Hoba skrev 2018-02-01 19:57:44 följande:
Läser svaren och förösker tänka objektiv, visst har jag rätten att behålla henne.. Är detta hela sanningen? hur mår min flicka om hon så gärna vill vara med mamma då och jag ser hennes smärta varje dag då?
Samtidigt så är jag lika orolig att lämna henne att flytta till ett okänt miljö skrämmer mig.
Hennes mamma vet åtminstone att dottern mår bra och är trygg här, i skolan, hon går på sin innebndy med sina vänner,
Det gör ont i mig och inte kunna komma överens med mig själv... Någon av inläggen skrev att båda fallen blir bra.. då tänker jag om jag ororar mig i onödan?
Hur ska jag tänka ? Känsslomässigt? lagliga tänket?
Javisst, såklart dottern saknar mamman. Men, det är mamman som valt att flytta så långt ifrån att hon skapat en omöjlig situation. De två alternativ situationerna ser ju ut som följande:
Alternativ 1: dottern flyttar till mamman. Får visserligen bo och träffa sin mamma, men mister enorm kontakt med sin pappa, en ny men etablerad vuxen anknytningsperson(din fru), sitt syskon samt all släkt som jag antar bor i Sverige. Hon rycks upp från sin skola och sina kompisar och måste gå i engelsktalande skola och klara det samt skaffa nya kompisar. Utan alla sina tryggheter i form av familj (förutom mamman). Därtill är den ekonomiska situationen osäker då mamman har låg lön och måste förlita sig på sin partner. Vad händer om det tar slut eller om han inte längre vill ta det ekonomiska ansvaret för dottern? USA saknar de skyddsnät som finns i Sverige. Kommer de ordna en fulltäckande sjukförsäkring?
Alternativ 2: dottern bor kvar i Sverige. Hon får hålla kontakt med mamman över Skype och mamman får hälsa på så mycket det går, då dottern är alldeles för ung för att själv åka dit och hälsa på. Men dottern har kvar sina två andra primära vuxna, sin pappa och sin styvmamma. Samt fortsatt kontakt med syskon och släkt. Hon kan gå kvar i skolan och ha sin fritid och kompisar. Ekonomiska situationen är inget bekymmer, även om ni skulle få ekonomiska problem är hennes hälsa/sjukvård, skola och basal behov täckta av svensk välfärd.
Personligen tycker jag verkligen inte det ens är ett svårt beslut. Som sagt kan en flytt till USA vara väldigt givande, men absolut inte under rådande omständigheter. Visserligen kanske jag är lite för hård mot alternativ 1, men det är reella bekymmer och problem. Rent praktisk och känslomässigt är alternativ 2 självklart enligt mig. Som sagt, såklart dottern saknar sin mamma - men det är 100% på mamman och inte dig. Mammans kärlek hade kunnat flytta till Sverige istället eftersom hon har ett litet barn. Eller så hade de kunnat köra distans och hälsa på varandra. Det fanns alternativ, men hon valde redan 2016 att flytta dit och prioritera kärleken över sitt barn. Vad gäller rent juridiskt så har du lagen helt och hållet på din sida. Finns absolut ingen rätt som skulle ge mamman rätt, absolut ingen. Man går efter Haagkonventionen, och det skulle helt och hållet falla åt att dottern stannar i Sverige (vid en tvist, skulle du friviliigt gå med på att skicka dottern till mamman så är det ju så). Umgänge är väl berättigat, men ingen juridisk instans kommer heller att dottern ska skickas till USA själv för umgänge, mamman får hälsa på.
Tycker faktiskt att det under dessa omständigheter vore rent av oansvarigt av dig att låta dottern flytta till mamman. Och det säger jag inte för att vara dömande eller få dig att känna dig dålig, utan för att du ska förstå att din magkänsla är helt rätt.
