• beccagranen

    Vad bråkar ni om?

    Ja låt höra, vad är det ni bråkar om i er relation?

    Man läser och hör ofta att folk bråkar. Men så tänker jag, har levt med samma man i 12 år och vi har aldrig haft ett bråk. Aldrig gapat, kallat varandra fult eller haft anledning att bråka. Givetvis har vi haft diskussioner om något, men när vi båda förklarat så inser vi att vi tycker samma men uttrycker det olika. Pengar sägs ju vara ett stort ämne till bråk, men där är vi väl också med slapp attityd. Vi får in en summa, utgifter/räkningar vi har måste betalas, och resten får man spara och leva på.. vad är det att bråka om?

  • Svar på tråden Vad bråkar ni om?
  • beccagranen

    Fast att diskutera politik/samhällsfrågor eller samtala om något man är oense om hör väl till att kommunicera i en relation.

    Men man hör varje år inför semestern "nu börjar bråken" efter semestern ansöka det om flest skilsmässor osv. Man läser här på fl, om bråkiga tider.

  • beccagranen
    Anonym (Kvinna) skrev 2018-01-30 17:31:20 följande:

    20årig relation. Bråkar om otrohet från tidigare eller om


    Är det gammal otrohet som fortfarande bådar till bråk?
  • beccagranen
    Anonym (linux) skrev 2018-01-30 16:59:17 följande:

    Om saker som ska göras, och saker som ska och har köpts in till hemmet.


    Vill du utveckla det mer? Varför bråka om saker som måste göras? Eller inhandlas. Ska det göras är det väl bara att göra det?
  • beccagranen
    Anonym (sex) skrev 2018-01-30 18:00:38 följande:

    Jag bråkar, surar och gnäller när jag inte får tillräckligt med sex. 


    Funkar det? Får du till det av att sura och gnälla?

    Varför inte bara förföra och ha kul?
  • beccagranen
    Anonym (Sara) skrev 2018-01-30 19:15:55 följande:

    Personen kanske har barn, jobb och liten möjlighet till avlastning. Ibland kan man inte "bara förföra och ha kul" men nu vet jag inte den personens skäl såklart.


    Ja det har väl de flesta här på fl, just familjelivet. Vi jobbar heltid, driver ett företag ihop, har barn, villa och djur. Skulle aldrig slå mig tanken att bli arg och sura mig till ett ligg för det. Vill jag ha mig ett liv så förför jag min man så han också vill. Skulle han mot förmodan inte velat så får jag ju acceptera det. Pågår det en längre tid så skulle jag velat ha en förklaring så att vi skulle kunna lösa problemet. Men aldrig att han ställer upp för att jag surar. Skulle min man sura för att få ett ligg skulle det dröja länge innan jag skulle attraheras efter sånt beteende.
  • beccagranen
    Anonym (Suck) skrev 2018-01-30 19:54:10 följande:

    ]beccagranen skrev 2018-01-30 19:38:53 följande:[/quote-nick]Ja det har väl de flesta här på fl, just familjelivet. Vi jobbar heltid, driver ett företag ihop, har barn, villa och djur. Skulle aldrig slå mig tanken att bli arg och sura mig till ett ligg för det. Vill jag ha mig ett liv så förför jag min man så han också vill. Skulle han mot förmodan inte velat så får jag ju acceptera det. Pågår det en längre tid så skulle jag velat ha en förklaring så att vi skulle kunna lösa problemet. Men aldrig att han ställer upp för att jag surar. Skulle min man sura för att få ett ligg skulle det dröja länge innan jag skulle attraheras efter sånt beteende.


    Men vad duktig du är då. Varför frågar du om vad folk bråkar om samtidigt som du förklarar hur helt onödiga och dumma alla bråk är bara man är så klok som du. Tror du det är så jävla lätt för alla att bara "förföra sin man så att han också vill " eller acceptera när man blivit nobbad i evigheter? Jovisst, det är helt onödigt att gräla om någonting alls så länge man rycker nästan lika och gör nästan samma prioriteringar och båda alltid anstränger sej lika mycket jämnt för att reda ut och diskutera på ett konstruktivt sätt. Men de flesta tycker ibland väldigt olika eller har perioder när man är jobbigt osynkade och trötta och då blir det bråk. FAST det inte är det bästa.

    Jag känner ett enda par där hon säjer att de aldrig grälat trots 15 år ihop och två barn. De är skilda nu.[/quote]

    Som jag skrev så skulle jag inte velat ligga med någon som kräver sex annars är det bråk och gap. Jag har ju rätten till min kropp och tänker inte ställa upp för att jag måste. Vill han ha ett ligg så får han anstränga sig så han får mig att vilja. Ligger det andra problem bakom, mer än bara orken som inte finns så får man väl söka hjälp om besväret ligger fysiskt eller psykist. Så det handlar inte om vems förhållande som är bäst med minst gnabb. Utan rätten till sin kropp att inte behöva ställa upp motvilligt. Sen har väl alla par sina svackor och bekymmer att reda ut. Men att tvinga sig på någon är aldrig rätt läsning.
  • beccagranen
    Anonym (255) skrev 2018-01-30 20:02:56 följande:

    Kom ner från dina höga hästar, annars lär första problem sluta i skilsmässa.


    Det handlar inte om att se ner på andra utan ren nyfikenhet. Jag tror inte att folk som inte bråkar har ett problemfritt liv utan konflikter. Alla har väl diskusitioner och problem att reda ut, men frågan är vad dom gör att man inte kan kommunicera utan att skapa bråk. Tanken slog mig när jag läst för andra gången denna veckan om hur man reder ut bråken i familjer. Innan jul fanns tipps hur man överlever julen utan bråk osv.

    Som slog tanken mig att jag tror aldrig vi haft något bråk. Givetvis har vi haft svackor, vart oense och haft problem men det har man fått ta itu med civilicerat. Kanske man definierar bråk olika
  • beccagranen
    Anonym (Suck) skrev 2018-01-30 21:17:45 följande:

    " Vill han ligga så får han anstränga sej så han får mej att vilja" Fattar du hur såna ord sparkar på den som ligger? Jag blir så arg och ledsen så jag blir gråtfärdig, och spyfärdig på din självgodhet. Tror du på allvar att någon skulle tycka det var ett skäl till bråk eller skilsmässa eller ens frustration om det var så enkelt? Din man anstränger sej och sen vill du, tralala inga problem. Du är helt verklighetsfrånvänd, i en bubbla, om du som vuxen inte förstår att andra har problem som ni inte har. Jag och min man bråkar aldrig någonsin om ekonomi men jag vet ändå att andra gör det och kan förstå att det kan bli så om man har olika sätt att hantera pengar. Jag är medveten om folk är olika och att det som är lätt för mej kan vara komplicerat för andra och tvärtom.


    Jag blir spyfärdig av att läsa hur man genom bråk tvingar sin partner att ställa upp på sex. Nej jag tror inte att allt går att lösa enkelt med några fraser. 
    Jag tror däremot att de allra flesta kommer in i perioder då man har minskad lust, man har svackor i sexlivet. Det är väl ett av dom vanligaste problemen i en relation, nyblivna föräldrar, trötthet/stress, depression, minskad lust, fysiska hinder, psykiska hinder osv. Frågan är väl vad man gör för att lösa hindret. Att det uppstår diskussioner när man har olika mycket behov, eller känner sig bortstött osv. det är en sak. Men att bli arg för att man blir avvisad och bygga på ett skuldberg, då löser man ju inte problemet. Man vill väl ändå vara två som älskar och inte ligga med en som bara ligger där och ställer upp.
  • beccagranen
    Plupp73 skrev 2018-01-31 08:48:44 följande:
    Jag har ett och annat par i min omgivning som inte bråkar, och där problemet är tystnadskulturen. De tiger ihjäl varandra.

    Nu bråkar förvisso inte min sambo och jag, men tystnad är lika illa.....
    Fast bara för att man inte bråkar så innebär det inte automatiskt att man inte kan kommunicera. 

    Det hela kanske beror på hur  man definierar ett bråk. Att man tar  upp ett problem eller är oense i en fråga innebär inte för mig att vi bråkar, vi kommunicerar. Och det tycker jag är viktigt, att man får ha olika åsikter. För mig är ett bråk då man inte längre kan kommunicera på en lagom nivå, när man blir full av frustration, höjer rösten, förolämpar varandra, går iväg i ilska och blir osams. 
  • beccagranen
    Physalis skrev 2018-01-31 08:50:22 följande:

    Det beror på hur man definierar bråk. Vi kan ha rätt häftiga diskussioner om stort som smått då vi båda har starka åsikter och är väldigt envisa.

    Ts du verkar huvudsakligen vilja trycka till alla som svarar, vad vill du med tråden?

    Att säga att "det var väl onödigt att bråka om, det skulle jag aldrig göra i min relation." hjälper knappast någon, hade det räckt med att en främling knäppte en på näsan och talade om hur duktig de själva är så hade nog ingen bråkat.


    Precis, det kanske handlar om definitionen om vad bråk är. För mig är det när man inte längre kan kommunicera med varandra. När det går över styr och man höjer rösten, förolämpar och blir ovänner.  Att man har olika åsikter, i allt från politik, barnuppfostran, sysselfördelning etc hör väl till i en relation, man diskuterar saken och försöker hitta en lösning. 

    Det handlar inte om att säga att vi är duktiga som inte bråkar, majoriteten av svaren är just att dom inte bråkar. Man kan ha hetsiga diskussioner för man tror stark på sin sak. Att jag frågar är för att jag av ren nyfikenhet undrar om det är så vanligt som media framför, hur man ska överleva julen, påsken, semestern utan bråk, hur man ska ta hjälp för att reda sina bråk, hur man hitta tillbaka efter år av bråk. Och då undrar jag om det verkligen är så vanligt att man bråkar, och vad är det som leder till bråken. 
  • beccagranen
    Anonym (30årkvinna) skrev 2018-01-31 10:08:00 följande:

    Vi bråkar om uppfostran av barnen. Det är en lång lista barnen förväntas kunna göra på egen hand enligt honom trots att dem bara är några år gamla. Äta tillsammans vid köksbordet kanske många ser som något mysigt men jag får ångest då jag vet att han blir arg hur och vad barnen äter.

    Han tvingar mig till sex hela tiden, vill bara bli fri och ha min kropp ifred.


    Hur står du ut att leva så? att inte få ha rätten till sin kropp, att inte kunna njuta av tillvaron som en familjemiddag. 
  • beccagranen
    Anonym (Suck) skrev 2018-01-31 11:41:54 följande:

    k]sextiotalist skrev 2018-01-31 11:17:33 följande:[/quote-nick]Men då kommer min motfråga. Har ni löst något som skavt genom att bråka eller är bråken mer ett utlopp för din frustation (vilket jag absolut kan förstå).

    Och som jag skrivit innan, vi bråkar, när vi är irriterade och sura, men aldrig om något som skaver.[/quote]

    Ja det har absolut löst saker genom att "bråka" dvs skrika och slå mäven i bordet. Allvaret har gått fram och han har insett att han inte har mej ovillkorligt oavsett prioriteringar. Vi slulle vara skilda om jag avreagerade mej med att städa skåp.


    Aldrig att jag hade accepterat sånt beteende. Hade min man slagit i bordet, eller i väggen dyl så hade han åkt ut. Jag har lärt barnen att inte avreagera sig på saker i hemmet, inte ska jag behöva fostra en vuxen karl. Jag minns att mina föräldrar tjafsa mycket, pappa var egenföretagare och arbetade 6-7 dagar i veckan året om och hon ville ha honom hemma mer. Han fick nog och slog näven i bordet och röt ifrån en dag, och hon sa "mig skrämmer du inte, men skrämmer du barnen åker du ut". Och jag minns hur obehagligt det var att se/hör föräldrarna så ilskna, och rädslan att han kanske får nog och slår henne (fast det aldrig inträffat tidigare). Och jag håller med, man ska inte vinna genom att visa att man är större och starkare. Har man inte intellektet att diskutera får man bo ensam som en neandertalare.  
  • beccagranen
    AndreaBD skrev 2018-01-31 12:21:26 följande:
    Fast, där håller jag inte med. Det har inte ett dugg med intellekt att göra. Vissa människor har ett häftigt temperament som de har svårt att styra. Jag kan visserligen tycka att det är obehagligt, men jag kan inte klandra en sån person, förutsatt att de tar ut det på något acceptabelt.

    Min man är en sån som brukar vara så lugn och snäll, men om han blir extremt stressad och mycket kommer ihop, då kan han få nåt slags utbrott. Dvs. han går och slår mot nån vägg. Det skulle aldrig rikta sig mot mig, eller mot någon överhuvudtaget, han bara avreagerar sig och sedan lugnar han ner sig igen. Sånt kan folk inte hjälpa. Jag tror det har hänt två gånger på 10 år och han har inte sagt något elakt eller så - han gör bara konstiga ljud och slår mot nån vägg.
    Folk med aggregationsproblem har ofta svårt att uttrycka sig och förmedla sig verbalt. Det finns mycket forskning kring detta på barn. Lika så försökte barnen i 1-4 års ålder testa gränserna, kasta sina saker som inte fungerade som dom ville i golvet, förstöra saker i ren ilska, slänga sig på golvet och göra sig hörd för att få respons. Det beteende tillrättavisa man där och då, och lärde dom att det inte är okej. Det är inte okej att inte ha kontroll över sin vrede, att förstöra saker i hemmet eller att ge sig på eller skrämma någon med sin styrka. 

    Hur många möter inte konflikter på arbetsplatsen, eller i vardagen men måste tygla sig för att det inte är accepterat? En kund som man anser är dum i hela huvudet måste man ändå bemöta professionellt, en chef som är idiot eller en odåga som mobbar ditt barn som man hade velat ge ett rejäl omgång. MEN man får inte bete sig hur man vill, man måste tygla sig för det är inte acceptabelt. Så varför skulle jag tillåta att min man skulle agera genom gapa, slå och bete sig som man vill för stunden. Han är vuxen, gå åt sidan och lugna ner dig, gå ut och lyft skrot eller jogga av dig frustrationen. Men mig ska han inte avreagera sig på, eller bete sig hotfullt. Och framför allt inte i barnens närvaro.
  • beccagranen
    Anonym (Suck) skrev 2018-01-31 12:37:05 följande:

    Tråden är intressant för att folk verkligen är mer olika än jag trodde. För mej/ oss är det ingen katastrof att slå näven i bordet och höja rösten när man verkligen kräver en förändring eller diskussion. Däremot att pysa ut pms eller allmänt dåligt humör på den andre, det gör vi aldrig någonsin. Det gör ju inte saken bättre, som ts skulle sagt. ( obs skämt ).


    Jag förstår att din partner inte ligger med dig frivillig, med sådant uppförande som du har. Hade också vart avtänd med en barn som beter sig som en snorunge och saknar förmågan att kommunicera som en vuxen människa.
Svar på tråden Vad bråkar ni om?