Ångestdämpande till åttaåring

Vad får du ut av att vara otrevlig och oförstående? Människor är olika och fungerar på olika sätt. Vissa människor har mycket problem med ångest, andra har det inte, för vissa som har problem med ångest börjar problemen tidigt, för andra dyker inte problemen upp förrän senare, osv.

Vet du exakt hur alla åttaåringars hjärnor fungerar? Låt bli att förminska ts situation, det är bara respektlöst. Acceptera att människor är olika.

Som ett exempel kan jag nämna att första gången jag testade ångestdämpande medicin var jag yngre än åtta år.

Hej ts, du säger att du vill ha svar från folk som har erfarenhet, jag har ingen precis kunskap om vad för ångestdämpande medicin man ger till åttaåringar osv, men däremot har jag erfarenhet av att själv vara åtta år och ha problem med ångest.

Har aldrig mått så dåligt av ångest som jag gjorde när jag var omkring 7-8 år gammal, och då har jag ändå haft problem med ångest i princip hela livet. Inte förrän nu i efterhand har jag insett hur dåligt jag mådde i 7-8årsåldern, jag skulle nog faktiskt kunna säga att jag hade fruktansvärd ångest.

Nu senare med facit i hand skulle jag önska att någon förstod/visste hur dåligt jag mådde i den åldern, och att det hade ordnats så att jag kunnat få någon medicin så att jag sluppit må sådär. För det var verkligen hemskt att ha så mycket ångest och vara så pass ung, det kändes liksom annorlunda och mer plågande än när man är äldre, på ett sätt som är svårt att förklara.

Så om du har ett åttaårigt barn i din omgivning som har verkligen,verkligen mycket problem med ångest, tycker jag absolut att det kan vara lämpligt att försöka ordna fram någon medicin. Kan tillägga att då (vid 7-8 års ålder)  hade jag redan testat någon ångestdämpande medicin några år tidigare men det fungerade inte alls med den pga biverkningar.

Att skriva ungefär att normalt funtade människor inte ger åttaåringar ångestdämpande tycker jag är otrevligt, och dessutom okunnigt för den delen. Och för att inte tala om det där du skrev om att "börja undra vad som är så hemskt i något 8 åriga barns liv, att det behöver ångestdämpande" ,  så tycker jag att är väldigt otrevligt att skriva, dessutom tycker jag det är nonchalant. Du har ingen aning ifall det verkligen är något konkret hemskt som skrämmer den åttaåring som ts tänker på, utan det kan istället vara så att detta barn helt enkelt har väldigt lätt för att få stark och svårhanterlig ångest, vilket kanske redan börjat tidigt för detta barn.
För detta andra så är jag faktiskt inte särskilt gammal så så mycket "Förr i tiden" var det inte när jag var liten.

Lägg ner. Varför dra det hela till att ts inte är lämplig som förälder. Kan ju snarare vara så att hon är en mamma som bryr sig, om hon vill försöka ordna hjälp åt sitt barn.Och vi vet ju inte om hon även funderar på och överväger andra typer av hjälp. Det här med medicin kanske bara är ett alternativ i mängden som hon funderar på. Och kanske har de redan provat andra alternativ för att försöka lösa problemen med ångesten utan att det hjälp särskilt bra, det kan vi ju omöjligt veta. Och dessutom, är du expert på alla åttaåringar och vet vad de behöver och inte behöver?