Är det någon som förstår en ensamstående mamma?

Jag är ensamstående men med delad vårdnad. Pappan har inte träffat våra barn på nu fyra år men har ändå makten att bestämma vissa saker. Saker som exempelvis byta av skola, ort eller skaffa ett pass. Han måste godkänna det även fast han bor i en annan Stad och träffar ALDRIG barnen. Vi har mejlkontakt endast när han ska godkänna något. Jag HATAR det!

Det är alltid skönt att prata med någon annan vuxen, speciellt någon i samma sits som förstår en. Jag vet nog hur du tänker/känner. Att ovan skrivit att du "övertänker" är nog fel. Jag känner igen din oro/tänk. Speciellt när man är ensamstående så snurrar tankarna ett antal extra varv, det går inte att slappna av!

All cred till alla ensamstående därute som kämpar dagligligen för sina barns bäst!