Hur viktigt är utseendet på män?

Ja, kvinnor är generellt sett ut mindre utseendefixerade. Du ser rätt ofta på stan en 10-poängartjej med en väldigt alldaglig kille, men extremt sällan är det tvärtom... Trist.

Jag är kvinna och för mig stämmer detta in också. Personligheten är mkt viktigare än utseendet.... har ingen speciell utseendetyp eller några särskilda krav gällande utseende. Så klart att det ändå är en fördel om det finns iaf något som attraherar en i utseendet, t.ex. att killen har fina ögon brukar vara en sån sak som kan attrahera lite extra.

Det är välkänd att män är mer visuella. Dvs. för kvinnorna är det de ser inte det viktigaste. Det är många andra faktorer som är minst lika viktiga, antagligen viktigare.

Personligen har jag utgått ifrån: Så länge utseendet inte direkt avskräcker mig, funkar det. Andra faktorer är viktigare. Men OM utseendet avskräcker mig, då funkar det inte.

Jag tror att kvinnor har mer olik smak på utseende jämfört med varandra liksom. Så den man en kvinna tycker är supersnygg kan en annan tycka är motbjudande. Medan män verkar vara mer likriktade generellt i sin smak.

Tex en kvinna 28 år med blont långt hår, smalt ansikte med stora ögon och fylliga läppar, timglasformad och bmi på 22 och mjuka rörelser kommer förmodligen 99% av alla män finna attraktiv.

En lång man på 30 år med stort skägg och stora muskler, tatueringar, mörkbrunt hår och skarp blick kanske 2/10 kvinnor gillar medan resterande 80% tycker blä. En kvinna föredrar taniga unga rödhåriga popkillar. En vill ha emokillar med smink och färgat svart hår i page. En vill ha en kille som ser ut som tagen ur en kalsongreklam medan en måste ha killar med mkt hår på bröstet.

Ni fattar.

Du har faktiskt en väldigt bra poäng där. Jag vet att jag ses som oattraktiv för många kvinnor, medan en del faktiskt menar att jag borde bli modell... Känns nästan som en polarisering kring mitt utseende och det är knappast unikt för mig utan tvärtom så för många män. Men nu fattar jag vad det kan bero på.

Tack för insikten! :D

Jared Leto vacker som en dag. Karaktären Jax Teller i SOA sexig som fan. Klart utseendet betyder mycket men det väger inte upp för en ointressant personlighet. Vi äter med blicken men sen ska det smaka bra oxå!

Jag ser bättre ut än min sambo, det vet jag, men jag tycker han är snygg pga hans personlighet! Han har även vissa attribut som inte är perfekta, men som gör hans utseende speciellt och fint! Som sneda tänder t.ex. På ett sätt väljer jag väl män efter deras utseende eftersom jag vill ha det där lite skitiga, operfekta och speciella! Vill inte ha någon som ser ut som alla andra. Jag lyssnar även på hårdrock och metal, så klär sig killen i svart och rockigt med töjningar i öronen och näspiercing (som min älskling) så gör det så mycket mer än hur han ser ut i ansiktet!

Vi diskuterade faktiskt detta häromdagen, jag och min karl. Har varit ihop i 16 år, (19-34). För mig var det hans utseende som fick mig intresserad första gången jag såg honom. Tänkte att ?- oj, vem är den där fina killen?, när han kom in i rummet. Eftersom det var ömsesidigt började vi umgås mer och mer och ju mer vi umgicks ju mer upptäckte jag vilken fantastisk människa han är. Han å andra sidan erkände häromdagen att ?- det är tur att du är så snygg att jag står ut med dig ibland? Fast sagt med glimt i ögat - men ändå tror jag det är lite sanning i det. För jag är inte riktigt som folk flest utan går min egen väg. Vet att en del ytliga bekanta tycker att jag är lite annorlunda.

Hoppas min erfarenhet är till hjälp med din fråga! :)

Generellt är det vissa specifika delar som är viktiga (I min erfarenhet) Längden är väldigt viktig, puttefnasker göra sig icke besvär om de inte är rika eller liknande. Andra smådetaljer är också viktiga, har du slitna skor eller håret inte ligger rätt så går du bort, dock kan du plirande grisögon eller jättesnok a lá fransman utan att det gör så mycket. Händer är också viktiga, vad nu det betyder, antar att Trumps händer inte är någon höjdare.

Det beror på. Utseendet är ju första intrycket. Min senaste dejt kände jag innan genom gemensamma vänner. Så jag visste att det är en riktigt fin kille. Men jag skulle aldrig lagt märke till honom på krogen.

Hahaha, för mig som är kort är det att mannen är kort en klar fördel! Min karl hade både slitna skor och håret på ända första gången jag såg honom. Näsan spelar ingen roll, jag har en stor en själv. Men grisögon går fetbort. Ögonen är jätteviktiga (för mig). Rent utseendemässigt alltså. Hans händer är små och jättegulliga (fast till han säger jag att de är sexiga) Tror att vi kvinnor har väldigt olika smak alltså!

Absolut, är bara min erfarenhet :) Men kul att det finns någon för de korta männen där ute också.

Jag gillar också korta män :) Slitna skor spelar verkligen ingen roll eller hur håret ligger. Men viktigt att hårfärgen matchar hudfärgen på ett bra sätt. Jag gillar långa smala fingrar fast många andra kvinnor föredrar rejäla knotiga fingrar. Så vi är väldigt olika :)

Däremot tror jag att många kvinnor gillar samma personlighetsdetaljer hos män. Tex att man vet sitt värde och att man är självgående/self-sufficient. Sedan kan man vara lite blyg utanpå det utan att det gör något. Men att man har ett inre lugn typ.

För män märker jag det motsatta. De gillar alla helt olika personligheter hos kvinnor. Vissa gillar blyga bibliotekarier och andra vill ha partytjejer eller så vill man ha den moderliga och husliga eller så... ja ni fattar.

Jag tror detta har lett till myten att kvinnor söker bra personlighet och män bra utseende eftersom det är lättast att se vad de vill ha i den kategorin även fast de flesta tycker att bägge saker är viktigt.

Helt korrekt beskrivning av oss män. Vi vet vilken typ av utseende som de flesta män lockas av (även fast det såklart finns skillnader där också) men på personlighetsplanet är vi mer mångfacetterade. Jag själv älskar äldre, mognare kvinnor med stark karaktär medan en kompis till mig är fruktansvärt förtjust i blyga, tystlåtna kvinnor.

Sen har jag märkt en sak av egna erfarenheter. Det är nämligen så att jag sällan attraherar de kvinnor jag vill enbart med mitt utseende. I början är de ofta rätt tillbakadragna och bemöter mig rätt alldagligt, men när de lärt känna mig och märker hur jag är på det sociala planet blir det en attraktion först då.

För mig kan det vara tvärtom. Först ser jag en kvinna med ett otroligt vackert utseende som jag nästan faller pladask för. Men sen när jag väl lärt känna henne och märker att personkemin inte fungerar så blir hon oattraktiv.

Så jag tror att vi män och ni kvinnor är olika på det planet.

Utseendet är superviktigt inledningsvis när jag rangordnar män utefter om jag faller för dem eller inte men det har varierat väldigt på mina partners.

Jag kan vara otroligt kräsen och bara attraheras av väldigt bildsköna män såna som jag skulle säga de allra flesta skulle tycka vara snygga. Rena drag, bra kroppsbyggnad (slanka) mellan 175-190, friskt tjockt hår antingen i nån stylad snygg frisyr tex rakade eller halvlångt  hår gärna i manbun. Jag gillar ofta lite kraftiga näsor och fylliga läppar, ögonbryn och fyrkantiga hårfästen, fina händer, öppen blick. Men det viktigaste är hållning, klädstil, självförtroende och leendet och hur det känns när våra ögon möts. Jag tycker om killar som vågar flörta och hålla kvar blicken och som är sociala och tillmötesgående. Blyga och svåra "ickekonversatörer" är helt ointressanta. De ska synas att de har en passion och får gärna vara kreativa, samhällsintresserade. Kläder och stil står högt på min lista för om jag dras till någon. Vill att personen ska vara mån om sitt utseende och lägga mycket tid på sådant och allmän fräschör.

Men ibland har jag blivit kär i människor som inte alls har haft alla dessa kriterier för att kemin har stämt så bra, kommunikationen har flytit och intresset för varann har fått kärleken att flöda. Jag har å andra sidan också  blivit blixtförälskad i flertalet riktigt vackra killar och haft romanser som gör det svårt att falla för andra som ser mindre bra ut. Kraven ökar om man är med extremt attraktiva människor, även om det i slutändan handlar om hur man trivs ihop och hur fantastiskt bra sex man har.

Ja, det första man lägger märke till är ju utseendet. Då är det viktigt. När dom sen förfaller bryr jag mig mindre. Men skägg går fetbort, skulle min kille skaffa det är det slut direkt. Så ohygieniskt och fult.

Det är lite så med oss män också. Första intrycket är alltid viktigast. Men om inte personkemin stämmer är dock första intrycket inte något värt...

Håller med att det har med detta att göra, att män är mer visuella stämmer inte, men män är mer manipulerade att välja ett visst utseende det ser vi i vår historia att kvinnornas utseende följde vissa regler medan männen bara skulle ha pengar och auktoritet som blev en trygghet för kvinnan som annars vore utan värde utan liv om inte en man valde henne, och männen valde den som var oskuld, med långt hår, smal, med kvinnlig figur sminkad smyckad. Detta väljer majoriteten män fortfarande.

Tiderna ändras dock. Tycker kvinnor kan vara lika petiga som män med yttre attributer om inte värre faktiskt och detta mycket inom social media / dejtsajter dör män mot män ställs och jämförs med varandra.

Det känns också som att kvinnor vill ha stereotypisk man, på en viss minimum längd till kroppen, alla som är mindre många faller naturligt bort för de flesta kvinnor medan männen inte ser problem med en kortare kvinna än honom.

Tycker detta låter som att du tycker om dig själv mer när du har en man som en trofé att visa upp, detta är ett missbruk skulle jag säga, lite som att du måste ha en objektivt snygg man som är beviset på ditt värde.

Alla kan ju dras och charmas av särskilda utseenden men den besattheten du beskriver växer man ifrån när man växer in i en bra relation med sig själv och då söker man istället en person, eftersom man värderar sig själv som person.

Ja så är det absolut. Det känns bättre att åtminstone vara på samma nivå och matcha någon med sin stil.
Men har varit kär i andra typer också även om det har stört en aning i vissa situationer. Det är säkert så att det är ängsligt men så är ju hela vårt samhälle så jag är bara en produkt av det och min uppväxt även föräldrarnas värderingar som har varit väldigt utseendefixerade. Känner mig inte besatt och kan falla för många olika stilar på stan t ex men har svårt att bli kär eftersom det då är fler faktorer som måste funka. Inte så sannolikt att jag kommer växa ifrån detta, snarare att jag får nöja mig med åldern!

Men många män väljer bort kvinnor som är längre än de själva. Och kvinnor som är äldre än de själva. Och t o m kvinnor som tjänar bättre. 

Så visst går även män efter stereotyper.