Jag är rädd för "tiden efter" min abort.... Hjälp :(

Jaha. Jag tog första pillret igår till min medicinska abort som sker imorgon. VUL visade 8+5. Såg fostret på ultraljudet (De sa inget, men är säker på det) och kändes så fel. Detta skulle bli mitt första barn...

Aborten är gemensamt beslut. Eller rättare sagt sambon hade störst talan. (usch vad fel det lät) men han hade vettiga åsikter om att inte behålla. Vi är under 25 år, har precis fått varsitt heltidsjobb (mitt går ut om några månader, kan bli förlängt annars ska ja plugga). Vi reser mycket och lever spontant. Jag tänkte bara "åååh familj" medan vi tillsammans insåg att det kanske är fel tid? Vi vill ha ett stort hus med gård innan vi skaffar familj, och nu bor vi i en halvsliten lägenhet. Vi känner att det fattas ett x-antal tusen på sparkontot och lite andra "argument". Mognads mässigt är vi båda redan mogna för familj. 

Känts bra tills att jag skulle hem från mottagningen igår. Blev ledsen, riktigt "pms ledsen" ni vet när allt väller ut. Så har jag varit till och från några gånger under gårdagen och idag. Idag har jag haft ångertankar och tyckt att valet var fel, även om jag innerst inne vet att det är smartast och vänta kanske 2 år till.  Min käre sambo har varit stöttande i detta. 

Vill inte prata med kurator men jag hoppas inte jag kommer ångra mig. Hur mådde ni efter en abort? Fick ni tillbaka ert vanliga liv snabbt?

Har ni några negativa kommentarer kan ni behålla dem för er själva! Tack.