Ett sådant beteende jag syftar på är att man inte städar (vilket jag kan leva med, om man inte då heller ställer krav på att jag ska städa), inte lagar mat (hade också kunnat leva utan mat, alt hämtmat 7/7 dagar om vår son inte var multiallergisk), inte tar hand om barn. Tycker helt enkelt att detta ibland kan vara ett ganska störande beteende. Jag tycker att det är helt ok att bråka om att dessa saker bör ligga på båda parterna i förhållandet.
Haha! Jag beklagar mig inte för alla detaljer. Min sambos PERSONLIGHET är det inget fel på, hade det varit det hade jag inte älskat och valt att leva med just honom. Jag förstår inte varför vissa här är envisas med att detta skulle vara en personlighet att manstädar, lagar mat, tar hand om barn m.m. det handlar snarare om att vara en vuxen människa. Alla människor tvingas väl laga mat, städa, ta hand om barn m.m om de lever ensamma. Eller är jag helt jävla koko? lever ni hem där ingen städar för att de inte känner för det, ingen lagar mat för att de inte känner för de och barnen får klara sig bäst fan dom vill? för i så fall vill jag gärna veta er hemlighet! hur överlever ni?
Och alla som är så anti att ändra på sin partner. Tycker ni att det exempelvis är ologiskt att man kräver av en man som blivit pappa att han tar hand om sitt barn? hur kan ni kräva det egentligen? Då kräver man ju trots allt att han ändrar sin personlighet om han tidigare bara tagit hand om sig själv! Hua! hur kan man ställa såna hemska krav....
Måste för övrigt säga att jag är... imponerad? över vilka kloka människor (som också hittat sådana kloka partners) det verkar vara i denna tråden, skulle nästan kunna tro att ni lever i en egen liten bubbla då ni tydligen aldrig bråkar med sina partners. Något som alla par jag känner till gör med varandra. De som inte gör det (som jag känner givetvis, säger absolut ingenting om era bråkfria, fina förhållanden) är aternativt är otrogna, lever i kall tystnad eller pratar bakom varandras ryggar.
För mig är bråk passion och kärlek. Vi gillar att bråka, gnabbas och diskutera, det gör jag med alla människor jag älskar mest. Skulle aldrig kunna leva i ett förhållande utan det, fy vad tråkigt ni måste ha det.
Om det hade handlat om något annat än att städa (ok, jag kan t o m gå med på att städning inte krävs, bara att man plockar undan efter sig själv hade räckt) laga mat och ta hand om barnen så hade jag kanske varit med dig där, men om det handlar om just DE sakerna så tycker jag att han ska "ändra" på sig. Det är inte ok att man lägger allt ansvar i hemmet på den andra parten och själv kan ägna sig åt sina intressen hela dagarna. Om ni tycker att det är ok så är det upp till er, för mig är det inte det och någonting som jag kan kräva att min partner förändrar hos sig. Varför de då tänker ni? Jo för att om vi skulle separera så hade han fortfarande haft hand om vårt gemensamma barn varannan vecka och då ska jag kunna räkna med att han håller sitt hem någorlunda hygiensikt, så pass så att vår son ska slippa påverkas och ex våga ta hem kompisar. Jag ska kunna räkna med att han får mat och att han överlever där.
Hemsk man e va.... 
du missade att svara på resten av det jag skrev.
Men jag inser nu att det jag kallar för bråk nog är något väldigt otrevligt för er. För mig är bråk livliga diskussioner, där man ibland kanske höjer rösten. Ni verkar tro att bråk är att man kallar varandra hemska saker, säger saker som inte är sant m.m. Men så håller väl inga vuxna människor på?
Hihi, se där! jag är tydligen lika PERFEKT som resten av er andra!!! åhhh äntligen kan vi kanske sluta hacka på varandra och ha en perfekt oärlig diskussion om hur vi är i våra förhållanden och ta lite fina bilder till våra perfekta liv på instagram.
Själva grejen är inte att jag gillar grälen, jag gillar stunden som uppstår efteråt. När man har fått ur sig all skit och bara älskar varandra igen ;)
Nu smågnabbas vi nån gång i veckan (dvs pikar varandra och skrattar åt det, jättelivsfarligt....................) och "bråkar" som jag valt att kalla det ett par gånger om året. Jag tror som sagt att ni har en annan bild av att bråka än vad jag har. För mig skulle ingen vuxen människa kalla en annan glåpord
Känns för övrigt som jag trampar på många ömma fötter, borde inte vara så om ni lever så perfekta liv tycker jag inte.
För mig är bråk passion och kärlek. Vi gillar att bråka, gnabbas och diskutera, det gör jag med alla människor jag älskar mest. Skulle aldrig kunna leva i ett förhållande utan det, fy vad tråkigt ni måste ha det.
Okej. Så du tycker inte att en människa ska laga mat åt sina barn då? Hör inte det till att TA HAND OM sitt barn?
Nä, själva grejen är att jag har väldigt svårt att tro på att ni som skriver att ni inte bråkar faktiskt inte bråkar. MEN som jag sagt i alla mina senare svar nu så tror jag inte att det jag och min sambo gör är att bråka i era ögon, eftersom det verkar som att man behöver nå en extremt låg nivå för att det ska klassas som bråk. För mig räcker det med att man höjer rösten för att det ska klassas som bråk. Så i mina ögon har ni nog bråkiga förhållanden, trots allt.
Enligt vad jag har läst inom psykologi så handlar bråk ofta om just kärlek, man bråkar bara i sina närmsta relationer osvosvosvosv. Men dom där gamla filosoferna kan ju ta sig någonstans, vi kan väl bara konstatera att dom har fel.
Okej. Så du tycker inte att en människa ska laga mat åt sina barn då? Hör inte det till att TA HAND OM sitt barn?
Nä, själva grejen är att jag har väldigt svårt att tro på att ni som skriver att ni inte bråkar faktiskt inte bråkar. MEN som jag sagt i alla mina senare svar nu så tror jag inte att det jag och min sambo gör är att bråka i era ögon, eftersom det verkar som att man behöver nå en extremt låg nivå för att det ska klassas som bråk. För mig räcker det med att man höjer rösten för att det ska klassas som bråk. Så i mina ögon har ni nog bråkiga förhållanden, trots allt.
Enligt vad jag har läst inom psykologi så handlar bråk ofta om just kärlek, man bråkar bara i sina närmsta relationer osvosvosvosv. Men dom där gamla filosoferna kan ju ta sig någonstans, vi kan väl bara konstatera att dom har fel.
Jo, det kan jag. Det är helt ok att man tycker annorlunda, men då ska man inte nedvärdera någon annans sätt i ett förhållande. Om vi "bråkar" och trots det tycker att vi har ett bra förhållande så blir jag måttligt irriterad när det här framstår som att man har ett dåligt förhållande för att man bråkar. Som att bråket är något man behöver ta bort. För er är det viktigt att jag accepterar min partners dåliga sidor istället för att bråka, för mig är det istället viktigt att jag måste få spilla lite galla över min partner för att leva med hans mindre bra sidor. Jag accepterar att han gör samma sak mot mig. Jag tycker inte att det är farligt att bråka och jag blir upprörd och intar gärna försvarsposition om någon annan attackerar det som jag tycker fungerar bra. Jag ska absolut kunna acceptera att man kan uppleva passion på annat sätt, men då kan väl andra här acceptera att bråk inte nödvändigtvis betyder problem. Jag tycker inte att jag har gjort något annat än det ni har gjort, för er är det viktigt att ta bort bråken då de försämrar förhållandet, då väljer jag att säga det motsatta.
Nu var jag i och för sig ganska tydlig med att era förhållanden behöver innebära att ni baktalar varandra, är otrogna eller lever i kalla tysta förhållanden, jag sa att DE PAREN JAG KÄNNER har det antingen så, eller så bråkar dom med varandra.
Få ur sig allt skit är för mig att man får ur sig all skit. Man säger vad man tycker och tänker till varandra i en kanske något högre samtalston än vanligt.
Nej, jag pratar utifrån egna erfarenheter. Varken jag eller mina syskon vågade ta hem kompisar när vi var små. Tro det eller ej, barn kan också använda hjärnan. Framför allt så blev de kompisarna jag hade hemma avskräckta och pratade illa om mitt stökiga hem. Så kom fan inte och tro att dina barn inte skulle lida av att ha det stökigt hemma! Är du så jävla dum så du tror att barn inte har ögon att se med? Eller är du en stökig nisse som lever i förnekelse för vad dina barn får stå ut med?
Mitt barn är typ 2 månader gammalt så näää jag har inte hunnit lära honom det. Men jag ska definitivt lära honom att plocka undan efter sig själv, det känns som att de flesta föräldrarna lär sina barn det... men du kanske har ett lite avvikande beteende.
haha, tack kära geni för att du förtydligade det.