• Äldre 6 Sep 16:24
    235113 visningar
    2783 svar
    2783
    235113

    Vi som försökt med första barnet ca 1 år

    Lillatjejen1992 skrev 2018-09-06 08:40:04 följande:

    På mig hittades pcos snabbt när vi började och vid besök 2 fick sambon svar på första spermaprovet som visade att det bara fanns 2,5milj/ml och att över 15milj är normalt. Då tycker man ju att ett till prov vore på sin plats. Men nej.. Istället ville hon skicka oss till ivf direkt trots att hon själv sa att det kan gå då dom få simmarna som finns är väldigt aktiva. Så 5 letrozolekurer men inget hände. Sen kom regeln om spolning och det har väl alltid varit krav på 2 spermaprov om det första visar dåligt?

    Precis som du skriver.. Det som började med fjärilar i magen och prat om namn blev ett stort svart moln som sakta förstör relationen. Man undrar om ens lilla familj någonsin kommer få dendär sista pusselbiten.


    Men ja? Jag har aldrig hört att man inte får göra ett till om det första spermaprovet är dåligt/försämrat? Låter märkligt... Och varför ingen spolning ännu? Jag fick ingen då jag plussat 2 gånger, men bara får missfall, så för mig är det ju något annat som spökar.

    Ja, det bryter verkligen ner en sakta men säkert. Känns så långt borta, och som om hela omgivningen springer om en. Tungt när de som började försöka EFTER mig, föder FÖRE mig. Så jävla bitter.
  • Äldre 9 Sep 13:15
    Solvik skrev 2018-09-09 09:27:34 följande:

    Hej! Ny på familjeliv, men kände att det kunde vara skönt att prata med andra i samma sits. Vi har nu försökt 1 år och 9 månader med ett MA i vecka 10 för ca 1,5 år sedan. Har nu remiss till IVF så hoppas tiden går fort nu. Håller tummarna för att alla får sina plus snart :)


    Välkommen hit, eller vad man ska säga för situationen vi är i?

    När har du din tid? Hur känns det?

    Ja, hoppas verkligen vi alla får vår plus snart! Vi har väntat tillräckligt varenda en av oss!
  • Äldre 11 Sep 17:33
    LillaAw skrev 2018-09-11 17:26:16 följande:

    Vi fick idag reda på att vi fick två fina blastocyster i frysen. Är så glad. Trodde aldrig vi kunde få det med våra dåliga tidigare resultat. Gråter glädjetårar idag. Hoppet att vi kanske kan få ett barn ökade.


    Åh! Vad glad jag blir för din skull!!! Vilken lycka. Hoppas, hoppas innerligt med er att det ska gå hela vägen!
  • Äldre 16 Sep 20:08
    Roran1 skrev 2018-09-16 00:50:42 följande:

    Hej har skrivit här ett par gånger. Vi är inne på vårt 17 försök men har lång cykel så inte ägglossning 12 ggr om året. Har en fråga till er ang era män/pojkvänner. Hur har de tagit det att de tog så lång tid? Eller tar så lång tid?

    Tyvärr känner min sambo just nu att han vill försöka mer innan vi söker hjälp. Alltså har vi inte gjort utredning eller något sådant. I juni/juli fick vi missfall så på sätt och vis vet vi att det går men av någon anledning går det inte så lätt eller vad man ska säga? Ja så hur har detta gått i er relation? Har ni några tips?


    Då har vi lika många försök bakom oss, även om jag då har kortare cykel. Min sambo har tagit det bra. För bra om du frågar mig... Han tycker jag är onödigt negativ och tycker inte vi har försökt speciellt länge (lite mindre än 1,5 år). Jag slutade tycka den här processen var kul någon gång i oktober/november förra året, men han kan fortfarande var helt till sig när jag ska ta ett test, vare sig för ÄL eller graviditet. Han har modet uppe på ett sätt som jag tycker börjar bli jobbigt. jag tog initiativ för utredning och allt sånt. Har gjort massor med efterforskningar och han typ bara hakar på... Inte ett dug stressad och tycker nog jag är lite fånig som tar det på så stort allvar ?redan?. Kan bli irriterad på mig som ?tjatar? om en eventuell graviditet och hur vi ska lyckas.

    Vår relation har helt ärligt tagit en del stryk pga detta. Största krisen vi haft i vårt förhållande fick vi efter mitt MF och rep-centrum nekade vår remiss för ivf pga det. Nu är vi förbi den krisen, då jag mår bättre-ish igen. Det som hjälpte mig var att få kontakt med en kurator som lyssnade och erbjöd tanke-strategier för mig.

    Lycka till! Det är helt ärligt skittufft när vad som skulle bli en sån spännande och lycklig tid, bara har gått och blivit en jobbig väntan.
  • Äldre 17 Sep 16:27
    LillaAw skrev 2018-09-17 13:46:37 följande:

    Idag fick jag ett tydligt positivt gravtest. Tredje ivfen! Har följt många av er här i mer än ett år. Jag hoppas det ska fortsätta och inte bli missfall och jag önskar er alla lycka till! <3


    GRATTIS!!!!! Det är så tydligt!!!! Vad glad jag blir för din skull - tredje gången gillt verkligen!
  • Äldre 17 Oct 17:16
    maria1992 skrev 2018-10-17 14:19:09 följande:

    Ny här!  

    Försökt få barn i drygt 1 år utan att lyckas. Dock 2 missfall. Tidiga.

    Vill ha lite hjälp med ägglossningstest.

    fjärde?


    Ledsen att höra om dina missfall (samma båt...!). Vet hur jobbigt det är.

    Tycker ÄL-test är så svåra att tolka, men skulle säga att det är positivt det fjärde! Så bara till att rulla lite i sänghalmen nu då så mkt det går...! Alltid lika sexigt detta schemalagda....
  • Äldre 18 Oct 07:44

    CD1, som vanligt, trots starka ÄL-test, symptom, sex kring ÄL osv osv. Som vanligt.

    Hoppas det går bättre för er andra!

  • Äldre 21 Oct 13:19

    Insåg idag att nästa försök skulle sammanfalla med mitt bröllop nästa sommar om det lyckas. Ni vet, bröllopet där jag i mina tankar från början skulle ha haft en 1,5 års till 6 månaders bebis? Jepp...

    Så den drömmen är officiellt i kras; idag är en riktigt riktigt tung dag.

    Hur går det för er andra som har kommit (vad som känns som) så mkt längre? Kunnat hålla er från att smygtesta de senaste dagarna?

  • Äldre 25 Oct 15:18
    Jooosen skrev 2018-10-23 11:38:03 följande:

    Mens på gång (o ja, det är mens inget annat). Första försöket med ivf åt helvete. Tjutit hela morgonen tills nu. Livet ÄR orättvist


    Fy fan!! Ja, det är orättvist!!! Är så ledsen för din skull
  • Äldre 7 Nov 21:09
    Hedblomster skrev 2018-11-07 13:41:37 följande:

    Det här året är officiellt det värsta i mitt liv... Inte gravid, inte ivf och igår fick vi akut avliva vår älskade, älskade katt. Sambon fick nog en känsla av att livet är kort efter och att han behöver något att se fram emot så han sa att nu skiter vi i att vänta och bara betalar för 3 behandlingar privat. Vi skiter i renoveringen, det kan vi ta sen. Jag frågade om han var säker och det var han sa han. Men tyvärr kan jag inte glädjas åt det nu när jag sörjer... Det känns inte som prio 1 längre. Är hemma från jobbet och bara gråter samtidigt som jag ser hur högen med jobb samlas på mitt skrivbord när jag är borta... 


    Jag är så, så ledsen för din skull <3 förstår att det är svårt att se annat än elände när det redan känns tufft. Sörj, låt det ta tid, sen när du är redo så kan ni diskutera nästa steg.
Svar på tråden Vi som försökt med första barnet ca 1 år