• Anonym (Förkrossad)

    Kär i en annan man/otrohet!!!

    Hej allihopa.

    Jag är i stort behov av kloka tankar, råd och stöd!

    Det blir ett långt inlägg för att ni bättre ska kunna sätta er in i situationen och jag hoppas att ni orkar läsa.

    I lite över 2 år har jag varit tillsammans med min sambo, vi har ett barn tillsammans som är 1 år och 2 månader gammal.

    Som rubriken lyder så är jag kär i en annan man..

    Denna mannen har jag känt i nästan 4 år, jag dejtade honom i ett par månader, vi var kära i varandra men av olika anledningar så fungerade det inte mellan oss. Bl.a. jobb, tid, olika prioriteringar, inte redo. Jag har alltid tänkt att vi träffades vid fel tidpunkt.

    Efteråt så har vi båda två men vid olika tillfällen försökt att återuppta det vi hade. Vi sågs ett par gånger ute och så och pratade men aldrig mer seriöst. Han var rädd för att bli sårad igen. När han senare kontaktade mig så träffades vi och han berättade att han fortfarande tänker på mig, kan inte glömma mig, vill bara vara med mig men har fortfarande rädslan av att bli sårad och stoltheten..

    Jag kände förstås samma sak men hade just precis då lärt känna min nuvarande sambo, så det blev inget mer av det.

    Jag och min nuvarande blev gravida efter bara 3 månader tillsammans, väldigt glada.

    Vi var väldigt nykära, vi var perfekta ihop, allting kändes underbart och vi älskade varandra och känslorna för den andra trängdes bort såklart.

    Under min graviditet så skrev den andra mannen igen då vi bestämt att vi skulle vara vänner. Jag berättade att jag har sambo nu men jag sa aldrig något om att jag var gravid, egentligen vet jag inte varför. Jag trodde väl att då skulle han ?ge upp mig helt?.. Vi skrev till varandra ibland som vänner, han ville ses men jag ställde alltid in. När min dotter var 1 månad gammal berättade jag för honom att jag fått barn. Han blev jätteglad för min skull men sa också att han var avundsjuk att jag fått barn med en annan. Det gjorde mig glad. Flera nätter drömde jag om honom. Vi fortsatte skriva ibland men inte så ofta, han ville träffa min dotter så en dag åkte vi till hans kontor och hälsade på och drack kaffe.

    Varenda gång jag sett honom så känns det speciellt. Men jag hade ju det bra med min sambo och han visste förstås om att jag och mitt ex är vänner och jag berättade även att vi sågs över en kaffe, inga problem.

    Tiden har gått och jag har fortsatt kontakten med honom mer och mer, mina känslor är uppe på ytan igen och jag är fullständigt kär i honom vilket gör mig förkrossad. Berättade allt för honom och han känner likadant och tyvärr så har jag nu varit otrogen med honom två gånger. Riktigt fult gjort, jag vet det. Jag vill inte såra min sambo då han är helt perfekt, en underbar pojkvän och pappa, men mina känslor för honom är inte alls desamma vilket gör mig så arg, varför slutar man vara kär i en så fin person? Jag har ingen alls sexlust med honom längre sedan flera månader tillbaka vilket jag aldrig haft problem med innan och har undrat vad det handlar om.

    Jag känner mig inte kär i honom längre. Och jag saknar den andra mannen hela tiden, mina tankar är där hela tiden. Jag vill inget hellre än att vara med honom! Men nu är det ju så att jag har barn med min nuvarande vilket gör hela situationen komplicerad och man känner sig så himla kass.

    Vilka tankar får ni och är det någon som varit i liknande situation?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-01-25 16:31
    Det ska tilläggas att min sambo inte alls visar mig att han är kär i mig längre och vi skrattar inte ihopa längre osv. så jag har ett par gånger ifrågasatt hans känslor för mig. Men enligt honom så finns de kvar.

  • Svar på tråden Kär i en annan man/otrohet!!!
  • Anonym (FYI)
    Anonym (Förkrossad) skrev 2018-03-12 17:30:22 följande:
    Nej, inte vad han visar iallafall. Det är mer med att han tycker det är jobbigt med vårt sexliv men jag har sagt att om han pressar mig så blir det bara värre. Det är lite av det jobbigaste nu faktiskt, bara vilja att det ska ta slut när man väl har sex. Hur f*n gör man för att få tillbaka lusten för sin man? Aldrig varit med om detta tidigare.

    Han tror inte att jag är otrogen eller så. Jag får ge det ännu mer tid och se om det börjar kännas bra eller inte och annars får vi kanske separera.
    Jag tror nog du vet vart det lutar...
    Men undrar bara...Har du tagit åt dig något råd som skrivits här överhuvudtaget?
    Då menar jag inte "jrockyracoons" råd för det förstår jag att dom har känts bra eftersom det stämde mera överens med dina egna funderingar.
  • Anonym (man)
    Anonym (Förkrossad) skrev 2018-03-12 17:30:22 följande:
    Nej, inte vad han visar iallafall. Det är mer med att han tycker det är jobbigt med vårt sexliv men jag har sagt att om han pressar mig så blir det bara värre. Det är lite av det jobbigaste nu faktiskt, bara vilja att det ska ta slut när man väl har sex. Hur f*n gör man för att få tillbaka lusten för sin man? Aldrig varit med om detta tidigare.

    Han tror inte att jag är otrogen eller så. Jag får ge det ännu mer tid och se om det börjar kännas bra eller inte och annars får vi kanske separera.
    Det är makalöst att se hur långt människor kan gå för att skydda sig själva. Det märkligaste i det här är att du verkligen verkar tro att du gett ert förhållande en ärlig chans bara genom att sätta upp någon slags parodi där du utelämnar alla viktiga fakta och styr hela pjäsen själv.

    Hur tror du att du ska kunna känna sexlust när du innerst inne VET att du blåst din man och fortsätter blåsa honom?

    Hur tror du att du ska få sexlust när du VET att du manipulerar din man?

    Hur tror du att du ska kunna få sexlust när du VET att du medvetet lämnat dörren på glänt till den andra snubben?

    Det är väl självklart att du inte kommer få någon sexlust när du vet vad du gjort och fortsätter göra mot din man och lämnat en flyktväg till den andra mannen redo, i bakfickan. Hela du dryper ju av skuldkänslor och hela parodin du satt upp har ett enda syfte, att skydda dig själv så att du ska kunna intala dig själv att du gett ert förhållande en "ärlig" chans, att du gjort ditt bästa så att du ska slippa ha dåligt samvete.. 

    Gör alla en tjänst (ink dig själv), sluta hyckla och lägg antingen ALLA korten på bordet så ni kan börja bearbeta ALLA problem i ert förhållande på riktigt och inte bara dem som passar dig. Eller gör slut på eländet en gång och för alla, du drar bara ut på det för att du ska slippa ha dåligt samvete. När din man får reda på hur du suttit och manipulerat honom under era "samtal" så kommer han bara känna sig ännu mer förnedrad än om du avslutat det på en gång.

    Det enda du åstadkommer med hela den här parodin är att öka ditt skuldberg, först otrohet, sen manipulation, och ju längre tid desto större skuld. Allt för att du är livrädd för att lägga fram alla korten på bordet så att ni kan börja bearbeta era problem i sin HELHET. 
  • Anonym (Förkrossad)

    Ja det är klart att jag har tagit in vad som skrivits och era åsikter. Men som sagts tidigare så kommer jag ju i slutändan göra precis som jag själv känner och inte vad någon annan säger åt mig att göra, men jag tar ju såklart in vad folk säger och förstår alla synvinklar det var därför jag startade tråden. Förstår dock inte var jag har lämnat dörren på glänt till den andra mannen? Han kan ju imorgon hitta en annan tjej, om det visar sig i framtiden att jag och min sambo separerar så kanske jag såklart kontaktar den andra igen men det är inte säkert att han inte har träffat någon då. Vi har redan pratat om att han inte kan sitta och vänta på mig.

  • Anonym (man)
    Anonym (Förkrossad) skrev 2018-03-16 11:23:38 följande:

    Ja det är klart att jag har tagit in vad som skrivits och era åsikter. Men som sagts tidigare så kommer jag ju i slutändan göra precis som jag själv känner och inte vad någon annan säger åt mig att göra, men jag tar ju såklart in vad folk säger och förstår alla synvinklar det var därför jag startade tråden. Förstår dock inte var jag har lämnat dörren på glänt till den andra mannen? Han kan ju imorgon hitta en annan tjej, om det visar sig i framtiden att jag och min sambo separerar så kanske jag såklart kontaktar den andra igen men det är inte säkert att han inte har träffat någon då. Vi har redan pratat om att han inte kan sitta och vänta på mig.


    Det är ingen som trott något annat, dock behöver vi ju inte hålla med om dina förklaringar och tankar.

    Du har lämnat dörren till den andra mannen öppen genom att låta bli att berätta för din man om hans existens. HAN är den absolut största anledningen till era problem. En väldigt stor del av era problem kretsar kring att du är kär i en annan man, men det väljer du att inte ta med i era diskussioner. De blir som att diskutera kring att du har huvudverk och om det är bäst med alvedon eller ipren men bara glömma att ta med att det beror att du fick ett spett rakt genom huvudet.

    För kom inte och påstå att tanken inte slagit dig att om din man visste om den andre mannen så skulle era diskussioner kanske ha en helt annan vinkel och du skulle inte ha full frihet att fundera över vad du ska välja helt fritt utan din mans inblandning. Då är helt plötsligt hans vilja med i ekvationen och det är ju bara så himla jobbigt eller hur?
  • Anonym (FYI)
    Anonym (Förkrossad) skrev 2018-03-16 11:23:38 följande:

    Ja det är klart att jag har tagit in vad som skrivits och era åsikter. Men som sagts tidigare så kommer jag ju i slutändan göra precis som jag själv känner och inte vad någon annan säger åt mig att göra, men jag tar ju såklart in vad folk säger och förstår alla synvinklar det var därför jag startade tråden. Förstår dock inte var jag har lämnat dörren på glänt till den andra mannen? Han kan ju imorgon hitta en annan tjej, om det visar sig i framtiden att jag och min sambo separerar så kanske jag såklart kontaktar den andra igen men det är inte säkert att han inte har träffat någon då. Vi har redan pratat om att han inte kan sitta och vänta på mig.


    Det känns inte som om du har något dåligt samvete någonstans över vad du gjort mot din sambo, tyvärr. Du låter tiden gå och ser vart det bär hän. Skulle det vara så att du och sambon hittar tillbaka till varandra så kommer du att behålla ditt lilla äventyr som ett kärt minne att tänka tillbaka på.
    Förstår dock inte dom två sista meningarna i ditt inlägg...
    Det är ju din stora skräck...att möta din andre med sin nya fru och barn...heja..prata några ord..hej då..."Det skulle ju vara vi"

    Jag vet inte om frågan kommit upp tidigare, och inte om du svarat i.s.f.
    Men hur skulle du reagerat om situationen varit motsatt. Om din sambo hade gjort samma sak ? Träffat en tjejkompis mer och mer för att till sist eskalera i en otrohet. Skulle du inte vilja veta? Om inte annat så för att kunna ha ett ärligt samtal om hur man skall kunna fortsätta tillsammans.

    Har du surfat runt och kollat hur andra har det i din situation? Förmodar att du har det. Det är ingen kul läsning, eller hur. Speciellt inte när det kommer fram.
    En del lyckas hålla sin hemlighet men få blir lyckliga. Samvetet hos många blir en plåga.
    Men som sagt...Det verkar inte vara ditt problem här.

    Min ambition i denna tråden är inte att vara taskig mot dig. Hoppas inte du tar det så. Jag har bara så svårt för oärlighet, har ju som sagt drabbats av det själv en gång i tiden.
  • Anonym (FYI)

    Ja nu har det gått ett par veckor och påskhelgen är snart slut.
    Hur har det gått? Tänker du fortfarande på "den andre" lika mycket?
    Eller du kanske har tagit mod till dig och berättat för sambon?
    Hoppas du är kvar. Skulle gärna vilja få en update.

  • Anonym (FYI)

    Hallå, (förkrossad) var är du??
    Hatar när trådar bara dör så här !!

  • Anonym (FYI)

    Ok, får väl acceptera att TS lämnat tråden.
    Förmodligen för att hon inte kunde hålla sig och varit otrogen igen...
    Skäms, och vill inte få skit för det.

    TS..Ha ett bra liv !

  • Anonym (Förkrossad)

    Haha! Nej jag behöll tråden för att jag gärna vill uppdatera sen, men tycker inte det gått så lång tid så tänkte avvakta men jag ser att du saknar mig ;)

    Och nej jag har inte varit mer otrogen. Jag och den andra mannen pratades vid över telefonen för ca 2 veckor sedan. Pratade om hur livet och situationen är och kom fram till att vi får släppa detta och gå vidare, framförallt kände han att han har alldeles för mycket nu med jobb osv då han har eget företag och varit i sitt hemland i 2 månader pga jobb och han skulle egentligen bara stanna i 2 veckor. Vi pratade också om att vi har varit av och på och fram och tillbaka nu i 4 år och det måste få ett stopp någon gång, det är inte kul för någon av oss. Det är väl för det bästa, antar jag.

    Jag tänker fortfarande på honom väldigt mycket och mina känslor är de samma. Hoppas att det ska bli bättre. Min nuvarande relation är ännu inte särskilt bra och det har varit otroligt mycket problem (som rör helt andra grejer i förhållandet). Men vi kämpar på än och får se hur det slutar. Sexlusten är tillbaka iallafall, vilket känns bra.

Svar på tråden Kär i en annan man/otrohet!!!