• Vilsentjej20

    Separation med 1 månads bebis

    Hej! Skulle behöva lite hjälp från dem som varit i samma eller liknande situation.

    Har en sju veckors bebis och har precis separerat med min sambo. Just nu så träffar han vårt barn ca 3 ggr i veckan i någon timme. Han vill nu att vårat barn ska sova hos honom i helgen men jag känner att det är för tidigt pga av att barnet är så litet och att dem två inte riktigt fått en relation för han har jobbat då jag varit hemma samt att barnet bara är sju veckor. Har jag rätten på min sida att säga nej till detta? Givetvis får han ha barnet i några timmar men inte sova över så pass tidigt. Jag ammar inte och det får jag slängt i huvudet av pappan och därför enligt honom skulle vårt barn få sova hos honom för att det är lika mycket hans barn som mitt.

    Vilket jag förstår men barnet är så litet. Och vi väntar på kallelse till samarbetssamtal på familjerätten.

    Därför är min fråga om jag kan säga nej till övernattningen utan att få det emot mig senare?

    Tack för svar!

  • Svar på tråden Separation med 1 månads bebis
  • Anonym (M)

    Du kan med gott samvete säga nej till övernattning i detta läge, det är inget någon domstol skulle se som dåligt gjort av dig. Att gå från att träffas några timmar i veckan till att vara med pappan en hel natt är alldeles för snabbt för en sådan liten.

  • Snuttis2

    Ja tror absolut att Dylan neka det baserat på barnets ålder , tror faktiskt du kan göra det ganska länge ! Det r inge i barnets bästa intresse att fara runt i den åldern .

  • Snuttis2

    Nu blir detta långt men lite grund info om hur kommuner ser på saken:

    Boende

    Om föräldrarna har gemensam vårdnad ska de tillsammans komma överens om hur boendet ska se ut för barnet. Det är då viktigt att vara lyhörd för barnets behov. Barnets bästa kan skifta över tid.

    För små barn (upp till 2½-3 år) är det viktigt att ha ett fast boende. Samtidigt behöver barnet träffa umgängesföräldern ofta, helst vid flera tillfällen per vecka, om så bara korta stunder. Detta har att göra med små barns kognitiva utveckling: dels att de inte kan uppfatta tid, dels att de inte har förmåga förrän vid 2½-3 års ålder att bevara minnesbilden av den förälder som inte är närvarande. Är föräldrarna separerade så behöver barnen ha en fast punkt och en fast vuxen att knyta an till. Det här gör att till exempel ett växelvis boende inte är lämpligt för små barn.

    Från tre års ålder kan ett växelvis boende börja fungera. Ett växelvis boende innebär att barnet bor i stort sett lika mycket hos sina båda föräldrar, oftast en vecka i taget, men även andra varianter förekommer. Innan skolåldern bör dock perioden inte vara längre än en vecka på vardera stället. Mellan 7-13 år är många barn angelägna om att det blir rättvist mellan föräldrarna och vill då bo lika mycket hos dem.

    Från 13 år och uppåt är det vanligt att barnet själv vill ha en fast punkt för sitt boende, så att fokus kan vara på livet utanför hemmet, det vill säga skolarbete, fritidsintressen och kompisar.

    Ett växelvis boende förutsätter ett bra samarbete mellan föräldrarna, så de kan ha kontakt med varandra i olika vardagsfrågor. Det är också en stor fördel om de bor nära varandra, så barnet kan ha samma kompisar och fritidsintressen oavsett boendevecka.

    Det är föräldrarna som beslutar om hur boendet ska se ut för barnet, men med stigande ålder bör barnen kunna ha ett allt större inflytande över sin situation.

    Umgänge

    Barnet behöver ha en regelbunden kontakt med den förälder som det inte bor hos. Ett vanligt umgänge innebär ofta att barnet vistas hos umgängesföräldern varannan helg, till exempel fredag till söndag. Men ett umgänge kan också omfatta annan kontakt som till exempel över telefon, Skype, e-post, brev etc.

    Små barn (upp till 2½-3 års ålder) behöver träffa umgängesföräldern ofta, det vill säga flera gånger per vecka, även om det bara är för en kort stund. Att enbart träffas på ett umgänge varannan helg är alltför sällan. Att under umgängeshelgen inte ha någon kontakt alls med boendeföräldern är heller inte bra för det lilla barnet. Under de första åren i en människas liv byggs mycket av inre grundtrygghet upp. Det är därför angeläget att föräldrarna prioriterar barnets behov, även om det kan innebära att det är opraktiskt för dem själv

  • Anonym (Anonum)

    KATASTROOF!!! Hur blev det så?????

Svar på tråden Separation med 1 månads bebis