Bonusbarn i sängen
Jag har aldrig nekat mina bonusbarn att få sova bredvid sin pappa, även om det innebär att jag får flytta på mig till annat rum för natten. Det händer inte så ofta dock. Men däremot känner jag att när de bara får ett infall för att det är mysigt så Vill jag inte. Är de ledsna, oroliga och så självklart får de sova hos pappa. Men bara för att så Vill jag egentligen säga nej. Dels för att det är min säng men också för att mina barn inte kan få sova hos mig om dom vill då sambon inte kan sova i soffan pga sin rygg. Vi kan inte sova fler än 2 då sambon behöver utrymme och även barnen. Dessutom kämpar vi med att ens kunna sova ihop då jag snarkar extremt, men vi vill åtminstone försöka för någon natt i veckan brukar faktiskt lyckas.
Hur känner ni andra bonusföräldrar?
Du skriver att dina barn inte kan göra så pga av att mannen har ryggbesvär. Om vi ponerar att han inte hade det, hade du då låtit dina egna barn sova hos er "bara för att" eller hade du sagt att de bara får om de verkligen är ledsna?
Om du dessutom snarkar låter det för mig som att det inte spelar så stor roll något av allt det du nämnt, ni kommer störa varann hur ni än sover så varför inte låta barnen komma om de vill (ibland, inte alltid och så tänker jag det har med barnens ålder att göra också)
Om det är så störande med snarkningar och ryggont/trångt kommer barnen efter ett tag inse det och inte vilja komma så mkt.