Jag är rädd för "tiden efter" min abort.... Hjälp :(

Jag känner verkligen med dig. Jag förstår dig för att du är rädd för tiden efter aborten. Jag var det jag med och jag har och har haft det väldigt tufft. Det är 10 månader sedan nu. Jag somnar och vaknar fortfarande gråtandes, men inte längre varje dag och det är en tröst. 

Ett råd är att vara så snäll mot dig själv som du bara kan vara. Prata och sök stöd både från din sambo och din omgivning - finn vägar till ro. Det kan ta tid och jag kämpar fortfarande, men är inställd på att jag ska förlåta mig själv en dag. 

Jag är för abort på alla sätt och kvinnors rätt att fatta beslut om sina kroppar och jag tycker att vi inför aborten har väldigt bra vård, men eftervården efter aborten är under kritik. Var är stödgrupperna för de som så behöver prata? 

Mitt beslut var oxå ett rationellt beslut tillsammans med mannen som skulle (men inte ville) bli pappa. Jag ville behålla barnet, men jag satte hans vilja före min egna när jag fattade mitt beslut och har svårt att förlåta mig själv för det. För mig att det hjälpt att gå till psykolog och få stöd i att våga ta fram sorg och ilska och jag har även tagit kontakt med mannen som skulle blivit pappa för att berätta om min upplevelse. Det hjälper till viss del, men skapar även frustration. 

"Du kan gå till jobbet dagen efter" var ett väldigt provokativt uttalande för mig och jag kände att jag inte fick något utrymme att tillåtas sörja mitt beslut, utan jag förminskade mina känslor och tänkte att nu får jag skärpa till mig. 

Jag har läst runt på många olika forum och förstår att det finns så otroligt många olika upplevelser av aborter och jag tycker det är viktigt att belysa att många kvinnor går igenom dem utan påverkas, men många gör det också inte. 

Vill verkligen ge dig den varmaste starkaste kram någonsin och säga att det är helt okey att vara rädd. Du är otroligt modig <3