Anonym (slutkörd) skrev 2018-06-28 09:42:27 följande:
Det är oftast jag som råkar illa ut. Oftast skärper sig sambon så gott det går då barnen är närvarande. Jag har kommit på mig själv att utnyttja det ibland, dvs jag håller mig till barnen för då vet jag att risken för påhopp blir mindre. Men barnen blir äldre, snart dags för äldsta att flytta hemifrån. Hur det ska fungerar utan barn i hemmet skrämmer mig lite.
Igår fick jag en entimmes utskällning för att allt jag gör är fel. Att jag med mitt minimala förstånd inte ens ska klara av enklaste lilla instruktion, att jag borde ta min väska och dra och aldrig komma tillbaka etc etc. Nu i morse var allt helt bortglömt. (Inte av mig då, jag är fortfarande skärrad.)
Och så kan man fundera på vad grannarna hör och ser. Ser de sambon som en tyrann, och mig som ett stackars hunsat offer?
Min fru hade precis samma agerande mot mig, ofta så var det när grabben inte var närvarande. Och ibland så hade hon retat sig på något som grabben hade gjort och då skulle jag ta striden.. Inte hon.
Jag vred ut och in på mig själv i många år. Fick även stötta grabben många ggr för han tyckte han blev också illa behandlad.
Grannar, om de vet att hon är sjuk så bör de nog förstå.
Finns via mail här om du vill
