Hur slutar man ångra och börjar tänka "livet går vidare"?

Du gjorde valet där och då av en orsak, där och då var det en bra orsak. Du tyckte då att du gjorde rätt val i livet och du valde utifrån vissa omständigheter.

Man vet inte resultatet förrän efteråt liksom.

Det är ju misstagen och felbedömningar som ger en livserfarenhet och vishet.

Idag skulle du välja annorlunda, men bara för att du inser konsekvensen av ditt val.

Och till sist, hur andra människor väljer att agera i sina liv kan du aldrig påverka. Deras liv, deras val. Din kompis hade kanske ändå glidit ifrån dig o din exman hade kanske varit en annan exman likförbannat..

Man har inte så fria val som man tror. Man väljer så gott man kan efter de förutsättningar man har. Jag håller helt med Fjäril kär i allt.

Det är mycket lättare när man har facit. Sen kan man ju ändå vara ledsen över att vänner försvunnit. Jag har några fysiska sjukdomar som begränsar mitt liv och jag har tappat umgänge pga det och inte kunnat göra saker jag vill. Jag ångrar mej inte för jag kunde inte gjort annat men jag är ledsen ibland för allt jag inte kan göra. Försök vara ledsen utan att hitta en syndabock i dej själv, allt är inte någons fel utan mera "shit happens" eller" livet är inte alltid lätt".

Som sagt är det lätt att veta vilka val som var rätt och fel med facit i hand, men jag tror att det handlar mest om tankesätt. Vad händer om du försöker tänka, nej gjort är gjort och jag kan inte ändra det nu så det finns ingen anledning att älta det. Och så tvingar du dig själv att börja tänka på något annat.

Det är hur jag försöker tänka när jag fastnar i såna hjulspår iaf. Se också det positiva; hade du inte fått dina barn med just den mannen hade de inte varit samma barn som du har idag, hade du inte gjort misstaget att ge fel män uppmärksamhet hade du inte lärt dig vilka du inte ska ödsla tid på i framtiden.

Visst kan jag känna mig ledsen ibland för att livet inte blev som jag tänkte. Men jag känner också tacksamhet för att "fel val" blev rätt i alla fall. Många chanser dök upp och många nya dörrar öppnades för att jag då valde fel väg.

Jag tänker ofta "jag hade aldrig...om inte..."

Att betänka alternativet gör det också lättare att se framåt. För vad hade jag kunnat göra annars? Tänk om jag stannat kvar i det usla äktenskapet? Hade det verkligen varit bättre? Tänk om jag fortsatt umgås med fel människor, hur hade jag mått då? Osv

Det viktigaste är väl att du använder dina erfarenheter till att göra med medvetna val i framtiden? När man gör medvetna val faller anledningarna till att älta dem och känna sig maktlös inför "hur det blev" i hög grad bort. 

Hemskt ledsen, skulle citera ts!

Lär dig av dina misstag du begått och var tacksam att du blivit klokare med tiden
Acceptera dem - du kan inte ändra på det förflutna 
Det är inte försent att rätta till en del misstag - t.ex kontakta gamla vänner
Försök tänka annorlunda - man väljer faktiskt sina tankar
Var tacksam att du har resten av livet på dig att göra saker och ting annorlunda

och framför allt

Förlåt dig själv för det du tycker du gjort/valt fel
- du gjorde det som du trodde var bäst just då under rådande förutsättningar

Det finns väl inget färdigt recept, alla hittar sina egna sätt. Min personliga teori är att det inte du sitter på en massa uppdämd frustration pga att du inte stått upp för dig själv. Den frustration och ilska som borde kommit ut när det hände har samlats på hög och skapar problem. Risken med det är att den vänds mot dig istället för dem som trampade på dig. Eftersom du inte längre kan lägga det på dem så lägger du det på dig själv istället. Varför var jag så svag, varför var jag så dum, osv.

Du kan t.ex. tänka på mig, som har skaffat mig en "livslång sorg", dvs. något svårt jag kommer få dras med hela livet, eller i alla fall en sisådär 20 år framöver eller så... Jag gav bara liiite för mkt tid till en snäll men omogen man, samt lite för mkt till en väldigt knepig man som fortsatte lova barnskaffande konstant (men ljög).... och nu sitter jag här, strax 40, och har ingen mer chans att skaffa barn. Nånsin.

Den typen av smärta önskar jag ingen. För det är ett sår som aldrig läker, kan jag säga. Så de sorger du beskriver är begripliga, jobbiga, men högst överkomliga, trots allt. Så, mitt råd är, tänk dig in i nån annans perspektiv, nån som lever i ett riktigt hårt helvete av ånger och sorg. Och som aldrig nån som har möjligheten att laga det. Brustna förhållanden går att gå vidare ifrån. Det allra mesta i livet går att gå vidare ifrån, har jag märkt. (Även om jag varit med om en hel del sorger. Men att man aldrig fick barn.... DET är en sorg som inte läker förräns möjligen efter årtionden. Tar du in det perspektivet så kanske allt annat bleknar lite..

Lycka till! Jag vet att det är jobbigt att bära på sorger.

Alltså om du verkligen vill ha barn över allt annat så har ju inte tåget gått än. Däremot kanske du måste utesluta att få barn med Mr Right och ordna det på annat sätt.

Jag tror, precis som andra säger, att man lär sig och får erfarenhet. Kan störa mig på folk som aldrig verkar ångra nåt för dom aldrig valt fel. Man kan liksom inte ha gjort "rätt val" varje gång så antingen är man i förnekelse eller så bluffar man.

Se till dina möjligheter idag och gör det bästa av dom. Och var inte rädd för att pröva nya saker.

Åh <3 

Satt precis och tänkte detta häromdagen då jag har en vän som aldrig verkar ångra något och alltid svarar att allt är så HIMLA BRA. 

Tycker det är väldigt konstigt att aldrig tycka något gått lite snett eller fel eller att man inte är helt nöjd. Men nej inte här inte. 

sant

sant. Tack.

Det är skillnad på att ångra och att älta. Jag ångra självklart en hel del val jag gjort i livet men jag accepterar att så gjorde jag och därmed så ältar jag det inte.

Man får lära sig att släppa taget om det som hände, acceptera det och gå vidare. Ältar man så fastnar man i sina negativa tankar över saker som har hänt och som man inte kan påverka på något som helst sätt. 

Du gjorde det bästa du kunde och du fattade dom klokaste besluten du kunde, utefter dina förutsättningar då.
Mer kan ingen begära, inte du heller av dig själv,
Man kan inte göra bättre än sitt bästa.
Idag hade du kanske gjort annorlunda för att förutsättningarna förändrats, du har blivit klokare och erfarnare och kanske starkare idag än då.
Och det är ju en bra sak.

Om du hade tyckt att du hade gjort allting rätt tidigare i livet så hade det betytt att du inget lärt och inte hade utvecklats något sen dess. 
Det hade inte varit så bra väl, var glad åt dina gamla misstag, för dom har du lärt dig av, annars skulle du inte se dom som misstag. 

Och du, livet ska levas, inte analyseras. 

(säger en som precis som du tänker för mycket)