Vad bråkar ni om?

Fast bara för att man inte bråkar så innebär det inte automatiskt att man inte kan kommunicera. 

Det hela kanske beror på hur  man definierar ett bråk. Att man tar  upp ett problem eller är oense i en fråga innebär inte för mig att vi bråkar, vi kommunicerar. Och det tycker jag är viktigt, att man får ha olika åsikter. För mig är ett bråk då man inte längre kan kommunicera på en lagom nivå, när man blir full av frustration, höjer rösten, förolämpar varandra, går iväg i ilska och blir osams. 

Precis, det kanske handlar om definitionen om vad bråk är. För mig är det när man inte längre kan kommunicera med varandra. När det går över styr och man höjer rösten, förolämpar och blir ovänner.  Att man har olika åsikter, i allt från politik, barnuppfostran, sysselfördelning etc hör väl till i en relation, man diskuterar saken och försöker hitta en lösning. 

Det handlar inte om att säga att vi är duktiga som inte bråkar, majoriteten av svaren är just att dom inte bråkar. Man kan ha hetsiga diskussioner för man tror stark på sin sak. Att jag frågar är för att jag av ren nyfikenhet undrar om det är så vanligt som media framför, hur man ska överleva julen, påsken, semestern utan bråk, hur man ska ta hjälp för att reda sina bråk, hur man hitta tillbaka efter år av bråk. Och då undrar jag om det verkligen är så vanligt att man bråkar, och vad är det som leder till bråken. 

Vi bråkar hela tiden. Eller jag bråkar hela tiden. Jag har ett behov av att bli sedd och känna mig älskad. Har heller inget problem med stormiga känslor och hettar till i diskussioner. Min man är tystlåten o vill bara att allt ska vara bra. Utan mitt hetsig humör hade vi levt parallella liv och allt hade varit frid o fröjd. Jag funderar på att lämna men vi har varit tillsammans i 15 år och har tre barn. Bråken handlar om allt utom pengar. Alltid jag som startar dem, han suckar och himlar med ögonen

Nej känner mig inte mer sedd bara elak, så helt klart kontraproduktivt. Har hamnat i en ond spiral. Vill ha förändring med bråken, men är tillräckligt gammal för att inse att den enda jag kan förändra är mig själv. Ändå står jag där och bråkar. Och nej mannen blir såklart än mer tystlåten. Hur hanterar du ditt temperament?

Man ska inte förväxla bråk med höjda röster. Att vara passivaggressivt tyst och undanglidande är också ett slags bråk.

Kvinnor har genom tiderna ofta bitit ihop och städat ett skåp, personligen tror jag mera på dialog. Om jag och Annsti var ett par skulle vi troligen gräla högljutt ibland men det skulle alltid leda till något konstruktivt och testa nya rutiner för att undvika orsaken till bråk. Man bråkar för att man vill förbättra situationen eller vanorna.

Vet inte om du håller med mej om det Annsti men du lät lik mej på din beskrivning.

@sextiotalist; tydligen har alla helt olika scenarion i huvudet. Skulle aldrig få för mej att skälla eller bli sur för att någon glömt sätta på diskmaskinen.

Jag tänker mera på när saker långsiktigt skaver eller upprepas så att det på sikt hotar relationen eller går ut över någon part.

Rättar mig själv, visst kanske det löser nåt för nån. Vad vet jag. För MIG har alltid bråk varit mer för att få utlopp för känslor (när jag var yngre, som jag skrev ovan), inte för att faktiskt lösa nåt. Men andra kanske faktiskt tar sig framåt genom bråk, det är fine with me. Däremot vore det inget för mig. Jag vill inte bråka med den jag älskar, vill inte att bråk ska tillhöra vardagen oavsett med vem, men speciellt inte i mitt hem.

Du pratade om det, alltså blev det inget bråk. Det hade ju börjat skava redan, hade du vägrat prata hade han nog blivit mer irriterad. Du är ju precis som ts, fattar inte att inte alla fungerar likadant. Om min man ville eller kunde prata och resonera om saker så vore det inget problem, nej.

" Prata om det" är lösningen på det mesta även för mej men man måste vara två som vill och kan prata.

Men ok jag får acceptera att du och ts helt enkelt inte förstår att alla inte är lika och att allt som är lätt för en inte är lätt för en annan. Det kanske kan vara spännande att leka med tanken någon gång att folk är olika.

Precis. Det är ju inte alltid nåt särskilt, eller att det finns nåt att "prata om"; utan bara ett dåligt humör. Varken mer eller mindre. Bättre då att bita ihop och ta en promenad, en dusch, en powernap eller vad som helst och andas.  

k]sextiotalist skrev 2018-01-31 11:17:33 följande:[/quote-nick]Men då kommer min motfråga. Har ni löst något som skavt genom att bråka eller är bråken mer ett utlopp för din frustation (vilket jag absolut kan förstå).

Och som jag skrivit innan, vi bråkar, när vi är irriterade och sura, men aldrig om något som skaver.[/quote]

Ja det har absolut löst saker genom att "bråka" dvs skrika och slå mäven i bordet. Allvaret har gått fram och han har insett att han inte har mej ovillkorligt oavsett prioriteringar. Vi slulle vara skilda om jag avreagerade mej med att städa skåp.

Tråden är intressant för att folk verkligen är mer olika än jag trodde. För mej/ oss är det ingen katastrof att slå näven i bordet och höja rösten när man verkligen kräver en förändring eller diskussion. Däremot att pysa ut pms eller allmänt dåligt humör på den andre, det gör vi aldrig någonsin. Det gör ju inte saken bättre, som ts skulle sagt. ( obs skämt ).

@sextiotalist: Nähä? Vad säjer du är det bättre att alltid kunna kommunicera på lugn och konstruktivt sätt ? Å fan det hade jag ALDRIG kunnat räkna ut. Måste tala om det för min man också. Jeez du lyfte liksom ett filter från mina ögon.

Njae, det finns många sätt att vara aggressiv på. I landet mellanmjölk är cynism och passiv aggressiv väldigt poppis. Det är alltid lika intressant att se vad som händer när personer som är vana att kunna "stirra ner" andra genom elegant formulerade syrliga fraser får smaka på egen sin medicin. Inte så sällan trillar hakan ner någon meter och sen försvinner liksom elegansen och vältaligheten och allt urartar i en ström av personangrepp och rent hat.

Det finns också en hel del forskning som visar attn människor som INTE får utlopp för frustration och ilska utan håller den instängd många ggr mår mycket sämre och har mycket mer aggressioner i sig än människor som ventilerar med en gång.

Ja, men alla "korrekta" sätt är inte heller alltid bra, konflikträdsla är ingen bra egenskap. Att låtsas inte vara arg när man är arg tror jag inte är så hälsosamt heller.

Det bero på vad konflikten beror på, struntsaker kan jag hålla med om är onödgt att skapa en konflikt över, men även struntsaker kan bli större saker om de repeteras tillräckligt ofta. Du säger ifrån trevligt en gång, två ggr, 3 ggr, efter 150:e gången blir det kanske en konflikt ändå. Och då handlar det inte enbart om vilket humör man är på.

Konflikter går att hantera bra om man lyssnar och tar åt sig, men det kräver en viss mognad från båda sidor. Om en ene (eller båda) varken lyssnar eller tar till sig så blir det till slut bråk.