Är det någon som förstår en ensamstående mamma?

Ibland blir man förvånad. Stödperson??? Nä, att vara ensam på heltid innebär att vara på tårna jämt och det tar på krafterna. Att ständigt vara den som ska fixa allt gör att oron alltid finns där, man har ju ingen att dela allt ansvar med. I ditt fall känns det ju ändå som att du har släkt nära dig och det är bra. Våga fråga om hjälp och du upptäcker att det finns många som kan stötta. Se till att försöka ha en ekonomisk buffert så gott det går, det är ju ofta där det blir extra tufft med ensamheten - förutom nätterna med magsjuka och sånt. Jag är ensam på heltid med ett sjukt barn, har ingen släkt och oroar mig jämt över det mesta. Men jag vet att jag fixar det i slutändan, fryser vattnet ordnar en rörmokare det och startar inte bilen får jag be en kompis om skjuts till jobbet och sen ringa verkstaden. Men det är jäkligt jobbigt, det är en sån oändlig skillnad mot att vara två. Förstår dina tankar till fullo. På Facebook finns gruppen Ensamstående på heltid och där kan du möta människor i samma sits. Jättebra stöd!