babydreams skrev 2018-01-13 22:28:32 följande:
Hej!
Jag läste genom den tråden, var väldigt lik min sits på många sätt. Usch, stackare!! Känns skönt att veta ändå att jag inte är ensam om detta, även om att det suger att fler får vara med om denna förbannade ångest när man verkligen ska njuta av denna första tid i livet med sitt nya tillskott i familjen. Har de helt glömt bort hur känsligt allt är i början? Det verkar ju som så! Tror det var samma för mig, att mjölken försvann pga stressen från svärmor. Det är så sjukt. Själv ammade hon min sambo i över ett år och att det var riktigt jobbigt för henne att sluta, så hon borde ju förstå att det är jävligt känsligt för mig hela den här grejen med att gå över till flaska. Speciellt eftersom att jag bara fick amma min son i fyra månader.. det första hon gjorde när vi berättade att vi tvingats gå över till ersättning pga sonens viktminskning var ju liksom att skriva ett meddelande som löd "Vad bra att han mår bra nu och går upp i vikt igen! Behöver ni avlastning och hjälp med att mata så säg till så kommer jag med ett skott!"
Blev så arg och ledsen. NOLL förståelse whatsoever. Bara för att man måste mata med flaska kan vem som helst mata enligt henne. NEJ DET FUNKAR INTE SÅ!
Fick iaf bra råd och tips från din tråd, ska verkligen ta till mig dessa. Tack <3 och behöver du prata av dig så skicka ett meddelande till mig, jag dömer dig inte! Hoppas det blir bättre för er snart och att du får njuta över din första tid som mamma <3
Ja när jag läser vad du skriver så är det skrämmande likt min svärmor. Jag har både tänkt och nämnt till min sambo att det känns som att hon tänker att hon ska bli mamma igen, under min graviditet sa hon saker som att "VI ska få en bebis" alltså hon, jag och sambon.. så creepy. Hon kom med konstiga förslag om att jag skulle jobba på mammaledigheten så hon kunde va barnvakt, när jag då svarade att jag kommer inte vilja det, så ger hon sig inte utan det blir en lite diskussion huruvida jag kommer vilja det eller inte, och hon ska alltid ha sista ordet och säger att jag visst kommer det om ett halvår hemma. Såna diskussioner hade vi ofta, jag kunde säga min åsikt och hon skulle ändå alltid ha sista ordet om hur jag ska göra på min mammaledighet.
Jag undrar hur svärmor hade tyckt om hon hade haft sig själv som svärmor när hon fick barn. Det är så konstigt att dom inte kan komma ihåg och ha lite förståelse. Det är ju så sjukt själviskt när man tänker efter, och man undrar hur dom reagerat om dom blivit behandlade såhär?
Jag är i en jättejobbig sits nu då min sambo pratade med henne, och hon började gråta och bad om ursäkt. Jag vet inte hur jag tänkte men jag gick en promenad med henne efter det, tänkte typ ge henne en chans, men det är som att hon suger ur all min energi och jag får sån ångest av henne nu. Hon lugnade sig ju inte alls efter sambon pratat med henne heller, hon ringer varje dag och skickar lika mycket sms som innan.
Att andra vill mata bebisen är förmodligen för att dom vill skapa ett band mellan dom och bebisen och typ känna sig speciella för den lilla, usch äcklas av det beteendet!! Den första tiden är det bara mamma och pappa som är viktiga, bebisen behöver sin trygghet, inte slängas runt hos andra och bli matade av vem som helst.
Jag hade rätt mycket mjölk och hade nog kunna helammat länge om jag hade fått den tid och lugnet som krävs för att etablera amningen, men jag blev så stressad när svärmor tog sonen direkt efter, satt o glodde på mina bröst och gick ner till mig när jag ammade även fast sambon sa att hon skulle låta mig vara ifred.
Så tråkigt att vi ska behöva ha det såhär :(
Som du skriver, den första tiden med sitt första barn är speciell, man ska ju inte behöva må dåligt av sin egen familj.
<3 <3
