negativ denna miljö är och hur hemskt man blir behandlad!

Vill bara tillägga att hennes son är 17 år nu! så det är en ganska gammal situation jag nämner. Det kan så klart blivit till det sämre sedan dess. Ville bara dela med mig om det jag vet, även fast det inte är så aktuellt. Beklagar om du blivit illa behandlad. Du kanske kan vända dig lite "högre upp", så fler inte behöver vara med om din upplevelse?

Med tanke på att det är endast någon promille av alla nyblivna föräldrar som överhuvudtaget utreds och ännu färre som kostas på en dyr placering på utredningshem så begriper var och en att det inte görs sådana placeringar utan mycket goda skäl.

Måna föräldrar ser inte sina egna fel och brister, utan tar allt som kritik.

Att hamna på ett utredningshem är VÄLDIGT dyrt från kommunens sida, så det finns garanterat en oro här som inte TS vill lyssna på och lära om.