Under viktkurvan - så stressad

Mammut3n78 skrev 2018-01-18 10:13:33 följande:

När man läser vad ni ger ungarna för mat så är det inte konstigt alls att de är små i växten. Makaroner och pannkakor är ingen mat, bara tomma kolhydrater. Celler behöver protein för att bildas och ben behöver kalcium, etc. I med kött, fisk, fågel och ägg i ungen. Och kom ihåg att om ni inte ger rött kött så kan ni behöva ge järn som tillskott annars kommer ni få en trött och blek unge.

Kan tipsa om matkalkyl.se där man enkelt kan se näringsinnehållet för de flesta livsmedel.

Och vad gör du när barnet inte vill äta den där fisken/fågeln/ägget/köttet? Tvångsmatar?

Pannkakor kan man göra jättenyttiga med extra ägg, keso, spenat etc i.

Om makaroner är det enda som äts, vad ska man då göra? Kom inte och säg "barn svälter sig inte, de äter när de är hungriga" för det kan vara ett sånt satans BS så det finns inte.

Till TS: Se till att få kontakt med en dietist samt att ni kollar upp ordentligt så inte barnet har problem med något som gör att hon inte tar upp energin som hon borde. Är hon svår att få att testa nya saker, läs på om selektiv ätstörning och hur man hanterar det och testa (även om inte barnet har SÄ). Fortgår problemen, kontakta specialister för att utreda om hon har SÄ.

Mvh hon som har varit selektivt ätstörd sen hon var 2 (numera "frisk" ätstörd).

LFF

Äldre 18 Jan 14:28

#23

Iowhannah skrev 2018-01-18 14:17:57 följande:

Skönt med folk som inser att barn också är individer och inte kan tvingas till att äta vissa saker.

Jag var själv väldigt petig med maten när jag var liten (kanske har mitt barn ärvt det från mig?) och jag minns att mina föräldrar var tvungna att packa med hallonkräm när vi bilade till Frankrike, BARA för att säkerställa att jag åt NÅNTING! Jag är tacksam så länge mitt barn inte hamnar där.

Som fd kraftigt ätstörd (uppfyller så gott som vartenda kriterium när man läser om SÄ när jag var liten och långt upp i ålder) så är jag överlycklig att mina barn inte fått min inställning till mat (något livsfarligt). Jag har haft turen att ha två föräldrar som hellre sett att jag ätit något alls än att lägga prestige i att jag minsann ska smaka allt. En av de saker jag ätit kan man få tag i så gott som överallt (pasta med ketchup).

Iowhannah skrev 2018-01-18 14:11:19 följande:

Det är inte så himla lätt att få i barnet alla möjliga saker. Nu är inte mitt barn underviktigt på nåt sätt, men han är väldigt petig i maten och äter i princip bara kolhydrater (och slät sås). Pannkakor kan man som sagt göra väldigt näringsrika och när det kommer till pasta och ris så är det lätt att byta till fullkornsvarianter.

Som någon annan skrev så VET jag att mitt barn äter mer varierat på förskolan än hemma så jag är inte så orolig för honom. Sakta men säkert kommer han också börja äta bättre.

tvillingmammaVastmanland skrev 2018-01-18 10:22:23 följande:

Makaroner däremot bör man nog undvika eftersom de bara innehåller vetemjöl, bättre göra potatismos.

Potatis är jättenyttigt och i potatismoset blandar man i lite smör, mjölk, rapsolja kanske. De flesta barn älskar väl potatismos, det borde gå att vi även ett ätovilligt barn.

Lasagne är en rätt som många barn äter, då får man i barnet väldigt mycket, både köttfärs, ost, mjölk, tomat, lök, morot och rotselleri utan att de märker det...

Jag skulle ÄLSKA om mitt barn åt potatis! Jag älskar potatis (framför allt kokt och mosad) och skulle kunna äta det varje dag, men barnet AVSKYR potatis i alla former (utom chips). Samma med lasagne. Det är en av mina favoriträtter men barnet anser förmodligen att det är för många komponenter för att det ska gå att äta. Pasta/ris med en slät sås, annars får det vara. Kanske lite majs vid sidan om. Man är inte stolt som förälder när ens barn är så petigt men huvudsaken är ATT han äter (och så äter han som sagt bättre på förskolan).

Jag avskydde kokt potatis som liten, om den inte kunde mosas med massvis med sås. Blandad mat (som lasagne) gick inte alls även om köttfärssås i sig fungerade. De maträtter jag åt skulle vara tillagade på ett visst sätt och av vissa märken, annars gick det inte. Till skillnad från din son så åt jag endast hemma (eller hos morföräldrarna) men absolut inte vare sig på dagis eller senare i skolan. Vet inte hur många fighter mamma varit tvungen att ta för att jag skulle få äta det jag ville, om jag ville, och inte tvingas av dagis och skolan.

LFF

Äldre 19 Jan 08:32

#35

användare567 skrev 2018-01-18 20:46:44 följande:

Tack för ditt svar! Skönt med någon som förstår. Ska läsa på om SÄ!

Som sagt, har varit det "kräsna" och "bortskämda" barnet på den tiden då ätstörningar inte "fanns". Sen kom anorexi och bulimi och då skulle man prompt ha in mig i en sån kategori. Jag har alltid sagt att jag är ätstörd, men att jag inte faller in i anorexi/bulimi-mallen. När jag för något år sedan första gången läste om SÄ var det en verklig aha-upplevelse. Det var som om någon sett mig i min uppväxt och skrivit utifrån det.

Nu är hon så pass liten än, men försök kolla om det är konsistens eller smak som gör att hon inte vill ha något. Såg även att hon inte vill ha "blandad" mat, det är ju väldigt vanligt bland små barn att de inte vill. Plockmat är ju klockrent då.

LFF

Äldre 19 Jan 11:51

#41

tvillingmammaVastmanland skrev 2018-01-19 10:53:00 följande:

Jag har aldrig sett min dotter som ätstörd.
Hon äter selektivt, det är inget konstigt med det.
Jag tror att om inte föräldrarna anpassar sig till det utan försöker tvinga i barnet mat, då kan barnet utveckla en ätstörning.

Mina föräldrar har aldrig tvingat mig, det har "alla andra" skött om istället. Mina föräldrar har aldrig sett mig som ätstörd, det är min egen beskrivning på mig själv eftersom jag inte följer samma mönster som man "ska" göra.

Jag har (och till viss del är/har fortfarande):

*Svårt att prova nya saker
*Svårt att äta om jag inte vet exakt vad som finns där i
*Inga direkta hungerkänslor
*Äter för att jag måste, inte för att det är gott
*Kan utan problem glömma bort att äta i flera dagar
*Få panikångest av tanken på att äta något som jag inte vill eller av tjat som "ska du inte ta och smaka" eller "Men sluta larva dig, det är ju bara att smaka".
*Hade som barn max 10 maträtter som fungerade, om de var lagade på "rätt" sätt (dvs de hade lagats av mamma/pappa/mormor).
*Var precis lika selektiv/kräsen på godsaker/kakor (bakelser kom inte på fråga) som på mat (något som är väldigt vanligt på de med SÄ)
*Var endast specifika märken som gällde (Heinz ketchup, var det Felix eller Slotts åt jag inte tex)

Mina föräldrar lät mig vara som jag var. Övriga såg mig mest som "problematisk", "kräsen" och "bortskämd" och att "Hon äter när hon blir hungrig, sluta dalta".

Din dotter är säkerligen bara selektiv och faller inte in i att vara ett barn med SÄ. Det är många barn som är selektiva utan att för den sakens skull ha SÄ. Men, om man har ett barn som är selektiv så kan det vara bra att läsa på om SÄ för att få verktyg för att introducera ny mat.

Under viktkurvan - så stressad

INNEHÅLL