Ung förälder?

Jag var 20 år och hade precis tagit studenten när jag blev gravid första gången. Åt p-piller så det var inte planerat. Vi behöll och i juli förra året kom barn nr 2. Vi separerade i februari och jag kommer inte få fler barn, varken jag eller min sambo vill ha fler då även han har 2 barn sen tidigare. Jag är glad att jag var så pass ung ändå när första kom. Känns ganska skönt att slippa ha småbarn när man är runt 30-40 utan kan börja leva på ett helt annat vis :)

Jag är 21 (22 i april) och min sambo är 25 (26 i februari) och vi väntar vårt första barn. För mig är det ett självklart val att skaffa barn innan jag påbörjar utbildning och arbete. Jag har alltid velat bli ung mamma, och min sambo sa att han hade arbete, tryggt förhållande och bostad och det enda som saknades var ett barn. Då blev det helt naturligt att skaff barn såhär tidigt.

Jag har planer på att utbilda mig när min föräldraledighet är över och jag tror att det är väldigt skönt och smidigt att plugga med småbarn, mycket mer flexibelt än arbete.

De som säger att man inte är vuxen, inte hunnit leva bla bla bla, vet inte vad de pratar om. Om man har en längtan/önskan att bli mamma först, så ska man bli det. Finns inget som säger att du som 19åring blir sämre förälder än någon som är 29.

Lycka till!

Haha. Såg tråden och tänkte "Nu måste jag gå in och se hur mycket det ålderspredikas". Mycket riktigt, det första inlägget: "Varför så unga"?

Jag fick barn då jag var 22 år. Det var 6 år sedan. Och vet ni vad? Jag kan inte fatta varför man väntar så jävla länge?! Men jag kunde inte heller bry mig mindre om vid vilken ålder andra väljer att skaffa sina barn.

JAG skaffade barn då JAG var ung för att JAG ville det. JAG vill inte vara kring 50-60 då barnet flyttar hemifrån och jag vill inte vara kring 70-80 år då jag eventuellt får barnbarn (Även om jag såklart inte kan styra över det, mitt barn skaffar barn då han vill ha det, OM han vill ha det.)

Ni får det att låta som om livet är över och förbi då man får barn. Jag lever exakt samma liv innan som efter med den skillnaden att jag idag känner en större mening med mitt liv och även ansvarar för ett annat. 

Jag tränar som jag gjorde innan, jag umgås med vänner som jag gjorde innan och jag jobbar som jag gjorde innan. Studerade gjorde jag då jag var föräldraledig. Inte svårare än så. Livet blir liksom vad man gör det till.

Vad exakt är det ni tycker att man ska göra innan man har barn som man absolut inte kan göra då man har skaffat barn? 

Min son är nu 6 och det går så djävulskt fort. När jag är 35 är han 13. När jag är 40 är han 18. Är mitt liv över då jag fyller 40 år? 

Låt människor skaffa barn när de själva vill skaffa barn och skit fullständigt i det. Det finns ett gammal ordspråk som är ganska bra att leva efter: Sköt dig själv och skit i andra.

Åh hejsan! Jag är i samma situation! Jag är 19 och min kille 24 snart. Och vi planerar barn. Hur går det för er? Vi kanske kan skriva privat? :D

Hej.

Första barnet ; 19 år

Andra barnet ; 20 år

Tredje barnet ; BF 25 februari.

Jag är nu 27 och pappan till alla 3 är 28 år. Vi har varit tillsammans i 10 år och gifta i 5 . Det funkar kanon fortfarande

Hej! 21 år gammal (blir 22 i år) sambon blir 24, vi har äntligen börjat försöka! Jag har längtat i många år nu!

Och ovanstående kommentarer, varför ska man sitta och planera utifrån vad man tror man kommer känna om 20 år? Jag vill ha barn NU, jag har längtat i fleeera år, och det behöver verkligen inte va så att "livet tar slut" eller "livet pausas" när man får barn. För mig är barn meningen med livet så jag ser det som att när jag får barn, DÅ börjar livet. Jag missar ingenting, jag prioriterar.

Jag sitter mycket hellre som 40 år och är stolt över att jag gjorde som jag ville, och nöjd över att mina barn då redan är hyfsat gamla själv och att jag får många extra år med dem.

Man kan plugga med barn, man kan resa med barn, man kan göra vad man vill, finns inga hinder.

Herregud vad folk ska tycka till om andras viljor.. Om man vill ha barn - go for it! Jag har precis fyllt 26 och vi har börjat försöka nu och jag ångrar redan att vi väntade såhär länge! Önskar att vi kanske hade försökt för 2 år sedan redan för man vet heller aldrig hur lång tid det tar. Nu är min längtan så stor att jag knappt har något tålamod, jag vill bara att det ska hända NU eftersom jag är lite stressad över min ålder. Och det låter säkert helt sjukt för vissa, för jag är ?bara? 26 men så känner jag och då får jag göra det.

Jag önskar dig all lycka till med bebisverkstaden!

Som sagt så va ja 19 år när första kom och nu e jag 27 och ska ha tredje. Jag är jätteglad över våra val och det har gått så bra så

Så synd att det ska va så mycket fördomar. Man blir den mamma man gör sig till och ja har samma partner än idag som jag hade till min första och andra.

Vi må va unga men så mycket tid vi kommer ha med våra barn och orken som kommer finnas kvar en lång tid framöver är guld för mig ! :)

Lycka till med bebisverkstan

Kan tillägga att jag var extremt desperat innan jag blev gravid, jag fick ofta ångestanfall och ville gå isär ifrån min partner flera gånger för att han inte var redo för barn. Ärligt talat så tror jag att den kvinnliga kroppen har en klocka som ringer vid en viss ålder. Sedan när kvinnan blivit gravid en gång och förlöst ett barn så försvinner denna längtan och desperation. Jag har flera unga mammor i min omkrets som jag träffat efter att min son föddes och ALLA har tröttnat på familjelivet. Många har depressioner och panikattacker. Alla hade önskat att de väntat om de fick samma barn de har idag. Alla har insett att det är jobbigare än vad folk målar upp. Det är inte gulligt och mysigt. Det är jobbigt och krävande! Självklart kan de vara mysigt ibland, men Max 1 gång om dagen i 5min. Folk målar upp den perfekta familjen på media. Berättar om hur fantastiskt perfekt allt är. Men sanningen är att dom oftast ljuger. Jag hoppas att ni som är unga tjejer och försöker bli gravida pratar med någon som redan har barn. Och då menar jag inte att prata med någon nyförlöst lycklig förstföderska utan en förälder som iaf varit det i minst 1års tid så ni får höra allt negativt också. lycka till!

Jag kan förstå vad du menar och en viktig punkt är att alla barn är olika krävande. Man kan inte veta innan man blir gravid om barnet kommer vara en harmonisk bebis eller om det är ett barn som man inte får en enda sekunds sömn av under natten.

Sen vet man heller inte hur man klarar av det som en mamma eftersom man aldrig fått vara en mamma. Självklart kan man vänta om man vill det men om man INTE vill det och skapar bra förutsättningar så är det sjukt orättvist att ta något från någon för att den personen är ung? Herregud, folk blir mogna i olika åldrar. Nu syftar jag inte på dig men läste innan att vissa skriver ?man är inte mogen när man är 19?. Bullshit. Vissa 25 åringar är mindre mogna än nån 19 åring..

Jag själv gifte mig när jag va 20 och är lyckligt gift än idag, det enda problemet vi haft är att vi är barnlösa. Vi började försöka när jag blev 21 och idag när jag snart blir 23 så har vi precis börjat på vår första ivf behandling. Denna behandling har jag fått vänta på i ungefär ett år och bara min man vet hur tålmodig jag har fått vara.

Lägg ner alla som försöker säga ?skaffa inte barn än och vänta?. Bara för att det var så för er betyder det inte att det är så för alla. Tänk om någon varit negativt inställd till när ni försökte bli gravida? Bemöt andra som ni själva skulle vela bli bemötta.