Vad bråkar ni om?

Vad bråkar vi om? ALLT ......

Lever med världens mest envisa kvinna som är lika smart som ett kvalster men tror att hon är Einstein. tack vare det så tar hon det ena efter det andra mest korkade beslut och försätter sig själv (och/eller andra) i knipa som hon sen tycker jag ska hjälpa henne ur. När jag inte gör det så blir hon sur och så bråkar vi

Det är en självklarhet att alla ska hjälpa henne omgående, men när hon ska hjälpa andra så är det inte lika självklart och det resulterar i bråk

Hon har taskig självkänsla och misstolkar precis allt, man måste väga varenda ord i guldvåg för att hon inte ska ta illa upp vilket hon gör ändå och det resulterar i.. bråk

Hon tror att alla kan läsa hennes tankar och kommunicerar genom att förutsätta att alla redan vet vad hon tänkt, vilket resulterar i missöfrstånd som i sin tur resulterar i, just det, bråk...

Hon saknar förmåga att se saker ur någon annan synvinkel än sin egen, saker kan ha helt olika betydelser beroende på om det är hon eller någon annan som utsätts för dem, om hon har tid så betyder det att alla andra också har tid, om hon befinner sig ensam och kan prata om känsliga ämnen så kan personen på andra sidan telefonen också. Att påpeka att man befinner sig på jobbet med en massa folk runt omkring sig går liksom inte in.... vadå hon vill ju prata ju? Lägger man på leder det till...tadaaaa... bråk

Hennes känslor är centrum i universum, alla andras är inte lika viktiga. vi,lket leder till...*trumvirvel*.... bråk

Anonym (trött)

Äldre 31 Jan 13:13

#92

beccagranen skrev 2018-01-31 12:36:33 följande:

Folk med aggregationsproblem har ofta svårt att uttrycka sig och förmedla sig verbalt. Det finns mycket forskning kring detta på barn. Lika så försökte barnen i 1-4 års ålder testa gränserna, kasta sina saker som inte fungerade som dom ville i golvet, förstöra saker i ren ilska, slänga sig på golvet och göra sig hörd för att få respons. Det beteende tillrättavisa man där och då, och lärde dom att det inte är okej. Det är inte okej att inte ha kontroll över sin vrede, att förstöra saker i hemmet eller att ge sig på eller skrämma någon med sin styrka.

Hur många möter inte konflikter på arbetsplatsen, eller i vardagen men måste tygla sig för att det inte är accepterat? En kund som man anser är dum i hela huvudet måste man ändå bemöta professionellt, en chef som är idiot eller en odåga som mobbar ditt barn som man hade velat ge ett rejäl omgång. MEN man får inte bete sig hur man vill, man måste tygla sig för det är inte acceptabelt. Så varför skulle jag tillåta att min man skulle agera genom gapa, slå och bete sig som man vill för stunden. Han är vuxen, gå åt sidan och lugna ner dig, gå ut och lyft skrot eller jogga av dig frustrationen. Men mig ska han inte avreagera sig på, eller bete sig hotfullt. Och framför allt inte i barnens närvaro.

Njae, det finns många sätt att vara aggressiv på. I landet mellanmjölk är cynism och passiv aggressiv väldigt poppis. Det är alltid lika intressant att se vad som händer när personer som är vana att kunna "stirra ner" andra genom elegant formulerade syrliga fraser får smaka på egen sin medicin. Inte så sällan trillar hakan ner någon meter och sen försvinner liksom elegansen och vältaligheten och allt urartar i en ström av personangrepp och rent hat.

Det finns också en hel del forskning som visar attn människor som INTE får utlopp för frustration och ilska utan håller den instängd många ggr mår mycket sämre och har mycket mer aggressioner i sig än människor som ventilerar med en gång.

Anonym (trött)

Äldre 31 Jan 13:40

#96

sextiotalist skrev 2018-01-31 13:20:04 följande:

Men man kan ventilera på många sätt, för mig är promenader, löpning och städa skåp ett sätt att ventilera. Ofta med ett inre mutter hur orättvis världen är ;). Att skälla på min sambo för att han gjort, i mina ögon, något oförlåtligt (hänga jackan fel eller något annat fruktansvärt) är inte rätt mot honom bara för att jag är på dåligt humör och stubinen är kort.

Ja, men alla "korrekta" sätt är inte heller alltid bra, konflikträdsla är ingen bra egenskap. Att låtsas inte vara arg när man är arg tror jag inte är så hälsosamt heller.

Anonym (trött)

Äldre 31 Jan 14:02

#98

sextiotalist skrev 2018-01-31 13:45:42 följande:

Självklart inte, men vi behöver inte låtsas, men man behöver inte alltid agerar mot den andra bara för att.
Men jag förstår inte varför man ska skapa en konflikt av något som inte är något att skapa konflikt om, bara för att man är på dåligt humör.
Konflikter har jag inga problem att hantera, jag kan markera och säga ifrån, utan att behöva börja bråka.

Det bero på vad konflikten beror på, struntsaker kan jag hålla med om är onödgt att skapa en konflikt över, men även struntsaker kan bli större saker om de repeteras tillräckligt ofta. Du säger ifrån trevligt en gång, två ggr, 3 ggr, efter 150:e gången blir det kanske en konflikt ändå. Och då handlar det inte enbart om vilket humör man är på.

Konflikter går att hantera bra om man lyssnar och tar åt sig, men det kräver en viss mognad från båda sidor. Om en ene (eller båda) varken lyssnar eller tar till sig så blir det till slut bråk.

Anonym (trött)

Äldre 31 Jan 14:20

#100

sextiotalist skrev 2018-01-31 14:07:53 följande:

Absolut. Småler när jag tänker på situationer, som vi lärt oss, där vi undviker varnadra. När sambon bygger något, han gillar det egentligen, men är en sådan perfektionist att han blir galen om något blir fel. Någon som hör honom då kan säkert uppleva att han är världens grälsjukaste person, jag går undan och låter honom kämpa med dessa demoner helt själv.
Jag, när jag städar, då vill jag vara helt ifred, att störa mig då är inte läge.
Bakning, då håller sig hela familjen på stort avstånd.
Men vi vet det, och visst, hade vi varit konflikthungriga, då hade det varit jätteläge att skapa konflikter då.

Jodå, vi har humör, men försöker låta den andra slippa humöret

Som sagt det mesta går att lösa med ömsesidig respekt och ödmjukhet (erkänna att man kan göra fel ibland), många konflikter kan undvikas helt enkelt genom att man tänker till eller sätter sig in i den andras situation. Men tyvärr är alla människor inte funtade så och alla går inte alltid att resonera sakligt med. Då blir det bråk.

Vad bråkar ni om?

INNEHÅLL