Min dotter skär sig

Jag förstår din reaktion när du upptäckt skärsåren och knivarna men det är nog den sämsta reaktionen du kan ha. Att reagera med rädsla och ilska kommer inte få din dotter till att börja prata snarare tvärtom. Det är tydligt att din dotter skriker på hjälp men du kan inte förvänta dig att hon kommer öppna upp sig direkt för en kurator eller psykolog. Ett förtroende måste byggas upp först och det kan ta tid.

Självklart ska du kontakta bup så hon får komma dit men även så du kan få råd på hur du ska agera.

Om jag var du så hade jag pratat med henne. Inte krävt att hon ska prata men lyssna. Jag hade tagit upp sexuella övergrepp vad det är och hur förövaren kan bete sig och hot de kan använda. Även prata om psykisk ohälsa i alla dess former. Säga att vad som än har hänt så kommer du att finnas för henne och inte döma. Säga att det är bra att prata med någon vuxen och att det inte måste vara du. Berätta om bup vad de gör att du har kontaktat dem och förmodligen fått en tid. Ge även numret till bris och säg att hon kan ringa dit om hon känner för det.

Det är viktigt att kunna prata om jobbiga ämnen många tror att om man pratar om tex självmord så ger man personer idéer men det stämmer inte alls. Har du själv mått dåligt någon gång öpnna upp och berätta. Det kan öka chansen att hon vågar prata eller åtminstånne känner att du kan förstå.

Kom ihåg att det viktigaste är att hon kan prata med någon (dock ingen kompis) och ta inte åt dig om hon inte kan prata med dig. Det har ingenting att göra med om du är en bra eller dålig mamma så fundera inte ens över det.

Kan inte svara på om du ska ta ledigt från jobbet eller ej. Att vaka över henne som en hök vet jag inte om det gör saken bättre eller värre. Så prata med bup och socialen kan nog hjälpa till också.