8 åring med ångest och panikattacker - berätta om er erfarenhet!

Är ingen förälder, men hade däremot själv mycket problem med ångest när jag var i 7-8 årsåldern. Inte just i form av panikattacker, men liksom mer som ständig stark oro/ångest/rädsla näst intill hela tiden, typ ungefär som en intensiv form av generaliserat ångestsyndrom skulle jag nog kunna säga. Först nu i efterhand (i tjugoårsåldern) har jag börjat inse hur fruktansvärt dåligt jag mådde på grund av ångest i lågstadieåldern - har aldrig mått så dåligt utav ångest som jag gjorde just då i den åldern - och då har jag ändå haft problem med oro, ångest och rädsla i princip hela mitt liv(började redan när jag vart typ 2 år). Jag hade nu i efterhand verkligen önskat, att någon märkt/förstått hur pass dåligt jag mådde i lågstadieåldern, så jag hade kunnat få någon form av hjälp mot ångesten. Jag tycker därför att det är väldigt bra att du verkar ta ditt barns ångest på stort allvar och försöker hjälpa henne(menar dock ABSOLUT INTE att mina föräldrar ej tog mig på allvar eller att de inte ville hjälpa när jag var i den åldern, men det var ju nog inte så lätt att märka då det aldrig rörde sig om exempelvis panikattacker, och jag sa heller aldrig precis något om det eftersom jag då själv inte fattade hur dåligt jag mådde och ännu mindre kunde sätta ord på det då), och jag hoppas verkligen att det så småningom löser sig för er så att hon mår bättre. Kram till dig och henne! <3