Är det någon som förstår en ensamstående mamma?

Det är tusen gånger värre med en partner som inte bryr sig, tycker jag. Been there, done that, good riddance.

Visst är det jobbigt ibland som ensamstående, visst tänker man mycket, men det låter ändå som att du tänker alldeles för mycket och för ensamt och tar på dig mer än du kanske egentligen behöver. 

Om dina barn har en morbror och en mormor så bolla tankar där när du känner att det blir för mycket i huvudet. Framför allt mormor blir säkert glad att få dela ut lite råd. Farmor kanske också har ett bollplank? Du behöver ju inte göra som de säger, så länge du får lufta lite, för oftast är det just det man behöver göra.