Forum Mor-och farförälder - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Ledsen och arg över svärmors beteende

    Fre 12 jan 2018 23:00 Läst 3590 gånger Totalt 15 svar
    Fre 12 jan 2018 23:00

    TASKIGA/ELAKA KOMMENTARER ANMÄLS då detta är ett känsligt ämne.

    Min sambo och pappan till min son har i hela sitt liv stått nära sin mamma. När vi blev tillsammans var jag så glad att jag fick just henne som svärmor, hon var ju helt perfekt! Så gullig, glad, generös och rolig. Jämt. Men ja, då hade jag ju inte vetat hur hon skulle bli som farmor.

    I somras fick vi vårt första barn, svärmors första barnbarn. Och sen han föddes har hon blivit HELT annorlunda. Och min sambo håller med till 100%, det var faktiskt han som märkte av det först då jag bara känt henne i två år och han hela livet.

    När jag var gravid så träffades vi kanske en gång varannan vecka. Vi fikade, åt middag och hade myskvällar och allt var bara så bra mellan oss tre. Jag hade bestämt mig för att HON ska få vara barnvakt åt vår son den dagen vi ville ha barnvakt. Men nu känns allt annorlunda..

    När sonen föddes var hon den allra första som konstant tjatade på att få komma och träffa honom. Redan på BB! TROTS att vi hade sagt till henne och alla andra att vi vill vänta med besök minst en vecka så vi kommer in i allt osv. Men nej, hon fortsatte tjata och sa till och med ?Men jag har ju köpt bebiskläder idag! Han kommer ju växa ur dom! Jag måste träffa honom snart annars säger jag upp mig som farmor? då blev jag paff. What? Hon fick iaf träffa honom då, två dagar efter förlossningen. Jag mådde jättedåligt efter förlossningen, sonen hade tappat mer än 10% av födelsevikten och amningen krånglade massor. Jag hade ont, brösten spände och jag hade till och med tredagarsbiuesen då - men pga det hon sa lät vi henne komma ändå. Och när hon var här skulle hon konstant hålla sonen. Till och med när han ville amma, och skrek. HON skulle trösta. Jag fick tillslut säga ?Han måste äta nu? och då, efter typ 10 sekunder fick jag tillbaka honom. Sen satt hon och stirrade på mig tills jag var klar så hon kunde ta honom igen.

    Efter det tjatade hon i stort sett varje dag efter att få träffas. Och att få vara barnvakt. Vet att hon förmodligen bara var upprymd eftersom att det var hennes första barnbarn så jag reagerade inte så mycket på det då. Men efter två månader var det nästan värre. OCH, hon började strunta i mig och hennes EGEN son. När vi är på besök hos henne (hon bor knappt 5 min från oss) så är det knappt ens som att hon ser oss, bara sonen. Han ska konstant vara i hennes famn. Om jag lägger ner honom så plockar hon upp honom. När han ska äta frågar hon jämt om hon får mata (han flaskmatas sen ca 2 månader tillbaka) fast vi sagt att det är känsligt för mig då jag slutat amma mot min vilja (mjölken slutade produceras) så därför vill enbart jag flaskmata eller sambon får ju i vissa fall. Hon är extremt närgången och ska pussa och krama och ta kort på honom hela tiden. Det är så stelt mellan oss nu för när vi försöker prata med henne bryr hon sig inte om oss utan riktar hela hennes uppmärksamhet mot sonen. Hon lagar mat, ber mig och sambon att sätta oss ner och äta också går hon iväg med sonen. Min sambo är jätteledsen och nu också arg. Vi har pratat med henne om detta men det ger ingen effekt. Hon säger också att hon vill ?jobba? som dagmamma åt sonen sen också när föräldraledigheten är slut. Och när vi lagt sonen för natten hemma hos oss går hon alltid hem trots att hon nästan precis dykt upp. Hon har även sagt till mig att jag ska höra av mig om jag behöver vila eller göra något så kan hon ta hand om Noah under tiden. ALDRIG typ om vi kan träffas bara ändå och umgås allihopa?

    Det är väldigt tydligt nu att sen vi fick sonen så betyder jag och sambon inte ett skvatt för henne längre. Bara sonen. Och som det känns nu vill jag absolut inte att den kvinnan ska vara barnvakt. Det känns bara creepy. Ingen i min familj är sådär ?besatt? av honom, ingen tjatar om att få vara ensam med honom, ingen annan ignorerar oss sen sonen kom. Bara hon. Sambon har till och med funderat på att radera henne ur sitt liv. Ta bort hennes nummer för han säger att, med hans egna ord, att hon är så ?jävla svinig.?

    Det gör mig så ledsen. VARFÖR måste folk förändras så?! Tycker så synd om min sambo. Och min son som knappt aldrig får luft när vi träffar henne. Han är väldigt självständig som bebis och vill sitta/ligga ensam ibland och bara utforska/leka, men det får han aldrig för svärmor. Allt ska även ske på hennes vis, och enligt henne låter det nästan till och med som om att han inte behöver mamma och pappa - han har ju sin farmor.

    Orkar inte med detta. Vill inte att sonen ska få växa upp utan sin farmor men vi tycker att hennes beteende börjar gå för långt och att det nästan känns skrämmande. Hur gör vi?!

    Snälla hjälp!!

  • Fre 12 jan 2018 23:16 #1

    Fyfan..kan bara säga att jag verkligen relaterar!!

    Det är hemskt med en sånhär svärmor som beter sig såhär gränslöst. Vad är det för ett farmorskomplex många ligger inne med?!

    Och hur kan man vara så respektlöst mot föräldrar och deras önskemål?

    Spyr.

    Skönt att du har din man helt och fullt på din sida iaf.

    Men eftersom han ändå funderat på att radera henne helt så är det ju bättre att han sätter sig ner och tar ett ordentligt och väldigt ärligt snack med henne om vad ni båda tycker och tänker. Vill hon inte följa detta så får hon inte träffa sitt barnbarn mer.

  • Fre 12 jan 2018 23:20 #2

    Det finns en tråd där TS beskriver ett problem som är väldigt likt det du beskriver. Här finns många kloka råd och tankar:

    /thread/78304876-kanner-mig-overkord-som-mamma


  • Fre 12 jan 2018 23:37 #3

    Vilken ångest jag fick av att läsa ditt inlägg, stackare. Det där med känsligheten över amningen och flaskmatningen förstår jag verkligen, sen kan du dessutom säga till henne att rekommendationen för barn som flaskmatas är att det ska vara en trygg grej som görs hos dem barnet har ankytit till. Det är inget du ska kasta omkring, barnet måste få ha lugn och trygghet under matningen, oavsett hur mätningen går till.

    Oavsett; Skönt i vart fall att du har sambon på din sida, hade kunnat bli jävligt knivigt annars.

    Säg till farmor att tagga ner, bestäm att ni ses (som innan) 1 gång varannan vecka och lägg då på förhand upp vad ni ska göra under träffen. Taggar hon inte ned är det bara att säga som det är "Du lyssnar inte på våra önskningar, tills du börjat respektera oss så får du avvakta med att träffa Noah".

  • Anonym­sju
    Visa endast
    Fre 12 jan 2018 23:55 #4

    Hej!

    Jag har skrivit en tråd som beskriver nästan precis det du går igenom. Tråden jag startade heter: känner mig överkörd som mamma!

    Jag hade en riktig jobbig förlossning och behövde få lugn och ro när vi kom hem, men direkt var svärmor på och skulle besöka och försökte med allt. Även min son hade gått ner mer än 10% av sin födelsevikt, jag ammade i ca 2 veckor och svärmor satt bredvid och stirrade på mina bröst och tog honom direkt han var klar osv. Sedan fick vi börja med ersättning då jag aldrig fick det lugnet som behövs för att amningen skulle funka, folk runt omkring förstår inte att det är känsligt och att man som mamma vill mata sitt barn även när det är flaska.

    Jag har även fått mycket bra råd på min tråd så ta o läs igenom där om du vill, och så kan vi byta några ord också om du känner för det, eftersom vi går igenom precis samma sak.

    Kram

  • Fre 12 jan 2018 23:55 #5

    Men Gud. Känns ju som att hon fått någon knäpp och typ återupplever tiden när hon fick sin son... på gränsen till psykotisk...

    Jag hade nog försökt säga tydligt hur ?reglerna? är. Och begränsa besöken både i antal och tid så att ni inte träffas så ofta.

  • Lör 13 jan 2018 00:20 #6

    Men! säg åt henne ordentligt. Du, ni har inget att förlora på det. 

  • Lör 13 jan 2018 01:10 #7

    [quote=78363194][quote-nick]babydreams skrev 2018-01-12 23:00:34 följande:[/quote-nick]TASKIGA/ELAKA KOMMENTARER ANMÄLS då detta är ett känsligt ämne.

    Min sambo och pappan till min son har i hela sitt liv stått nära sin mamma. När vi blev tillsammans var jag så glad att jag fick just henne som svärmor, hon var ju helt perfekt! Så gullig, glad, generös och rolig. Jämt. Men ja, då hade jag ju inte vetat hur hon skulle bli som farmor.

    I somras fick vi vårt första barn, svärmors första barnbarn. Och sen han föddes har hon blivit HELT annorlunda. Och min sambo håller med till 100%, det var faktiskt han som märkte av det först då jag bara känt henne i två år och han hela livet.

    När jag var gravid så träffades vi kanske en gång varannan vecka. Vi fikade, åt middag och hade myskvällar och allt var bara så bra mellan oss tre. Jag hade bestämt mig för att HON ska få vara barnvakt åt vår son den dagen vi ville ha barnvakt. Men nu känns allt annorlunda..

    När sonen föddes var hon den allra första som konstant tjatade på att få komma och träffa honom. Redan på BB! TROTS att vi hade sagt till henne och alla andra att vi vill vänta med besök minst en vecka så vi kommer in i allt osv. Men nej, hon fortsatte tjata och sa till och med ?Men jag har ju köpt bebiskläder idag! Han kommer ju växa ur dom! Jag måste träffa honom snart annars säger jag upp mig som farmor? då blev jag paff. What? Hon fick iaf träffa honom då, två dagar efter förlossningen. Jag mådde jättedåligt efter förlossningen, sonen hade tappat mer än 10% av födelsevikten och amningen krånglade massor. Jag hade ont, brösten spände och jag hade till och med tredagarsbiuesen då - men pga det hon sa lät vi henne komma ändå. Och när hon var här skulle hon konstant hålla sonen. Till och med när han ville amma, och skrek. HON skulle trösta. Jag fick tillslut säga ?Han måste äta nu? och då, efter typ 10 sekunder fick jag tillbaka honom. Sen satt hon och stirrade på mig tills jag var klar så hon kunde ta honom igen.

    Efter det tjatade hon i stort sett varje dag efter att få träffas. Och att få vara barnvakt. Vet att hon förmodligen bara var upprymd eftersom att det var hennes första barnbarn så jag reagerade inte så mycket på det då. Men efter två månader var det nästan värre. OCH, hon började strunta i mig och hennes EGEN son. När vi är på besök hos henne (hon bor knappt 5 min från oss) så är det knappt ens som att hon ser oss, bara sonen. Han ska konstant vara i hennes famn. Om jag lägger ner honom så plockar hon upp honom. När han ska äta frågar hon jämt om hon får mata (han flaskmatas sen ca 2 månader tillbaka) fast vi sagt att det är känsligt för mig då jag slutat amma mot min vilja (mjölken slutade produceras) så därför vill enbart jag flaskmata eller sambon får ju i vissa fall. Hon är extremt närgången och ska pussa och krama och ta kort på honom hela tiden. Det är så stelt mellan oss nu för när vi försöker prata med henne bryr hon sig inte om oss utan riktar hela hennes uppmärksamhet mot sonen. Hon lagar mat, ber mig och sambon att sätta oss ner och äta också går hon iväg med sonen. Min sambo är jätteledsen och nu också arg. Vi har pratat med henne om detta men det ger ingen effekt. Hon säger också att hon vill ?jobba? som dagmamma åt sonen sen också när föräldraledigheten är slut. Och när vi lagt sonen för natten hemma hos oss går hon alltid hem trots att hon nästan precis dykt upp. Hon har även sagt till mig att jag ska höra av mig om jag behöver vila eller göra något så kan hon ta hand om Noah under tiden. ALDRIG typ om vi kan träffas bara ändå och umgås allihopa?

    Det är väldigt tydligt nu att sen vi fick sonen så betyder jag och sambon inte ett skvatt för henne längre. Bara sonen. Och som det känns nu vill jag absolut inte att den kvinnan ska vara barnvakt. Det känns bara creepy. Ingen i min familj är sådär ?besatt? av honom, ingen tjatar om att få vara ensam med honom, ingen annan ignorerar oss sen sonen kom. Bara hon. Sambon har till och med funderat på att radera henne ur sitt liv. Ta bort hennes nummer för han säger att, med hans egna ord, att hon är så ?jävla svinig.?

    Det gör mig så ledsen. VARFÖR måste folk förändras så?! Tycker så synd om min sambo. Och min son som knappt aldrig får luft när vi träffar henne. Han är väldigt självständig som bebis och vill sitta/ligga ensam ibland och bara utforska/leka, men det får han aldrig för svärmor. Allt ska även ske på hennes vis, och enligt henne låter det nästan till och med som om att han inte behöver mamma och pappa - han har ju sin farmor.

    Orkar inte med detta. Vill inte att sonen ska få växa upp utan sin farmor men vi tycker att hennes beteende börjar gå för långt och att det nästan känns skrämmande. Hur gör vi?!

    Usch detta låter ju hemskt! Nä ni måste sätta benhårda regler mot henne direkt! Skulle inte lämna mina barn ensamma med henne i det tillståndet hon verkar vara i

  • Lör 13 jan 2018 19:12 #8

    Släpp henne inte så långt in i er familj. Skapa lite distans.
    Låt din man ha ansvaret för kontakten med sin mamma. Blocka hennes nummer. Träffa henne inte utan din man. Träffas inte så ofta. Låt henne inte vara barnvakt om ni inte känner er trygga med det.
    Gå och sätt dig i annat rum när du ammar. Din man får hålla henne borta. Ha ungen i sele så att hon inte kan ta över.

  • Lör 13 jan 2018 22:19 #9
    Nadinadi skrev 2018-01-12 23:16:20 följande:

    Fyfan..kan bara säga att jag verkligen relaterar!!

    Det är hemskt med en sånhär svärmor som beter sig såhär gränslöst. Vad är det för ett farmorskomplex många ligger inne med?!

    Och hur kan man vara så respektlöst mot föräldrar och deras önskemål?

    Spyr.

    Skönt att du har din man helt och fullt på din sida iaf.

    Men eftersom han ändå funderat på att radera henne helt så är det ju bättre att han sätter sig ner och tar ett ordentligt och väldigt ärligt snack med henne om vad ni båda tycker och tänker. Vill hon inte följa detta så får hon inte träffa sitt barnbarn mer.


    Ja du, jag har ingen aning..


    Ja jag är så himla glad över det. Jag sa till och med lite försiktigt häromdagen.. "Du älskling, du får inte bli sur på mig nu.. men.. men jag tror inte att jag vill att din mor ska vara barnvakt åt sonen först av alla som vi tänkte förr." och han svarade: "Men gud, varför skulle jag bli sur över det för? Jag håller helt med, jag vill absolut inte att hon ska vara ensam med honom! Jag tror inte att jag vill att hon ska få vara barnvakt alls faktiskt"


    Jag blev lättad men känner samtidigt en sorg över att han känner sådär angående sin egen mamma nu. Trots att hon blivit som hon blivit. Jag svarade med att vi kan i alla fall vänta tills sonen kan prata riktigt och om hon lugnat sig tills dess. Sen får vi se. Får ångest av att ens tänka på svärmor just nu och att hon senast igår skrev att hon ville träffa oss (sonen) snart, igen..

  • Lör 13 jan 2018 22:19 #10
    Akira Öken skrev 2018-01-12 23:20:34 följande:

    Det finns en tråd där TS beskriver ett problem som är väldigt likt det du beskriver. Här finns många kloka råd och tankar:

    /thread/78304876-kanner-mig-overkord-som-mamma


    Tack för tips <3
  • Lör 13 jan 2018 22:21 #11
    Crazzy skrev 2018-01-12 23:37:04 följande:

    Vilken ångest jag fick av att läsa ditt inlägg, stackare. Det där med känsligheten över amningen och flaskmatningen förstår jag verkligen, sen kan du dessutom säga till henne att rekommendationen för barn som flaskmatas är att det ska vara en trygg grej som görs hos dem barnet har ankytit till. Det är inget du ska kasta omkring, barnet måste få ha lugn och trygghet under matningen, oavsett hur mätningen går till.

    Oavsett; Skönt i vart fall att du har sambon på din sida, hade kunnat bli jävligt knivigt annars.

    Säg till farmor att tagga ner, bestäm att ni ses (som innan) 1 gång varannan vecka och lägg då på förhand upp vad ni ska göra under träffen. Taggar hon inte ned är det bara att säga som det är "Du lyssnar inte på våra önskningar, tills du börjat respektera oss så får du avvakta med att träffa Noah".


    Ja, jag är nästan helt säker att det var pga hetsen från henne som amningen inte fungerade och mjölken försvann.. är så himla glad över att sambon håller med mig fullt ut, till och med mer än mig. Vi ska försöka fixa detta.


    Tack för ditt svar och för att du förstår <3

  • Lör 13 jan 2018 22:28 #12
    Anonymsju skrev 2018-01-12 23:55:37 följande:

    Hej!

    Jag har skrivit en tråd som beskriver nästan precis det du går igenom. Tråden jag startade heter: känner mig överkörd som mamma!

    Jag hade en riktig jobbig förlossning och behövde få lugn och ro när vi kom hem, men direkt var svärmor på och skulle besöka och försökte med allt. Även min son hade gått ner mer än 10% av sin födelsevikt, jag ammade i ca 2 veckor och svärmor satt bredvid och stirrade på mina bröst och tog honom direkt han var klar osv. Sedan fick vi börja med ersättning då jag aldrig fick det lugnet som behövs för att amningen skulle funka, folk runt omkring förstår inte att det är känsligt och att man som mamma vill mata sitt barn även när det är flaska.

    Jag har även fått mycket bra råd på min tråd så ta o läs igenom där om du vill, och så kan vi byta några ord också om du känner för det, eftersom vi går igenom precis samma sak.

    Kram


    Hej!

    Jag läste genom den tråden, var väldigt lik min sits på många sätt. Usch, stackare!! Känns skönt att veta ändå att jag inte är ensam om detta, även om att det suger att fler får vara med om denna förbannade ångest när man verkligen ska njuta av denna första tid i livet med sitt nya tillskott i familjen. Har de helt glömt bort hur känsligt allt är i början? Det verkar ju som så! Tror det var samma för mig, att mjölken försvann pga stressen från svärmor. Det är så sjukt. Själv ammade hon min sambo i över ett år och att det var riktigt jobbigt för henne att sluta, så hon borde ju förstå att det är jävligt känsligt för mig hela den här grejen med att gå över till flaska. Speciellt eftersom att jag bara fick amma min son i fyra månader.. det första hon gjorde när vi berättade att vi tvingats gå över till ersättning pga sonens viktminskning var ju liksom att skriva ett meddelande som löd "Vad bra att han mår bra nu och går upp i vikt igen! Behöver ni avlastning och hjälp med att mata så säg till så kommer jag med ett skott!" 


    Blev så arg och ledsen. NOLL förståelse whatsoever. Bara för att man måste mata med flaska kan vem som helst mata enligt henne. NEJ DET FUNKAR INTE SÅ! 


     


    Fick iaf bra råd och tips från din tråd, ska verkligen ta till mig dessa. Tack <3 och behöver du prata av dig så skicka ett meddelande till mig, jag dömer dig inte! Hoppas det blir bättre för er snart och att du får njuta över din första tid som mamma <3

  • Lör 13 jan 2018 22:36 #13
    Mittiprick skrev 2018-01-12 23:55:56 följande:

    Men Gud. Känns ju som att hon fått någon knäpp och typ återupplever tiden när hon fick sin son... på gränsen till psykotisk...

    Jag hade nog försökt säga tydligt hur ?reglerna? är. Och begränsa besöken både i antal och tid så att ni inte träffas så ofta.


    Nu när du skrev sådär så tror jag nästan att det är så. Fick upp någon form av varningsklocka. 


    Hon har ju, bortsett från det jag nämnde - plockat fram ALLA sambons bebissaker från när han var liten. Böcker, leksaker, vagn, spjälsäng, babysitter, barnstol, matskålar, bestick.. för att min son ska kunna ta del av detta så hon får återuppleva gamla minnen. Alltså visst är det fint på ett sätt men det kändes smått skrämmande i julas när vi kom dit också hade hon plockat fram allt. Det känns som om att hon vill vara mamma till sitt barnbarn, och inte farmor. Är så himla rädd över att låta hon vara ensam med honom, litar faktiskt inte på henne på en fläck. Tänk om hon HAR en psykos? Det känns lite som så. Det jag är mest rädd över om hon skulle vara ensam med honom är att om hon skulle försöka amma honom.. jag vet, det känns inte helt klokt, men jag kan inte sluta tänka på det. Eftersom att hon helammade min sambo i över ett år, och när hon bär sonen så håller hon honom i "amningsställning" oftast, alltså med hans huvud nära bröstet. Trots att han nu är 5 månader..


    När sonen satt i babysittern t.ex. så sa hon "Ååååh vilka flashbacks jag får nu" och HELA tiden säger hon "Han är så lik Johan (sambon)" "EXAKT sådär gjorde Johan som liten" "Åh han ser precis ut som Johan" "Men gud han slänger bak med huvudet när man bär honom, precis så gjorde Johan jämt".. man bara tänker, "SÅDÄR GÖR ALLA BEBISAR.."


    Tack för ditt svar <3

  • Anonym­sju
    Visa endast
    Lör 13 jan 2018 23:09 #14
    babydreams skrev 2018-01-13 22:28:32 följande:

    Hej!

    Jag läste genom den tråden, var väldigt lik min sits på många sätt. Usch, stackare!! Känns skönt att veta ändå att jag inte är ensam om detta, även om att det suger att fler får vara med om denna förbannade ångest när man verkligen ska njuta av denna första tid i livet med sitt nya tillskott i familjen. Har de helt glömt bort hur känsligt allt är i början? Det verkar ju som så! Tror det var samma för mig, att mjölken försvann pga stressen från svärmor. Det är så sjukt. Själv ammade hon min sambo i över ett år och att det var riktigt jobbigt för henne att sluta, så hon borde ju förstå att det är jävligt känsligt för mig hela den här grejen med att gå över till flaska. Speciellt eftersom att jag bara fick amma min son i fyra månader.. det första hon gjorde när vi berättade att vi tvingats gå över till ersättning pga sonens viktminskning var ju liksom att skriva ett meddelande som löd "Vad bra att han mår bra nu och går upp i vikt igen! Behöver ni avlastning och hjälp med att mata så säg till så kommer jag med ett skott!" 

    Blev så arg och ledsen. NOLL förståelse whatsoever. Bara för att man måste mata med flaska kan vem som helst mata enligt henne. NEJ DET FUNKAR INTE SÅ! 

     

    Fick iaf bra råd och tips från din tråd, ska verkligen ta till mig dessa. Tack <3 och behöver du prata av dig så skicka ett meddelande till mig, jag dömer dig inte! Hoppas det blir bättre för er snart och att du får njuta över din första tid som mamma <3


    Ja när jag läser vad du skriver så är det skrämmande likt min svärmor. Jag har både tänkt och nämnt till min sambo att det känns som att hon tänker att hon ska bli mamma igen, under min graviditet sa hon saker som att "VI ska få en bebis" alltså hon, jag och sambon.. så creepy. Hon kom med konstiga förslag om att jag skulle jobba på mammaledigheten så hon kunde va barnvakt, när jag då svarade att jag kommer inte vilja det, så ger hon sig inte utan det blir en lite diskussion huruvida jag kommer vilja det eller inte, och hon ska alltid ha sista ordet och säger att jag visst kommer det om ett halvår hemma. Såna diskussioner hade vi ofta, jag kunde säga min åsikt och hon skulle ändå alltid ha sista ordet om hur jag ska göra på min mammaledighet.

    Jag undrar hur svärmor hade tyckt om hon hade haft sig själv som svärmor när hon fick barn. Det är så konstigt att dom inte kan komma ihåg och ha lite förståelse. Det är ju så sjukt själviskt när man tänker efter, och man undrar hur dom reagerat om dom blivit behandlade såhär?

    Jag är i en jättejobbig sits nu då min sambo pratade med henne, och hon började gråta och bad om ursäkt. Jag vet inte hur jag tänkte men jag gick en promenad med henne efter det, tänkte typ ge henne en chans, men det är som att hon suger ur all min energi och jag får sån ångest av henne nu. Hon lugnade sig ju inte alls efter sambon pratat med henne heller, hon ringer varje dag och skickar lika mycket sms som innan.

    Att andra vill mata bebisen är förmodligen för att dom vill skapa ett band mellan dom och bebisen och typ känna sig speciella för den lilla, usch äcklas av det beteendet!! Den första tiden är det bara mamma och pappa som är viktiga, bebisen behöver sin trygghet, inte slängas runt hos andra och bli matade av vem som helst.

    Jag hade rätt mycket mjölk och hade nog kunna helammat länge om jag hade fått den tid och lugnet som krävs för att etablera amningen, men jag blev så stressad när svärmor tog sonen direkt efter, satt o glodde på mina bröst och gick ner till mig när jag ammade även fast sambon sa att hon skulle låta mig vara ifred.

    Så tråkigt att vi ska behöva ha det såhär :(

    Som du skriver, den första tiden med sitt första barn är speciell, man ska ju inte behöva må dåligt av sin egen familj.

    <3 <3
  • Sön 14 jan 2018 08:07 #15

    Är din sambo det enda barn svärmor har? Kanske hon ångrar att hon bara fått ett barn och nu fått nån slags knäpp.

    Väldigt påfrestande låter det i alla fall! Men ert barn är ingen leksak som nån annan har rätt till, stå på er!

Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll