Vad bråkar ni om?

Jag tycker att vi använt bråk om vardagssaker som ett symptom på vad felet egentligen är som har varit djupa saker kopplat till hur vi känt i barndomen, när man förstått detta och att man försökt hitta lik som inte finns så tappar man motivationen att gräla och båda blir passiva och får ta faktum att vi är älskade och trygga i ett fint förhållande. Jag tycker att man ska vara sams om man är med varandra båda släpper stridsyxan och respekterar varandra bråka kan man göra med de man dumpar, fast ibland orkar man inte bråka då heller , äh skippa bråk, glädje och lugn och ro är skönare.

Är du missnöjd är det ditt ansvar att göra vad som krävs för att göra dig nöjdare, så vida du inte är ett barn, då är det föräldrarnas ansvar att göra dig nöjd. Att uppskatta det du har istället för att beklaga dig för alla detaljer som inte är i skinande silver är ett tips. Det är lätt att klaga på sin sambo när man tar han förgivet, om han lämnade dig hade du nog glömt bort hur missnöjd du var över hans personlighet och snarare saknat den, eller så hade du varit lättad, för att han inte var rätt för dig.